De hänsynslösa terrordåden mot kristna påskfirare och utländska turister innebär ett nytt före och efter för Sri Lanka. Självständigheten 1948, inbördeskrigets början 1983, krigsslutet 2009 och maktskiftet 2015 är årtal som fått en egen innebörd. Efter den 21 april 2019 råder åter nya förutsättningar på ön.
Förstämningen i Sri Lanka känns genom nyhetsrapporteringen och hit. Den hörs i samtalen med människor i Sri Lanka inklusive diasporan. Många öbor befinner sig fortfarande i chock. Rädslan för mer våld är påtaglig. Framtiden känns oviss.
Detaljerna kring varför åtta män och en kvinna bestämde sig för att avsluta sina egna liv och samtidigt rycka bort en mängd andra i förtid finns att läsa i svenska och internationella medier (se länkar). Undantagstillstånd har införts och utegångsförbud råder under sex av dygnets mörka timmar.
När den här artikeln publiceras på Sydasien.se har det gått exakt en vecka sedan explosionerna vid tre lyxhotell i Colombo och tre kyrkor i Negombo och Batticaloa. De inträffade klockan kvart i nio på påskdagens morgon. Med ens förändrades öbornas framtid och chockvågor rullade över världen. Dödssiffran steg stadigt de första dagarna, men skrevs under onsdagen ned från 359 till 253. På flera sjukhus kämpar sjukhuspersonal med att hålla patienter vid liv.
Samtidigt minns familjer och vänner de fantastiska och fina människor som inte längre är med oss. Minnestexter skrivs på olika håll. Först kom beskedet att den kända tv-kocken Shantha Mayadunne och hennes dotter Nisanga Mayadunne dödades vid explosionen i hotellet Shangri-La, där de åt av frukostbuffén. Fyra ur serveringspersonalen dödades samtidigt, liksom många gäster.
I vissa fall dödades hela familjer vid explosionerna. Vi får höra en man berätta hur han förlorade sin fru och sin dotter. En kvinna förlorade hela sin familj. Och så vidare, allt är bara hjärtskärande.
Minst 45 barn dödades, många gick i söndagsskolan. Vid Zionkyrkan i Batticaloa dödades söndagsskolläraren Ramesh Raju. Han stoppade en man vid ingången när denne ville komma in och filma, bärandes på en stor väska. Självmordsbombaren detonerade sin sprängladdning vid ingången istället för inne i kyrkan.
Runt 40 utländska medborgare dödades. Monique Allen var på semester med sin man Lewis Allen och deras tre söner. Familjen hade också ett välgörenhetsprojekt för ett barnsjukhus i Ratnapura. Monique Allen och sonen Jason dödades, men Lewis Allen och de andra två sönerna var på hotellrummet och överlevde.
Inte bara de som följer Sri Lanka och har kontakter på ön har haft tankarna där sedan nyheterna om terrorn kom på påskdagens morgon. Sällan eller aldrig har landet varit så uppmärksammat i världsmedierna. CNN har bland annat skickat sin vassa Asienkorrespondent Ivan Watson till ön.
Inte ens under inbördeskrigets slutskede 2009 eller efter tsunamin 2004 gavs händelser i Sri Lanka så här mycket utrymme under en följd av dagar. Det beror såklart på det stora nyhetsvärdet globalt.
Klarlagt är att landets säkerhetsapparat har misslyckats fatalt med att förhindra dessa dåd. Det har funnits grogrund för extremism och tydliga indikatorer på dess existens har inte tagits på allvar. Muslimska rådets företrädare har under flera år varnat för en pågående radikalisering och den specifika gruppen NTJ, vars företrädare osade av hat. Den första konkreta informationen om hot om nära förestående terrordåd kom från den indiska underrättelsetjänsten RAW den 4 april.
Säkerhetskollapsen. Ytterst ansvarar presidenten för säkerhet, lag och ordning. President Sirisena har avskedat, eller bett underlydande att säga upp sig, men svär sig själv fri från ansvar för säkerhetskollapsen. Positioneringen och spekulationerna om vem som kan dra fördelar i det kommande presidentval har redan börjat.
Det talas om motsättningar mellan folkgrupper och religioner på ön. Visst, de finns. Och det finns många olösta frågor efter inbördeskrigets slut. Men många arbetar för att överbrygga klyftor och att lösa problem, i det lilla vardagliga livet och i samhället i stort. Inte minst har jag sett och upplevt många exempel på både det förstnämnda och det sistnämnda i de tre drabbade städerna Colombo, Negombo och Batticaloa.
Jag tänker på det jag sett under mina vistelser på ön. Vid resorna under krigsåren på 1990-talet präglade inbördeskriget ön. År 2002 gick drömmarna om fred att ta på i luften. Redan året efter var dessa på väg att krossas. Så kom kriget och krigsslutet 2009. Vid mina resor 2012 och 2013 präglades stämningen av Rajapaksas auktoritära styre. Efter 2015 har landet känts friare. Efter den 21 april 2019 är det en ny tid.
Beredskapen höjdes hastigt. Sammanlagt har cirka 80 misstänkta islamistiska extremister gripits. I staden Kalmunai vid östra kusten ringade polisens specialstyrkor STF under fredagen in en grupp misstänkta islamistiska extremister. De utlöste sprängladdningar och 15 personer dödades, varav sex barn. Samtidigt hittades högexplosiva sprängmedel, drönare, IS-flaggor och annat.
Efter de dåd som NTJ begick finns risk för vedergällning mot oskyldiga muslimer, som tar avstånd från extremisterna och deras förespråkande av våld.
Reaktionsmönstret på ön har ofta inneburit att våld har mötts med mer våld, framför allt vid upploppen mot tamiler i juli 1983, som blev gnistan som tände inbördeskriget.
För att undvika ryktesspridning och uppmaningar om hämnd beslutade regeringen därför snabbt att blockera tillgången till sociala medier.
Det har förekommit enstaka attacker mot butiker ägda av muslimer och mot en moské. Hot finns också om att islamister ska attackera icke-fundamentalistiska moskéer. Muslimer känner av en ökad misstänksamhet. Hade dådet riktats mot buddhister hade det varit svårare att stoppa en våldsam motreaktion. Vid ett flertal tillfällen under senare år har singalesiska extremister attackerat muslimer.
Någon katolsk präst fördömde först de som utfört dåden. Senare har katolska präster sagt att de inte känner något hat, bara sorg, och att de även förlåter självmordsbombarna. Muslimska rådet tycker att de borde gjort mer för att förhindra radikalisering, även om de varnat myndigheterna under flera års tid om den hatpredikant som tros ha planerat dåden och var en av självmordsbombarna.
Människor på ön följer olika religioner, eller ingen särskild, de pratar olika språk, klär sig på olika sätt och har egna traditioner. Desto mer finns som förenar. De flesta strävar efter att leva ett gott liv, i frihet och utan risk för att utsättas för våld eller hat.
De som ber, i enlighet med tron inom någon religion eller bara mest reflekterar inom sig själv, gör det med hopp om en bättre framtid. För de sörjande väntar en svår tid. Framtiden på ön blev med ens oviss.
Johan Mikaelsson skriver om terrordåden för SvD, där finns också en samlingssida (begränsat antal fria artiklar per månad, därefter betalvägg):
kvällen 21 april och kvällen 22 april
Läs mer:
Al Jazeera uppdaterar om situationen efter bombdåden.
Daily Mirror Sri Lanka ger detaljer och infallsvinklar, som denna.
BBC har också en sida som uppdateras, en undersida lyfter fram några av offren.
Groundviews i Sri Lanka står för kvalificerad medborgarjournalistik.
Colombo Telegraph publiceras från London med nyheter och debatt om Sri Lanka.
Läs också på Sydasien.se Johan Mikaelssons bildreportage från en bussresa längs östra kusten 2017.
