Oroande likheter mellan dagens Indien och 30-talets Tyskland

Den nya Lagen om medborgarskap (CAA) har skakat om Indien. Det handlar inte bara om protester och våld. Människor pratar med varandra på ett annat sätt. Frilansjournalisten Nidhi Suresh berättar om samtal med taxichaufförer i Delhi. Hon ser CAA som en fara av historiska mått.

Vanligtvis när jag går in i en taxi, färdas förarens och mitt liv parallellt. Vi befinner oss i samma utrymme, men våra liv korsars sällan. Jag tar min ”taxi-tid” seriöst och uppskattar att få tid för mig själv. Föraren har ofta själv hörlurar, och vi lyssnar på olika musik.

Detta har förändrats sedan den 12 december 2019, dagen då Citizen Amendment Act 2019 [CAA, förändringsförslaget till Lagen om medborgarskap, reds anmärkning] återupplivades och Indien exploderade i landsomfattande demonstrationer. Plötsligt var taxichauffören och jag intresserade av varandras tankar.

Vad är CAA?
Den 11 december 2019 förvandlades ändringsförslaget Citizen Amendment Act 2019 (CAA) till lag, och Indien fick sina egna Nürnberglagar. Förslaget hade mött starkt motstånd, framför allt i nordöstra Indien med stor muslimsk befolkning, och ledde till stora protester runt om i landet, på grund av dess anti-muslimska karaktär. Ett galleri av bilder från protester kan ses i tv-kanalen News18 (länken öppnas i nytt fönster).

I huvudsak syftar CAA 2019 till att omdefiniera själva idén om medborgarskap. Enligt lagen kommer icke-muslimska, illegala invandrare nu att vara berättigade medborgarskap i Indien. Det vill säga hinduer, sikher, buddhister, parser, och kristna från länderna Pakistan, Afghanistan och Bangladesh. Däremot så gäller lagen inte muslimer.

CAA från 1955 definierar en olaglig invandrare som en som kommer in i Indien utan giltigt pass eller med förfalskade dokument. Alternativt om en person stannar längre än vad visumet tillåter. Den nya lagen innebär att en icke-muslimsk individ kan uppnå naturalisering med sex års kontinuerlig vistelse i Indien, jämfört med 1955 års lags elva år.

Det styrande partiet i Indien, hindunationalistiska Bharatiya Janata-partiet (BJP), hävdar att den nya lagen är till för minoriteters säkerhet. Vilket inte rimmar med verkligheten. Den nya lagen har två typer av klassificeringar. En baserad på religion och två baserade på land. Vilket innebär att endast vissa minoriteter från vissa länder är berättigade till naturalisering, och alltså inte muslimska minoriteter i grannländerna. Det finns bevis på att även muslimska minoriteter i de tre ovan nämnda länderna också blir förföljda, till exempel Ahmadiyya-muslimer och shiiter i Pakistan.

CAA motsäger inte bara den indiska konstitutionen och tanken om religionsfrihet, den nya lagen omdefinierar själva idén om medborgarskap. Lagen förvandlar konceptet från medborgarskap vid födseln till ett utspätt medborgarskap genom härkomst, och nu tillåter CAA dessutom medborgarskap genom religion eller etnicitet.

Om CAA hade godkänts någon annan gång hade det funnits en möjlighet att lagen hade klubbats igenom obemärkt. Men strålkastarljuset har hamnat på lagen, då den genomförs i bakgrunden av implementeringen av National Register of Citizens [nationellt register över medborgarskap, reds anmärkning].

Vad är NRC?
Det är i praktiken en lista över lagliga eller ”äkta” indiska medborgare. År 2014 beordrade Indiens högsta domstol det nationella medborgarregistret i Assam, staten i nordost som gränsar till Bhutan och Bangladesh, skulle uppdateras. Denna process, som inleddes 2015 under direkt tillsyn av Högsta domstolen, avslutades i augusti 2019.

För att förstå omfattningen av CAA och allvaret måste den läsas i samband med NRC. I Assam, en gränsstat med en tung kolonialhistoria, upprättades den ursprungliga NRC 1951, främst för att skilja mellan sanna indier och de som hade invandrat till Indien från östra Pakistan, dåvarande Bangladesh.

NRC har reviderats flera gånger och definition av ”olagliga invandrare” har sitt ursprung i Assam-överenskommelsens från 1985. Som säger ”vem som helst som inte kan bevisa att de eller deras förfäder kom in i landet före midnatt den 24 mars 1971 ska förklaras som utlänning och ska utvisas”.

Fler interneringscentra, Indiens egna koncentrationsläger, började byggas

I augusti 2019 var högsta domstolen färdiga med att sammanställa det senaste utkastet av NRC, som släpptes i augusti 2019. Av 33 miljoner personer som ansökte om lagligt medborgarskap avslogs cirka 1,9 miljoner personer. Majoriteten av de utelämnade var bengaliska hinduer som potentiellt skulle kunna utsättas för utvisning eller internering. Regeringen försäkrade att alla återigen kunde försöka bevisa sitt medborgarskap genom medborgarskapsdomstolar i Assam.

I november 2019 föreslog BJP att en nationell NRC skulle genomföras. Samtidigt började fler interneringscentra, Indiens egna koncentrationsläger, byggas i flera delar av landet.

Den nya CAA ger därmed de hinduer som lämnades utanför NRC i Assam en andra och enklare chans att göra anspråk på ett indiskt medborgarskap. Om de icke-muslimer, som utelämnades från NRC-listan i Assam, kan bevisa att de befann sig i Indien innan 2014 har de numera rätt till ett indiskt medborgarskap.

Däremot innebär det att många muslimer som inte kan styrka sitt medborgarskap att tvingas åka till interneringslägren. Många indier har inte papper som styrker deras medborgarskap enligt NRC, hur ska då muslimer utan dessa papper kunna styrka sitt medborgarskap enligt CAA? I skrivande stund har BJP ännu inte förklarat hur denna process kommer att gå till, när och på vilka villkor.

När jag pratade med en muslimsk taxichaufför om detta frågade han mig:

– Du är utbildad, så kan du berätta för mig. Vad är det jag måste göra? Ska jag börja leta efter papper? Jag och min familj har inte många papper men vi har bott här hela livet. Detta är det enda hem jag känner.

Vad innebär interneringsläger?
Enligt en rapport från dagstidningen The Hindu finns det redan sex interneringsläger i Assam och fyra andra över hela landet. Dessa innehåller 970 individer, som anses vara utlänningar och olagliga migranter.

Aktivisten Harsh Mander var tillsammans med två andra aktivister de första representanter från människorättsorganisationer som har fått tillgång till två av dessa interneringscentra. Här är ett utdrag av Manders beskrivning av interneringscentren:

På vårt besök i de två lägren ­– den i Goalpara för män och anläggningen i Kokrajhar för kvinnor och barn – mötte vi omfattande mänsklig nöd och lidande. Varje center har mejslats ut ur ett fängelseshörn. Här hålls fångarna i flera år, i en lagens gråzon, utan arbete och rekreation, med väldigt begränsad kontakt med sin familj och utan utsikter att släppas. I ett fängelse får fångarna åtminstone gå, arbeta och vila på öppna gårdar. Men de fångarna får inte ta sig ur sina kaserner, eftersom de inte bör tillåtas blanda sig med ”medborgarfångarna”.

Det nya lägret som byggs i Assam sägs ha en kapacitet för nära 3 000 personer. Enligt en rapport från Al Jazeera, är lägret omgiven av två massiva sammansatta murar, det har 13 byggnader med fyra våningar vardera och två liknande byggnader för kvinnor. Lägret bevakas av sex stycken vakttorn som bemannas 24 timmar om dygnet med ett 100 meter högt ljustorn. Byggandet av detta läger sägs ha kostat 465 miljoner indiska rupier. Regeringen har även initierat byggandet av ytterligare tre interneringsläger.

På väg hem till en vän hamnade jag i en annan konversation om NRC och CAA med en hinduisk taxichaufför. Han berättade för mig att han alltid har röstat för BJP och att han stöder denna lag.

– Jag har personligen inget emot muslimer. I själva verket är min närmaste granne en muslim, han är som en bror för mig. Våra barn växte upp tillsammans, berättade han.

Har du någonsin undrat hur det skulle kännas om din granne deporteras eller skickas till ett interneringsläger?

­– Naturligtvis skulle jag känna sörja det, sa han utan att blinka, men ibland måste man offra något litet för den större saken. I århundraden har vi hinduer lidit på grund av dessa muslimer. Det är dags att vi tar tillbaka det som tillhör oss och skickar ut inkräktarna.

Varför jag fruktar BJP?

Det måste hållas i minnet att Bharatiya Janata-partiet är samma parti som hyllar M.S Golwalkar som deras guruji, ideologiska vägledare, och har starka kopplingar till Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS). Golwalkar var den andra chefen för RSS, som är en hindu-nationalistisk organisation långt ut på högerkanten. Det var till exempel en RSS-medlem som mördade Mahatma Gandhi.

RSS anses vara moderorganisationen till BJP och den nuvarande premiärministern Modi, anslöt sig till RSS vid 8 års ålder. År 939 skrev Golwalkar en bok som heter ”Vi, eller Vår nationalitet definierad”, där han hyllar Adolf Hitler och hämtar inspiration om rasrenhet från diktatorn. Golwalkar skriver:

”För att upprätthålla rasen och dess kultur, chockade Tyskland världen genom att hon rensade landet för semitiska raser ­– judarna. Här har rasstolthet manifesterats som högst. Tyskland har också visat hur väl omöjligt det är för raser och kulturer, med skillnader som går ända ner till roten, att sammanföras till en enad helhet, en bra lektion för oss i Hindustan att lära av och tjäna på.”

Golwalkars dröm skiljer sig inte alltför mycket från Hitlers och idag verkar det som att BJP gör verklighet av Golwalkars dröm. Med tanke på hur denna regering har behandlat Kashmir, hur de har berättat för muslimer vad de inte ska äta, hur våldet mot muslimer har ökat, hur regeringen inte har fördömt våldet mot muslimer, och hur de har infört CAA. Muslimer som lever i Indien idag är mer sårbara än någonsin.

Om NRC-listan utvidgas till hela landet, skulle alla muslimer som saknar dokumentation som krävs för att kvalificeras som indier enligt NRC betecknas som olagliga invandrare. Därmed och bli belastade med att bevisa sin ”indiskhet”, oavsett hur länge de har bott i landet. Om de inte lyckas göra det kommer de att skickas till interneringsläger.

Endast muslimer är ”olagliga invandrare” eller ”utlänningar”

Detta gör att budskapet är tydligt. Endast muslimer är ”olagliga invandrare” eller ”utlänningar” och därmed gör det dem sårbara för utvisning och internering.

Sedan CAA trädde i kraft exploderade Indien i protester. Enligt The Hindu, har inom en månad har 31 demonstranter dött och många skadats, inklusive kvinnor och barn. Den nuvarande regeringens tvetydighet kring lagen, polisens egenmäktighet mot anti-CAA-demonstranter och tystnaden, och ibland till och med uppmuntran till våld mot demonstranter, från medlemmar av BJP har ytterligare bidragit till folkets oro.

När jag återvände hem en kväll efter en lång dag på jobbet, berättar en taxichaufför för mig att han inte har sett sådana protester sedan 1947, då Indien uppnådde självständighet från britterna:

– Jag har inte sett ett sådant raseri eller rädsla. Ska polisen trakassera oss eller skydda oss? Ska eleverna vara i klassrum eller i demonstrationstågen? Bör barn bli slagna eller leka i trädgårdar? Vad händer med det här landet? Vad blir det av alla?

Jag hade inga svar. Varken till honom eller till mig själv.

Det är omöjligt att inte se tillbaka på Nazityskland och se de likheterna med Indien just nu. För muslimerna i Indien, har det blivit en fråga om tillhörighet, att bli kallad en främling och följaktligen brutalt förnedras, straffas och bli utslängd från sitt hem. Det internationella samfundet måste vakna och svara på denna rädsla och denna orättvisa. Om vi tillåter historien att upprepas, blir det då inte en börda för allas vårt samvete?