Resa genom tid och rum i Sydasien i Sverige

Nyårskalenderns lucka nummer två döljer bokutdrag och en film
Det filmade reportaget speglar en del av reportaget med fokus på Sydasien i Sverige i boken. Foto: Johan Mikaelsson
Beräknad lästid 4 minuter

I det långa reportaget på bokens tema sker en förflyttning i landet, med nedslag där länkar till Sydasien kan skönjas. Nyårskalendern rullar vidare – med ett nytt utdrag ur boken och ett filmat reportage som publicerats i Sydasiens kanal på Youtube.

För unga svenskar sker första mötet med Sydasien sannolikt i en närliggande indisk restaurang, i bästa fall belägen i samma kvarter eller stadsdel. Jo, det finns andra länder från regionen representerade i den svenska restaurangnäringen. Inte sällan hamnar även dessa under indisk flagg.

Kanske sås det hos en och annan besökare frön som gror till intresse för regionen (inte bara kolossen Indien). De som rest i länderna utgör också en stomme bland restauranggästerna, i vissa fall stammisar – för att inte tala om den sydasiatiska diasporan i vårt land, en del av denna driver ju alla dessa restauranger. Många från regionen lagar fantastisk mat där hemma och går inte för ofta på restaurang.

Reportaget ”Resa genom tid och rum i Sydasien i Sverige”.
Reportaget ”Resa genom tid och rum i Sydasien i Sverige” i den färska boken.

Sedan 1970-talet har vi svenskar genomgått kulinariska utvecklingsfaser. Finkrogar, inspirerade av det franska köket, har funnits hela tiden. Övergången från ärtsoppa och pannkaka, köttbullar med brunsås, potatis och lingonsylt inleddes parallellt med pizza, pasta och fyra små kinarätter, som följdes av thai, kebab och grekisk sallad.

Hamburgarna hade redan på 1950-talet gjort ett outplånligt intåg, och tagit plats vid sidan av den inhemska kokta varmkorven, bland annat genom den statligt ägda kedjan Clock. Snart hade Amerikainspirerade gatukök poppat upp över landet, månne till korvgubbars förtret.

* * *

Anwar Sulemanji kan ses som en ambassadör för cricket i Sverige. Med rötter i Indien har han verkat inom och för sporten i Sverige sedan 1970-talet. Numera är han pensionerad efter ett arbetsliv som lärare.

Cricketen pensionerar han sig inte från. Han tillhör nu, vid 73 års ålder, en av de äldsta aktiva spelarna i landet. Han tränar också ett tjejlag i Göteborg Cricket Club, GCC. Den här matchdagen rör han sig med spänst och utstrålar glädje.

Han har just varit iväg och spelat VM för 60+ och han spelar seriematcher för sitt GCC, i fjärdelaget, men hoppar vid behov in i klubbens tredjelag. Han har varit med från början och sett antalet utövare öka. Idag finns 5000-6000 aktiva cricketspelare i Sverige.

– 1972-73 kom många indier som hade bott i Uganda [problem i landet under Idi Amins styre, red anm]. Innan dess var det bara tre lag, ett i Stockholm, ett i Göteborg och ett i Lund. Men när indierna kom blev det en hundraprocentig ökning, så vi började spela en serie 1975-76. Det bildades då lag i Mariestad, Jönköping och Trollhättan. Jag har spelat sedan dess, berättar Anwar Sulemanji.

Nu tillhör han veteranerna, ”Old boys”, som det står på hans landslagströja. Under ett
speluppehåll tar han sig tid att beskriva cricketreglerna och den utrustning som behövs.
Som svensk är det lätt till att göra jämförelser med brännboll, och kanske baseball.

– Oj, oj, oj – prata inte baseball. Har du sett deras boll, den är mjukare än en cricketboll. Nummer två, alla utespelare i baseball har stora handskar. Här får bara den som står där bakom slagmannen ha handskar för att fånga bollen, ingen annan.

Så, då är detta klarlagt, efter lite skratt; vi pratar inte mer om sporten som amerikanerna utvecklade som en reaktion mot britternas cricket.

* * *

Reportaget av Johan Mikaelsson kan läsas i sin helhet i den färska boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige, som givetvis kan beställas från redaktionen och kan även köpas hos återförsäljare (mer om innehållet längre ned i Nyårskalendern).

Häromnatten publicerades Sydasiens filmade reportage ”Sydasien i Sverige” i Sydasiens kanal på Youtube – @sydasientidskrift – följ oss och gilla oss gärna där!

Reportaget som är tio minuter långt och till största del spelades in i september är filmat och klippt av Olle Melkerhed och Caroline Hägg och producerat för Sydasien i samarbete med Johan Mikaelsson som producent och reporter.

Läs mer | Sydasiens Nyårskalender 2024-2025

Sydasiens nyårskalender 2024
I Sydasiens nyårskalender publicerar vi utdrag ur texterna i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige. Boken är i fyrfärg på 148 sidor i format 148x210mm. Beställ här. Foto: Raghav Shreyas, Troy Enekvist, Lubna Hawwa, Cassidy Kristiansen, Johan Mikaelsson | Kollage Sydasien

01 | Indiens oupphörliga dragningskraft på skrivande nordbor ∙ essä ∙ Zac O’Yeah
02 | Resa genom tid och rum i Sydasien i Sverige ∙ reportage ∙ Johan Mikaelsson
03 | Hur jag som författare fick ett bonusliv i Sverige ∙ essä ∙ Saiful Baten Tito
04 | Sydasiatiska diasporan i nya rum i litteraturen ∙ essä ∙ Henrik Schedin
05 | Intrycken från Sangeet lever i vår minnesbank ∙ reportage ∙ Troy Enekvist
06 | Fast någonstans mellan norr och en ö ∙ essä ∙ Lubna Hawwa

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är sedan 2020 redaktör för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.