Hindunationalismen har sitt ursprung i social-religiösa rörelser, t.ex. Arya Samaj, som startades år 1875 av hinduer av högre kast. Den kom till som en reaktion mot den Brittiska kolonisationen och den kristna kyrkans missionering. Det primära syftet var att slå vakt om den traditionella hinduiska kulturella och sociala samhällsordningen.
Sangh Parivar är en ´familj´ eller ett nätverk av hindunationalistiska organisationer. Rashtriya Swayamsevak Sangh, RSS (National Volunteer Corps) bildad 1925 är moderorganisationen inom detta nätverk i vilket också det nuvarande regeringsbärande partiet Bharatiya Janata Party (BJP) ingår.
De flesta av BJP:s ledande politiker har fått sin ideologiska skolning i RSS. Ledningen finns i Nagpur i Maharashtra. RSS har lokala grenar (shakhas) över hela Indien. I nätverket ingår vidare Vishwa Hindu Parishad, VHP (Hinduiska världsrådet) inrättat 1964; en gren av VHP finns i USA; VHPA. Bajrang Dal bildad 1984 är en militant ungdomsorganisation inom VHP, som grundades av bl.a. BJP-politikern Vinay Katiyar. Organisationen är ansvarig för en stor del av våldet mot muslimer och kristna.
Inom Sangh Parivar finns grupperingar med olika syften: Kar Sewak, ´Hand-server-for-a-cause´, är en grupp volontärer som arbetar för återuppbyggnaden av Ramatemplet i Ayodhya.
Shiv Sena (Army of Shivaji) i Maharashtra med namn efter Shivaji, en tapper krigarkung från 1600-talet, är ett radikalt Hindunationalistiskt politiskt parti som bildades 1966 av Bal Thackeray. Partiet är starkast i Mumbai och längs kustområdena i delstaten Maharashtra men har också förgreningar i andra delar av landet. Seva Bharati (Service of India), som bildades 1979, är den organisation inom nätverket som arbetar med sociala välfärdsfrågor; fri medicinsk vård, utbildning till låg kostnad och yrkesträning. Den är väl spridd över landet.
Khilnani (2016) pekar på att flera organisationer inom Sangh Parivar har ett socialt inriktat arbete inom områden som utbildning, tillgång till vatten, hälsovård. De gör samtidigt klart för människor att de är associerade med BJP, vilket har bidragit till att många lågkastiga väljare lagt sin röst på detta parti.
Hindunationalism – upprinnelse och utveckling. Hindunationalismen som sagt har sitt ursprung i social-religiösa rörelser, t.ex. Arya Samaj (Noble Society). Den främste initiativtagaren till utformningen av hindunationalismen som ideologi var en brahmin från Maharashtra, Vinayak Damodar Savarkar (1883-1966). Savarkar var från tidig ålder aktiv i kampen, också den militanta, för frigörelsen från Brittisk kolonisation. Hans bok, The Indian War of Independence om Sepoyupproret mot kolonialmakten 1857 förbjöds av britterna. Under sina studier i London bodde han på India House, som då var centrum för politiskt aktiva studenter. Savarkar grundade The Free India Society, vars idé var att mobilisera ungdomar mot kolonialmakten. Hans aktivism ledde till att han år 1910 arresterades och dömdes till 50 års fängelse. Han frigavs dock 1924 på villkor att han avstod från politisk aktivitet.
Efter det att den Brittiska regeringen år 1937 lättat på restriktionerna valdes Savarkar till ordförande för Hindu Mahasabha (Great Hindu Association). Organisationen hade startats 1915 som en social och politisk reaktion på det muslimska partiet All India Muslim League och hade som mål att försvara hinduernas sociala och politiska intressen. Hindu Mahasabha verkade till en början som en lobbygrupp inom Kongresspartiet med syftet att förmå partiets ledare att stå emot muslimernas krav på fler kvoterade platser inom administration och politiska församlingar.
1920-talet såg en intensifiering av misstro och konflikter mellan hinduer och muslimer. Muslimer befarade att utgången av första världskriget skulle leda till att Kalifatet, hittills personifierad i Ottoman Sultan (Ottoman dynasty of the Ottoman Empire 1299-1922), skulle upplösas. Detta ledde till att framstående muslimska ledare år 1919 lanserade en rörelse, ´Khilafat movement´, som fick en ledande roll i förhandlingarna med britterna. Många muslimska lokala ledare gav sitt stöd till denna mobilisering i sina predikningar.
Detta urartade vartefter i flera fall i våldsamma upplopp mot hinduer som det längs kusten Malabar i delstaten Kerala år 1921, då lantarbetare gjorde uppror mot muslimska jordägare – ättlingar efter muslimska handelsmän som bosatt sig där från mitten av 800-talet. Jordägarna hade upprättat ett Khilafat och attackerat hinduer av vilka flera tvingades konvertera till islam. Detta blev början till en period med upprepade upplopp mellan muslimer och hinduer, vilket förstärkte den redan utbredda känslan av underlägsenhet hos hinduer gentemot muslimer.
Ledarna för Hindu Mahasabha beslöt att förnya grunden för organisationen till att vila på en striktare ideologisk grund än tidigare och under 1920-talet antog det en tydligare hindunationalistisk orientering men med bibehållen strategi – att stigmatisera ´den Andre´ och att skapa en enhetlig hinduisk rörelse; en medveten imitation av den muslimska rörelsens förhållningssätt.
De kallade nu organisationen Hindu Sangathan (Hindu Organization or Unity). Det förändrade strategiska synsättet visades klart i den rapport om upploppet i Malabar, som Balkrishna Shivram Moonje, en Maharashtra Brahmin, skrev (Forcible conversion in Malabar; Nagpur 1923). Moonje ger här hinduisk underlägsenhet en otvetydigt sociologisk förklaring (Jaffrelot 1999: 20-21):
”Hinduerna är delade i så många vattentäta delar, alla med sin egen kultur och livsstil, att det knappast finns något som förenar dem inom samhället som en helhet […] så om en grupp råkar komma i konflikt med mohammedanerna ser andra grupper det knappast som meningsfullt att komma till dess hjälp […] Mohammedanerna, å andra sidan, bildar en organisk samhällsgrupp, religiöst välorganiserade och disciplinerade så att ett angrepp varhelst på en del av gruppen är en angelägenhet för hela samhällsgruppen”.
Hinduerna måste därför, menade Moonje, organisera sig på ett liknande sätt: ”Om Chaturvarna (de fyra varna; kastordningen), som är ett distinkt särdrag i den ariska civilisationen, skall bestå och växa sig starkare, så som jag menar det bör göra, och likväl enhet och solidaritet mogna fram, så måste det överge sin vattentäta kastindelning och utveckla en verklig organisk enhet mellan samhällets fyra sektioner (varna), vilket kan åstadkommas genom ett system av äktenskap som kallas Anuloma och Pratiloma Paddhati så som anges i vår Dharmashastras och har som syfte att genom blodsband förena samhällets fyra delar (varna) och därmed förverkliga en organisk enhet av de fyra ursprungliga varnas mycket skilda sociologiska funktioner”.
(Dharmashastras är en brahmanisk samling religiösa och sociala uppförandekoder/föreskrifter för hinduer i olika skeden av livet. Anuloma – där mannen är av högre kast än kvinnan; Pratiloma – med ömvänd kastordning)
Avsikten var dock inte, kommenterar Jaffrelot, att rättfärdiga äktenskap som överträder principen om kastendogami. Men genom att referera till en text så ansedd som Dharmashastras kan Moonje legitimera den organisatoriska nyordning hans projekt kräver, en sociologisk modell som passar syftet att stärka den hinduiska gemenskapen. Denna referens till en fiktiv version av historien (en föreställning om en avlägsen Golden Age) gjorde det möjligt att ge legitimitet för kastsystemet i en korrigerad form.
Ett av de uttalade målen för Hindu Sangathan var att integrera de ´oberörbara´ kasterna i det hinduiska samhället och så förmå dem att avstå från att konvertera till en annan religion. År 1923 röstade Hindu Mahasabha för ett förslag som skulle ge de ´oberörbara´ full tillträde till vägar, skolor, vattenbrunnar och även tempel. Detta egalitära uttryck presenterades emellertid inom ramen för en ´organisk´ samhällsmodell i vilken den sociala hierarkin helt enkelt var nedtonad genom en omtolkning av varna systemet; den hierarkiska modellen fortsatte att vara den huvudsakliga grunden för identitet.
Hindunationalismen som idé och form. Savarkars bok Hindutva: Who is a Hindu?, publicerad 1923, utgör den grundläggande texten för en nationalistisk hinduness. Boken illustrerar tydligt hur hindunationalistisk identitet skapas genom stigmatisering av en hotfull utifrån kommande “annan”. Savarkars huvudsakliga argument i Hindutva var att arierna som bosatte sig i Indien i historiens upprinnelse hade format en nation nu förkroppsligad i hinduerna.
Savarkar var en ideolog, inte en religiöst troende. Han fäster mindre avseende vid religiösa kriterier i sin definition av innebörden av att vara en hindu och menar att hinduismen bara är ett av särdragen av hinduness. Hindutva var i hans tolkning en primärt etnisk samfällighet inom ett bestämt territorium, som delade samma rasmässiga/etniska egenskaper och hade en gemensam kultur – tre attribut med ursprung från en mytisk rekonstruktion av the Vedic Golden Age.
Hindu Mahasabhas vice partiledare var Keshav Baliram Hedgewar (1889-1940). Hedgewar lämnade senare partiet för att 1925 bilda Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS). Hedgewar efterträddes i sin tur av Madhav Sadashiv Golwalkar (1906-1973) år 1940. RSS är en anti-liberal rörelse som hör hemma i samma kategori som Europeisk fascism. Men samtidigt representerar den en speciellt indisk företeelse som inte är en direkt kopiering av Europeisk fascism.
Varken Hedgewar eller Golwalkar utvecklade en teori om ´stat´ och ´ras´, vilket är en avgörande faktor inom särskilt nazismen. Deras ideologi handlar snarare om etnisk härkomst, om en ren hinduisk stat, även om Golwalkar kunde göra uttalanden med referens till nazismens tankar om rasrenhet.
Den första kontakten mellan hindunationalister och fascister i Europa ägde rum på 1930-talet. Moonje, som deltog i 1930 års Round Table Conference i London passade under tiden i Europa på att besöka Italien för att se hur den fascistiska ungdomsorganisationen Ballila arbetade. Under sitt besök träffade han också Mussolini.
Savarkar hade format sin ideologi om Hindutva efter mönster från idén i väst om etnisk nationalism. Hedgewar utvecklade denna genom att ge den en tydlig hindunationalistisk samhällsmodell. Det uttryckliga målet för RSS är att ena alla hinduer oavsett kast. Dess exklusiva medlemsform, auktoritativa organisation och strikta disciplin med syftet att förmedla en karaktärsdanande fostran ger organisationen en sociologisk profil som omfattar egalitära värden. Det gör, resonerar Jaffrelot (1999), att den har likheter med en hinduisk sekt.
I ett nationalistiskt perspektiv är denna sekt en sociologisk modell för nationen som helhet; sekten erbjuder ett socialt system; ett hinduiskt samhälle med en egalitär form av individualism och en integration av alla enheter i ett samhälle så att inga delar kan komma mellan nation och individ. Hedgewars primära mål var bilda en sådan nation.
I sitt sista tal 1940 beskrev han RSS som ´hindu rashtra i miniatyr´, som en familj eller ett brödraskap. Hindutva som ideologi bygger således på idén om en hinduisk nation (Hindu Rashtra) med en religion och ett språk, där kristna och muslimer betraktas som utlänningar.
RSS:s egalitära inriktning motsades av andra av rörelsens kännetecken särskilt det att organisationen var förknippad med högre kaster. De personer som tog initiativ till RSS vara alla brahminer från Maharashtra. I sin dagbok beskrev Moonje medlemmarna i RSS som ´Brahmin youths´ eller ´Brahmin lads´.
I motsats till Savarkar hävdade Golwalkar att ´Hinduerna kom till detta land från ingenstans men är jordens naturliga barn, alltid och från urminnes tider´. Denna faktor är i hans ögon ´den allra viktigaste beståndsdelen av en nation´. Med inspiration från Hitlers ideologi säger Golwalkar (Jaffrelot 1999: 55): ”för att bevara rasens renhet och dess kultur chockade Tyskland världen genom att rensa landet från den semitiska rasen – Judarna. Stolthet över rasen har här klart manifesterats. Tyskland har också visat hur näst intill omöjligt det är för raser och kulturer med avgörande skillnader att assimileras till en sammanhållen helhet, en välgörande erfarenhet för oss i Hindustan att ta lärdom av”.
Citatet är hämtat från Hindurörelsen andra grundläggande bok, We, Or Our Nationhood Defined från 1939. Som författare anges Golwalkar. RSS anhängare som känner sig något besvärade över det antisemitiska och samtidigt nazibeundrande uttalandet vill hävda att Golwalkar endast översatt en text författad av Savarkars bror, något som gör Golwalkar till plagiator och knappast neutraliserar effekten av det. Golwalkar överförde en nationalistisk etik på den muslimska minoriteten. Den utgjorde ett hot inte bara för att den hade stöd från flera islamiska stater men också för att den var en undergrävande ´främmande kropp´ i det hinduiska samhället.
Jag vill hävda att RSS:s släktskap med fascismen visas genom dess paramilitära framtoning. Att de tar stor plats i det politiska rummet i Indien idag är oerhört allvarligt.
Läs mer om hindunationalismen i del 2 Hindutva- ett folk, en religion, en nation.
Boktips:
Christophe Jaffrelot, 1999: 11-79; The Hindu Nationalist Movement and Indian Politics, Penguin Books India, 1999; Martha C. Nussbaum The Clash Within, kap. 5 The Rise of the Hindu Right, Library of Congress, USA 2007.
