Fast någonstans mellan norr och en ö

Journalisten Lubna Hawwa vid en strand i Skåne, som under vintern tidvis är täckt av is.
Journalisten Lubna Hawwa vid en strand i Skåne, som under vintern tidvis är täckt av is. Foto: Privat
Beräknad lästid 4 minuter

Journalisten Lubna Hawwa från Maldiverna är specialiserad på hantering av risker kopplade till klimatförändringar. I en essä i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige tänker hon på sin resa mellan två helt olika världar. Hon ser oväntade likheter, får insikter om var hon hör hemma och resonerar kring utmaningar. Här följer ett utdrag.

Texten är publicerad med Essästöd från Västra Götalandsregionen.

Så fort jag berättar för människor i Sverige att jag växt upp på Maldiverna reagerar de nästan alltid på samma sätt – storögd nyfikenhet blandad med misstro.

”Varför lämnar du Maldiverna för att komma hit?”

Det ironiska är att när jag återvänder hem får jag höra motsatsen:

”Flytta aldrig tillbaka hit!”

Reaktionerna bottnar i en idealiserad bild av två olika platser. Svenskarna ser mina öar som ett soligt paradis, medan en del maldivier ser Sverige som en utopi – rikt, demokratiskt, socialt progressivt. Men det jag har lärt mig är att det inte finns några perfekta platser.

När jag kom till Lund 2012 genom ett stipendium från svenska staten blev det en dramatisk förändring – från kokospalmer och monsun till björkar och fyra årstider. Jag sökte till programmet utvecklingsstudier vid Lunds universitet i hopp om att bli en del av mina öars tharagee, ordet för utveckling på mitt modersmål, dhivehi. Jag hade inte en aning om att jag lite oväntat skulle känna mig som att jag hörde hemma här, genom vänner, en svensk familj, till och med kärlek, något som skulle förankra mig här i norr på sätt som jag aldrig tänkt mig.

Uppslag i Lubna Hawwas essä i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige.
Uppslag i Lubna Hawwas essä i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige.

Många utgår från att flytten hit skulle bli särskilt jobbig för mig. Och någon sanning ligger det väl i det. Det har varit en lång resa för att bokstavligt talat överleva de kalla, mörka vintrarna och koppla om hjärnan till ett liv på land istället för vatten. Vart jag än tittade så var det plötsligt fast mark som aldrig tog slut. Sverige är 1 500 gånger större än Maldiverna, och att gå från att bo på en ö till att hantera vidsträckta landskap har varit en både mental och fysisk påfrestning.

Att ta steget från de sandiga stigarna på mina öar till de stenlagda gatorna i Lund kändes som att kliva in i en annan värld. Jag försökte att snabbt anpassa mig – köpte en begagnad cykel, lärde mig att ylleplagg som skalplagg stänger ute kylan, och tog till mig begreppet fika.

Men det tog inte lång stund för att skillnaderna blev uppenbara. Mitt hem är en övärld i Indiska oceanen och består av 1 200 pyttesmå korallöar spridda över 26 atoller. De flesta öarna är knappa kilometern långa, så att ta sig fram där innebär oftast en promenad eller en skotertur. Men i Sverige blev det en utmaning att cykla i 15-30 minuter för att få tag på matvaror eller komma någonstans. Det var lite som småsköldpaddor som vuxit upp i fångenskap: när de aldrig har fått lära sig att gå långt blir de helt hjälplösa när de släpps ut i friheten.

Som tur var hade jag Google Maps, och till slut vande jag mig vid de stora avstånden med cykel och tåg. Jag var beredd på kylan, men jag önskar att någon hade varnat mig för det ogenomträngliga mörkret under vintern. Det fick allt att verka mera avlägset, och ofta satt jag helt isolerad i uppvärmda rum och undrade om solen någonsin skulle komma tillbaka. Som tur var fortsatte jorden att snurra, och till slut kom våren. Och våren blev till sommar, med temperaturer som ibland kunde mäta sig med tropikerna.

En påminnelse om den klimatkris som mina två världar har gemensamt. Att ta till sig den svenska vanan att planera veckor eller dagar i förväg var en annan utmaning. Hemma uppstår planer spontant, utan att man egentligen tänker på dem, eftersom vi bor så nära varandra.

”Ska vi ta en kopp kaffe?” Ett sms och fem minuter senare har jag en vän utanför dörren som hämtar mig på motorcykel. I Sverige är fika eller fest i praktiken inbokade en vecka i förväg – och när vi ses har jag redan glömt varför vi gjorde upp planen! Efter ett par veckor när jag aldrig dykt upp eller lyckats dubbelbokat något gav mig en frustrerad vän en fickkalender, så att jag kunde hantera min optimistiska ”övärldstid”. Det känns som att det går bättre nu, men mina närmaste håller inte med mig.

* * *

Lubna Hawwas essä kan läsas i sin helhet i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige, som kan beställas från redaktionen och köpas hos återförsäljare (se innehåll i nyårskalendern nedan).

Läs mer | Sydasiens Nyårskalender 2024-2025

Sydasiens nyårskalender 2024
I Sydasiens nyårskalender publicerar vi utdrag ur texterna i boken Sidor av Sydasien – Sydasien i Sverige. Boken är i fyrfärg på 148 sidor i format 148x210mm. Beställ här. Foto: Raghav Shreyas, Troy Enekvist, Lubna Hawwa, Cassidy Kristiansen, Johan Mikaelsson | Kollage Sydasien

01 | Indiens oupphörliga dragningskraft på skrivande nordbor ∙ essä ∙ Zac O’Yeah
02 | Resa genom tid och rum i Sydasien i Sverige ∙ reportage ∙ Johan Mikaelsson
03 | Hur jag som författare fick ett bonusliv i Sverige ∙ essä ∙ Saiful Baten Tito
04 | Sydasiatiska diasporan i nya rum i litteraturen ∙ essä ∙ Henrik Schedin
05 | Intrycken från Sangeet lever i vår minnesbank ∙ reportage ∙ Troy Enekvist
06 | Fast någonstans mellan norr och en ö ∙ essä ∙ Lubna Hawwa

Sydasiens filmade reportage ”Sydasien i Sverige” (nedan) finns också i Sydasiens kanal på Youtube – @sydasientidskrift – följ oss och gilla oss gärna där!

Reportaget som är tio minuter långt och till största del spelades in i september är filmat och klippt av Olle Melkerhed och Caroline Hägg och producerat för Sydasien i samarbete med Johan Mikaelsson som producent och reporter.

Lubna Hawwa

Lubna Hawwa är journalist och människorättsaktivist från Maldiverna. Hon har fokus på mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan könen och anpassning till klimatförändringar. Hon har en master i riskhantering och utvecklingsstudier från Lunds universitet och har tidigare arbetat vid Sasnet i Lund. Sedan 2023 är hon styrelseledamot i Sydasien.