I den indiska delstaten Tamil Nadu arbetar en organisation för folkgruppen narikuravas rättigheter. Under coronapandemin ställer den om till nödhjälp och delar ut mat.
Extremistisk hindunationalism, big business och Indiens svar på en folkvald strongman som Trump, Duterte och Bolsonaro. Man kan knappast missförstå vad Modi står för om man läser regeringskritisk indiskt journalistik eller en stor del av den internationella pressen om Indien. Men i den lilla staden i norra Indien, där man tillsammans med resten av landet går till val i april och maj, är det långt ifrån den beskrivningen av den sittande premiärministern som visas. Här är han och hans parti Bharatiya Janata Party (BJP) synonymt med en positiv berättelse om utveckling och starkt ledarskap.
Den indiska staten lägger ut genomförandet av en rad permanenta sociala program på lokala NGO:er. Även om det innebär vissa fördelar, som att NGO:er når längre ut på fältet och i viss mån representerar civilsamhället, är det också ett sätt för regeringen att genomföra sina program utan att tvingas utvidga statsapparaten, med allt vad det innebär av anställdas anställningstrygghet och pension. En annan följd av att lägga ut samhällsfunktioner på kontrakt blir att NGO:ernas arbete av nödvändighet blir mer standardiserat socialt arbete och mindre aktivism.