Fatimah Hosseini vill visa upp en annan, ljusare bild av Afghanistan. Hon väljer att göra det i färgstarka fotografier med tydliga, ofta kvinnliga, subjekt. I en intervju med Henrik Schedin pratar hon om sitt konstnärskap och möjligheter och begränsningarna på konstscenen i Afghanistan.
Etikett: Genus
Får man tala öppet om vaginor, sexualitet och sexuella övergrepp i ett konservativt muslimskt land som Bangladesh? Möt progressiva feministen Tasaffy Hossain, grundare av Bonhishikha – unlearning gender, som vill demolera samhällets konstruktion av kön och bygga en framtid där du får vara den du är hur du än är oberoende av könstillhörighet.
Med den mycket brutala gängvåldtäkten på en ung kvinnlig student på en buss in New Delhi i december 2012 fick indiska kvinnor plötsligt internationell uppmärksamhet. Det utbredda våldet mot kvinnor blev känt över hela världen och New Delhi kallades våldtäktshuvudstaden.
Med en dom som Indiska medier kallar för ‘historisk’, har landets högsta domstol avskaffat Paragraf…
Chetali skiftar mellan sina könsidentiteter dagligen, då hon dagtid försörjer sig på att ge välsignelser och nattetid delar lägenhet med män som inte vet vad hon får sina pengar ifrån. Det delade boendet är en praktisk lösning som tvingar henne till ett dubbelliv. Det underlättar när hon åker i kollektivtrafiken eller när hon ska besöka privatsjukhus.
Mens är ett tabubelagt ämne globalt och det är därför viktigt att skapa rum där kvinnor känner sig trygga att prata om mens. Internationella mensdagen har grundats för att uppmärksamma att mens är kopplat till hälso-och jämställdshetsproblem runt om i världen och att det är viktigt att bryta tystnaden kring ämnet.
Delhis parker är på flera sätt ett vardagsrum, där jag kan få en skymt av människor jag inte annars ser. Afghanska turister fyller parkerna på helgerna, då de dukar upp picknickar på stora filtar. Mer eller mindre professionella fotografer tar bilder på finklädda unga indier med de ståtliga ruinerna som bakgrund. Jag misstänker att bilderna kommer användas till äktenskapssajter eller dejtingappar.
I ett land som Indien finns lika många livsöden som människor. Under de senaste åren har indiskorna krävt och på många sätt fått till en förändring när det gäller attityder, lagstiftning och normer. Mångfalden är enorm, så i tre personliga texter skriver Julia Wiræus om olika kvinnor som försöker få ihop sina liv.
Mir Abu Reyad är HBTQ-aktivist från Bangladesh. I sitt hemland är han hotad och förföljd på grund av sin sexuella läggning och han har flyttat nio gånger på grund av hot. Genom olika projekt arbetar han med policyfrågor kring rättigheter för HBTQ-personer i Bangladesh men arbetet är tungrott. Sydasiens Redaktör Johanna Sommansson har träffat Mir under hans Sverigebesök hösten 2017. Blygt och eftertänksamt tittar han under lugg till en början men jag möts av en allvarlig blick när vi pratar om hans situation.
Sumair är blott 25 år gammal, men bär med sig erfarenheter från ett liv som annorlunda, hånad och hotad till livet i sitt hemland Pakistan. Sumair är transman. Personligheten utvecklar ett hat och vittnar om en människosyn som ser avvikelser som ett brott inte bara i gemene mans ögon utan även enligt landets lagar. Sydasiens Redaktör Johanna Sommansson har träffat honom.
Män vill ha oskulder även på Tinder”, skriver en indisk bekant på Facebook. En man
har frågat om han är hennes första matchning på den populära dejtingappen. I en annan uppdatering skriver hon att alla män på appen tycks bete sig som virila gudar.
Nepal har fått en ny lag som stärker personer med funktionshinders rättigheter. Den sjätte augusti godkände Nepals parlament det lagförslag som det har tvistats om de senaste sex åren.
Reportageboken De kallade henne Delhi Braveheart av Julia Wiraeus 2017, tar avstamp i den uppmärksammade bussvåldtäkten som skakade världen och Delhi 2012. Händelsen som gjorde medelklassflickan Jyoti till en symbol för “den vanliga indiska flickan” och kampen mot de patriarkala strukturerna som tar för givet att “fina flickor inte är ute på kvällen” sattes på sin spets då diskussioner kring jämställdhet genus, klass och kön tabubelagda ämnen plötsligt blev allas angelägenhet.
Shampa Sengupta grundade Shruti Disability Rights Center i Kolkata, en organisation som stöttar personer med funktionshinder i rättsfall och rättighetsfrågor. Hon berättar om många människoöden som hon kommer i kontakt med genom sitt arbete. Människor som har svårt att klara sig i en diskriminerande tillvaro. Shampa berättar om funktionshinderrörelsen för Sydasiens Henrik Schedin;
2015 blev Passang Dorji den första bhutanesen att komma ut som gay på nationell TV. Han kände ett behov av att bryta den långa tystnaden och visa allmänheten att det finns homosexuella i Bhutan.
Maria Tonini reste till Indien efter att paragraf 377 delvis hade upphävts. Paragraf 377 i den indiska brottsbalken introducerades under det brittiska styret i Indien år 1860 och kriminaliserar den grupp som kallar sig queer. Indiens queerpersoner har gått från att betraktas som kriminella, till att accepteras i juridisk mening, till att återigen betraktas som förbrytare. Hur är det att leva utan lagens samtycke?
Moms (mervärdesskatt) på sanitetsprodukter förekommer i de flesta av världens länder. I mars 2016 fattade EU beslut om en bestämmelse som äntligen ger medlemsländerna flexibilitet att ta bort momsen på sanitetsprodukter. Det är uppenbar genusbias när produkter som är nödvändiga för kvinnor systematiskt betraktas som lyxvaror.
I en värld som karakteriseras av en mångfald av tillhörigheter och flytande identiteter, vet vi att det är rigida könsnormer, strukturella frågor och systemfrågor, som begränsar oss. Bilden av feminism och kön i Bangladesh är komplex, och jag kan inte tänka mig någon bättre person att prata med om de här frågorna än Tasaffy Hossain.
Offren i Bangladesh är oskyldiga civila, men de är inte slumpmässigt drabbade folkmassor, utan medvetet utvalda individer: religiösa och sexuella minoriteter, ateistiska skribenter, eller progressiva och sekulära intellektuella.
De flesta transpersoner i Pakistan möter inte acceptans, utan blir utfrusna av sina familjer och har inget val förutom att söka upp de grupper av hijras som ofta leds av en guru som får rollen som beskyddare av gruppens medlemmar. För transpersoner som Bindiya Rana, 35, som bor i mångmiljonstaden Karachis fattiga kvarter där livet är en daglig kamp för rättigheter och acceptans.