Utländska journalister i Indien som Reporters sans frontières har pratat med anser sig systematiskt och effektivt tystade. Sydasien har de senaste åren känt av och tagit upp den ökande närvaron av självcensur i Indien och bland dem som beskriver landet. Valåret 2024 väntar prövningar.
Rädslan att förlora sitt uppehållstillstånd eller förlorade möjligheter att någonsin kunna resa till Indien gör att utländska journalister tystnar. Den slutsatsen kan dras efter att ha tagit del av en undersökning som Parisbaserade Reporters sans frontières (RSF), Reportrar utan gränser, presenterade i en artikel i början av den här veckan.
Roten till den för yttrandefriheten negativa utvecklingen, enligt RSF och andra bedömare, är den politik som förs och de tydliga signaler om möjliga repressalier som sänds ut av den hindunationalistiska BJP-regeringen ledd av premiärminister Narendra Modi.
Indien rankades 2023 som land 161 av 180 bedömda länder i RSF:s pressfrihetsindex. Indiens utrikesminister S. Jaishankar har avfärdat RSF:s metodik. Premiärminister Narendra Modi har, bland annat vid ett besök i USA, uttryckt förvåning över att den indiska demokratin ifrågasätts.

Webbplatsen för Ministry of Information and Broadcasting (mib.gov.in) är värd ett besök i sammanhanget.
Om vi börjar med att titta på den indiska mediesfären så har en lång rad stora medieföretag i Indien de senaste åren köpts upp av rika lojalister till Modi. I takt med att ägarskap har skiftat har mediesektorn förändrats. Medieföretag som tidigare setts som oberoende tummar nu på de tidigare högt hållna principerna för journalistik.
Samtidigt har nya kanaler och tidningar, inte minst nättidningar, startats av erfarna journalister som hoppat av etablerade medieföretag.

Nyhetsbyrån Bloomberg nämner med anledning av RSF:s undersökning hur reportrar på NDTV som vågat ställa tuffa frågor till ministrar och företrädare för regeringen nu tas åt sidan. Det var för ett år sedan som Gautam Adani, en vän till premiärminister Modi, köpte kanalen.
Rutinerade reportrar har sedan dess lämnat företaget, bland andra det rutinerade nyhetsankaret Ravish Kumar. Han lägger nu istället dagligen ut videor (på hindi) i sin kanal på Youtube som i nuläget har 8,62 miljoner följare.

Antalet papperstidningar har varit fler och upplagorna större, innan mobiltelefonernas inträde, men fortfarande finns över 20 000 regionala och lokala tidningar och över 300 tv-kanaler som förser landets 1,4 miljarder med nyheter och underhållning.
Ämnet för RSF:s artikel tidigare i veckan, som berör internationell journalistik om Indien, sätter fingret på en annan aspekt av mediernas roll i landet. Utländska korrespondenter på plats, såväl som frilansjournalister som reser in tillfälligt, låter allt oftare bli att undersöka och ta upp ämnen som de egentligen vill rapportera om.

Ämnen som rör konflikter mellan hindunationalister och muslimer, som med jämna mellanrum blossar upp, är ett ämne många undviker. Liksom andra frågor som rör minoriteters utsatthet i samhället och deras eventuella missnöje med regeringen. Detta är också något som Sydasiens redaktion beskrivit. Byråkratin kring visumansökningar till Indien är dessutom väl känd och fruktad.
Pandemin som stängde landet 2020 satte effektivt stopp för de omfattande protesterna mot de nya medborgarskapslagarna, CAA (Citizenship Amendment Act, 2019), som skulle göra det svårare för muslimer att kalla Indien sitt hemland.
Bilden som framträtt är att utrymmet för att uttrycka åsikter har minskat stadigt under det senaste decenniet. I augusti 2018 gick PEN Delhi och PEN South India ut och kritiserade regeringen för att ha arresterat människorättsaktivister och författare och sökt igenom deras bostäder.
I augusti 2022, i samband med Indiens firande av 75 års självständighet skrev författare i Indien och i den indiska diasporan under ett upprop, som Sydasien uppmärksammade i en artikel. Året därpå kom ett nytt upprop från PEN, som åter varnade för att yttrandefriheten inskränks.
I början av 2023 gick polisen in i BBC:s kontor i New Delhi och Mumbai, efter att BBC sänt en dokumentär i två delar, kallad India: The Modi Question, om Narendra Modi agerat i samband med de dödliga upploppen i Gujarat 2002.
Dokumentären avfärdades av den indiska regeringen som ”vinklad propaganda mot Indien”. Filmen förbjöds att visas i Indien. Dokumentären kan ses på BBC i Storbritannien. Redan i februari 2020 hade Al Jazeera sänt dokumentären, In Search of India’s Soul: From Mughals to Modi av Aatish Taseer (finns att se på Youtube).
I oktober 2023 stormades bostäder tillhörande journalister som arbetar för tv-kanalen Newsclick av indisk polis i New Delhi, vilket bland andra CNN rapporterade om. Sammanlagt 46 journalister förhördes och dokument och datorer utrustning konfiskerades, med hänvisning till att det handlade om en antiterror-operation.
Två personer i redaktionsledningen arresterades och anklagades för att tagit emot olaglig finansiering från Kina. Grundaren Prabir Purkayastha sitter fortfarande i häkte. Han har ansökt om frigivning av medicinska skäl och den 27 februari 2024 rapporterade Livelaw.in att Högsta domstolen i Indien, Supreme Court, beslutat att en oberoende hälsoundersökning ska göras.
Såväl lokala som utländska journalister känner att tumskruvarna dras åt och att utrymmet för dem att verka fritt som journalister krymper.
Många journalister och aktivister ute i världen med indiskt ursprung tystnar
Nyligen tvingades Vanessa Dougnac, en fransk journalist som bott i Indien i 25 år, återvända till Frankrike. I slutet av 2022 vägrades hon förnyad pressackreditering och i februari 2024 signalerade myndigheter att hennes uppehållstillstånd skulle dras in.
Många journalister och aktivister ute i världen med indiskt ursprung tystnar för att kunna åka tillbaka på besök utan rädsla för repressalier. Hätska stämningar och kampanjer på sociala medier är andra faktorer som gör att självcensuren ökar, enligt Sydasiens källor.
Personer med medborgarstatusen Overseas Citizen of India (OCI) uttrycker att de känner otrygghet. Detta uppehållstillstånd, som varit tänkt att gälla livstid, har utfärdats till utlänningar av indiskt ursprung eller till någon som är gift med en indisk medborgare. Syftet var från början att stärka människors band och engagemang för Indien.
En person som får sin OCI-status indragen svartlistas i praktiken av inrikesministeriet. Journalisten Aatish Taseer som föddes i Storbritannien men växte upp i Indien fråntogs sin OCI-status 2019 efter en artikel om premiärminister Modi som Time Magazine publicerade strax innan valet (och den tidigare nämnda dokumentären i Al Jazeera).
En journalist som har varit baserad i många år i Indien uttalade sig anonymt till Arnaud Froger, chefen för RSF:s undersökande avdelning:
”I morgon kan de lätt besluta att jag har brutit mot alla regler när jag har arbetat här. Jag inser att jag inte längre har en framtid i Indien”.
Journalister med OCI bosatta utanför Indien uppger för RSF att de inte ska bevaka parlamentsvalet i april-maj. Byråkratin kring att få ackreditering och den uppenbara risken för avslag anges som skäl, vid sidan av risken att aldrig mer kunna återvända.
”I själva verket tystas röster utifrån”, konstaterar en journalist.
Läs också | Utvalda artiklar på Sydasien.se för fördjupning
Författare kräver stärkt skydd för yttrandefriheten i Indien
Oroande likheter mellan dagens Indien och 30-talets Tyskland
Det är nu 70 år sedan nationerna Pakistan och Indien skapades