Extremistisk hindunationalism, big business och Indiens svar på en folkvald strongman som Trump, Duterte och Bolsonaro. Man kan knappast missförstå vad Modi står för om man läser regeringskritisk indiskt journalistik eller en stor del av den internationella pressen om Indien. Men i den lilla staden i norra Indien, där man tillsammans med resten av landet går till val i april och maj, är det långt ifrån den beskrivningen av den sittande premiärministern som visas. Här är han och hans parti Bharatiya Janata Party (BJP) synonymt med en positiv berättelse om utveckling och starkt ledarskap.
En liten stad fylld av BJP-flaggor
Jag befinner mig i en stad med knappt 100 000 invånare i delstaten Madhya Pradesh, som tillsammans med resten av norra och centrala Indien ”hindibälte” brukar räknas som säkra högborgar för BJP. Men vid delstatsvalen 2018 blev kongresspartiet och BJPs motståndare i valkampen överraskande valt till att leda tre av delstaterna i hindibältet: Madhya Pradesh, Rajasthan och Chhattisgarh. Det innebär dock inte att Modi är impopulär.
När jag frågar Deepika ,en leende och nyfiken studerande på 21 år som pluggar till socialarbetare, vad hon tänker om valet svarar hon direkt ”Mode! Rösta på Modi!”. Hon gillar skarpt att han är en orubblig ledare och ”tog hämnd på det som Pakistan gjort”. Deepika tänker på angreppet i Pulwama i februari, där mer än 40 indiska soldater dödades i Kashmir. När jag frågar henne om det är alla i staden som röstar på Modi säger hon” ja”. ”Är det verkligen inga som röstar på kongresspartiet?” ”Jo, några få muslimer gör det”, säger hon.
Puja, som är 27 och till vardags hanterar unga flickors rättsproblem när det gäller barnäktenskap, framhäver att Modi har fört med sig ”utveckling” för Indien. Puja bor i ett av de få kvarter i staden som inte domineras av en samaj – hindi för gemenskap, som här ska tolkas som kast eller religion. Hon och hennes familj är hinduer, ”men vi bor alldeles bredvid en moské och det finns många muslimer i området” säger hon och fortsätter ”och ovanför oss bor det familjer från andra kaster”.
Puja är glad över att hennes dotter leker fritt med alla barnen i området, oavsett deras samaj. Det här öppna sinnet står för mig i stark kontrast till den farliga anti-muslimska retoriken från BJP.
Men för Puja är det inte religionen som avgör hur hon röstar. Det viktigaste med BJP i hennes ögon är att de ”gör något åt fattigdomen”.
”Från Nehru till Rahul Gandhi har det pratats om garibi hathao”, säger hon. Garibi hathao betyder ”avskaffa fattigdomen” och är den slogan som använts av kongresspartiet, i synnerhet under Indira Gandhi. ”Men det är bara tomma löften. Modi däremot har betytt utveckling. Han är inte rädd för att ta tag i saker”.
För Ritika, som är 26, är det Modi som ledare och person som lockar, snarare än BJP som parti. Hon förklarar att hon röstade på kongresspartiet under delstatsvalet 2018 eftersom hon inte gillade den sittande Chief Minister från BJP i Madhya Pradesh. Men Modi är hon absolut inte missnöjd med, och det finns ingen tvekan om att hennes röst går till honom vid det kommande valet.
Prathik, 35, är inte lika intresserad av politik som Puja och Ritika, men han håller ändå med dem. ”Modi är en ledare”, säger han. ”Se bara hur han hanterade krisen med Pakistan efter Pulwama-attacken. Han fick tillbaka vår pilot.”
Effektiva kampanjer i medierna
En av orsakerna till att de som röstar på BJP i första hand förbinder Modi med utveckling och ledarskap finner man i partiets outtröttliga kampanjande i medierna. I motsats till kongresspartiets garibi hathao lockar Modi och BJP inte bara med att Indien ska ”catch up” och komma ut ur fattigdomen, utan använder också fängslande och enkla slogans som frammanar en positiv framtidssyn på Indien som ett konkurrenskraftigt, utvecklat och digitalt land.
Budskapen i Modi kampanjerna Digital India, Clean India och Make in India behöver knappast någon större förklaring.
De senaste framsidorna på lokaltidningarna under de här veckorna som leder fram till valet har präglats av berättelser om ett starkt Indien som skapats av den sittande regeringen. Till exempel handlar det om att Indien är en viktig spelare i det internationella space game, eller att det på fredag kommer en film om Modis liv. Liknande historier visas i de nyhetskanaler som vi tittar på hemma hos Puja. Medan vi sitter och dricker te och nyheterna rullar i bakgrunden hör jag hur hennes fyraåriga dotter informerar sin far om att ”Rahul Gandhi kommer att förlora, Modi kommer att vinna”!
Det finns regeringskritiska medier i form av (ofta engelska) tidskrifter som säljs ute på gatorna i storstäderna, och naturligtvis finns det onlinemedier som ger en annan bild av Modi. Till exempel framhäver Frontline att Modi-åren har varit en auktoritär period där staten har sett till att olika delar av samhället konfronteras mot varandra, att man understött hat och agerat för sina egna intressen. Och inte minst framhäver de att de flesta medierna nu befinner sig i det hindunationalistiska lägret.
Fint besök i norr, inte så fint i syd
I början av mars var Modi på besök här i staden. Under dagarna innan han kom gick det rallies genom gatorna, och man ropade ”Modi! Modi! Modi!” i stora högtalare. Gator spärrades av, en helikopterplatta trollades fram och besöket utannonserades på lokaltidningens framsida under flera dagar. Modi skulle dyka upp klockan två, och vårt kontor sjöd av spänning under timmarna innan.
Sonali och Roshan, två unga socialarbetare som jag var tillsammans med, diskuterade om det var bäst att ta sig till platsen där Modi skulle tala eller vänta vid helikopterplattan för att få de bästa chanserna att skymta idolen. Det slutade med att Roshan tog sig till platsen för talet och Sonali och jag tog oss till landningsplatsen medan vi lyssnade på hans tal via Whatsapp genom att vi ringt upp Roshan.
Solen sken och det var varmt. Vi väntade på honom i mer än en timme tillsammans med andra spända Modi-entusiaster. Då han äntligen kom var det i en bil med vakter, och jag hade inte lyckats identifiera honom om det inte varit för Sonali: ”Se, där är han, han i blått!” Återigen ropade man ”Modi! Modi! Modi!”, vinkade och tog bilder av den blåa siluetten långt borta, som under ett par sekunder tog sig från bil till helikopter. När helikoptern flög iväg stod många och vinkade till sin premiärminister.
På det här sättet blir Modi absolut inte välkomnad över hela Indien. När han besökte Tamil Nadu i februari ropade man och skrev under hashtaggen Go Home Modi, och svarta ballonger släpptes upp i luften när han landade. För många i Tamil Nadu är BJPs predikningar om one nation, one language ett försök att inte bara göra Indien hindu utan också hindi, och det är ett repressivt och farligt handlingssätt i ett land så mångfaldigt som Indien, där man en gång i tiden drog upp delstatsgränserna efter de olika språken. I Madhya Pradesh berättar jag för Aditya och Roshan, två kusiner på runt 21 och 23, om mina upplevelser av anti-BJP-känslorna i Tamil Nadu.
”Tamil Nadu, Karnataka, Kerala… Nej, de kommer inte att rösta på BJP, men resten kommer att göra det”, menar Aditya och lägger till efter en liten tankepaus: ”Och inte heller Jammu-Kashmir.”
Översättning Svante Nilsson
Fotnot: Deepika, Puja, Ritika, Prathik, Sonali, Roshan och Aditya heter något annat i verkligheten
