Nepal har fått en ny lag som stärker personer med funktionshinders rättigheter. Den sjätte augusti godkände Nepals parlament det lagförslag som det har tvistats om de senaste sex åren.
Nepals funktionshinderrörelse har kämpat länge för att få denna lag till stånd. Rörelsen har varit en betydelsefull del av författandet av lagen med stöd av internationella organisationer, bland andra svenska MyRight. Under de sex åren har arbetet med att informera och påminna myndigheter och allmänheten om lagens vikt pågått. Nu har arbetet gett resultat och personer med funktionshinder i Nepal har fått utökade rättigheter.
Den nya lagen är en modernisering och förbättring av den gamla lagen angående funktionshinder från 1982. Sedan Nepals regering antog FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder 2010, har det ställts krav på att en ny lag skrivs i linje med denna. Den nya lagen har ett tydligt rättighetsperspektiv till skillnad från den gamla som hade ett välfärdsperspektiv.
Rättigheter kring tillgång till utbildning, vård och samhällsinformation är några exempel på rättigheter som lagen innebär. Föreskrifter mot diskriminering är också ett viktigt kapitel som stärker personer med funktionshinders ställning. Kvinnor och barn med funktionshinder har utökat skydd inom lagen då de två grupperna är utsatta, och myndigheterna är skyldiga att inför speciella åtgärder för att deras behov också mötts.
Den nya lagen listar tio kategorier av funktionshinder. Det innebär att mental ohälsa, autism och hemofili numera också är klassificerade som funktionshinder i Nepal.
Anmärkningsvärt är att hemofili är listat som det enda medicinska funktionshindret och att autism är listat trots att det nationella autism förbundet inte funnits länge. Detta beror på att förbunden Nepal Hemophilia Society och Autism Care Nepal har kämpat hårt de senaste åren för att öka medvetenheten kring respektive sjukdom och syndrom inom paraplyorganisationen National Federation of the Disabled Nepal och bland statliga myndigheter.
Nästa kamp. Godkännandet av lagen innebär dock ingen vila för Nepals funktionshinderrörelse. Nu måste också implementeringen övervakas. Rättigheterna finns på papper men de måste också visas i praktiken.
Det är utskrivet i lagen vem som är ansvarig för införandet av den nya lagen, men frågan är om intresset och kunskapen kring implementeringen finns bland myndigheter på alla nivåer. Därför kommer troligtvis en fortsatt kamp krävas för att se till lagen faktiskt gör skillnad för personer med funktionshinder.
Ansvar för samordningen av implementeringen ligger hos Ministry of Women Children and Social Welfare, det ministeriet med minst budget. Det säger något om prioriteringen av gruppens rättigheter inom den nepalesiska statsapparaten, och de resurser som kommer tilldelas implementeringsprocessen. Jag har tidigare pratat med tjänstemän på ministeriet, och de har uttryckt en frustration över deras resurser och möjligheter att göra skillnad.
Dessutom måste resurser och kunskap även nå ut till landsbygden, där levnadsvillkoren är dåliga för personer med funktionshinder. Kunskapsnivån kring behoven för personer med funktionshinder är låg bland myndigheter och allmänheten på landsbygden. Arbetet kring att sprida kunskap om lagen och dess innebörd kommer nu påbörjas.
Det innebär hårt arbete de kommande åren för Nepals funktionshinderrörelse.
