Alla sagor har ett slut. Alla hjältars framgång har ett slut. Hari Majestic har kommit till vägs ände. Zac O’Yeah avslutar trilogin om privatdetektiven och f.d. småskojaren Hari Majestic i Bangalore med nya boken Den tropiske detektiven. I boken står både privat och nationell heder på spel.
Åtminstone tillfälligt har Hari Majestic haft god karma. Något som kan ses som en konsekvens av att han förlorade levern i förra boken Operation: Operation (Ordfront förlag 2015) och därmed tvingats dra ner på alkoholhaltiga drycker som Old Monk. Supande genererar i regel inte god karma.
Hari har äntligen hittat äkta kärlek och gift sig med Diamond. En kvinna med skinn på näsan och modernt rationellt sinnelag som tidigare arbetade som sjuksköterska. Det är något som förstås krockar mot Haris mer vidskepliga och traditionella konservativa hållning.
Samtidigt som Hari är en hårt arbetande familjefar med dubbla jobb upplever han en allvarlig existentiella kris. Goda karman visade sig vara temporär. Han framstår som nitisk i sitt horoskopsläsande (och det är ingen munter läsning). Han känner sig gammal. Fast värst av allt är att hans älskade hustru Diamond just förklarat att hon inte ser honom som en hjälte! Hari är knäckt. Hari har verkligen nått vägs ände.
Frågan är om hans ackumulerande karma ska realiseras och han ska återfödas som hund relativt omgående – det kanske vore bäst och enklast så? – eller ska han kunna bli hjälte igen. En gång för alla.
Bankomatstölden. Mitt uppe i allt blir en bankomat stulen framför näsan på Hari. En bankomat han fick betalt för att vakta. Men om han kan anlita sin egen detektivbyrå för att lösa fallet skulle Diamond kanske se honom som den hjälte han är och alltid varit. Det borde inte vara svårt, särskilt inte om man har de tre goda kollegorna Doktorn, Triplex och Gaadi till hjälp. Efter vad som kan sammanfattas som inkompetens, samarbetssvårigheter och ledningsproblem inser Hari att han måste lösa detta fallet på egen hand.
Haris guru, astrologen Pandit Pundit, menar att Haris enda chans få ordning på tillvaron är att besöka och få darshan, det gudomliga skådandet, av en gudastaty av Vishnu. Världens upprätthållare, som ingriper i världen när den hotas av undergång. I normala fall bor guden bara några mil bort men guden verkar ha flyttat och bor numera i Göteborg. Hari måste alltså ta sig till Scandinavistan för första gången.
Väl i Göteborg är det bäddat för kulturkrockar och minst sagt utmanande möten för vår antihjälte.
För trogna Zac O’Yeah läsare dyker gamla bekanta från tidigare romaner upp. Hjärtrud från Summan av Kardemumman (Ordfront förlag 2009), nu cirka tio år äldre, och den hårdkokte snuten Herman Barsk från hyllade Tandooriälgen (Ordfront förlag 2006) gör entré. Herman Barsk har ännu inte fått genomleva den traumatiska Curryomröstningen som återfinns i Tandooriälgen. Men han är inte oplågad för den sakens skull. Tvärtom. Han är till 50 procent plågad av all invandring och till 50 procent plågad av sin prostata. Det blir en galen och kämpig tid för Hari i den svenska myllan.
Zac O’Yeahs största bidrag till genren är förstås att han skapar och bygger upp en deckarmiljö i indiska miljonstaden Bangalore. När han gör det skildrar han Indien och indier med ett inifrånperspektiv som endast är möjligt att göra om man har bott nästan två decennier i staden och nära ytterligare ett med resor i landet. Författaren skildrar i Majestic-sviten den lägre medelklassen och ger röst åt dem. Det lockar givetvis läsare ur indiska medelklassen som vill ha mer kittlande berättelser med kriminella inslag än t.ex. Chetan Bhagats romaner kan erbjuda.
Även för oss svenska läsare har Zac O’Yeah något att erbjuda. Författaren bjuder in oss läsare till en, för många, obekant värld genom Majestic-sviten. Samtliga böcker har ett högt driv i sitt berättande och denna bok är inget undantag, intensiteten är påtaglig.
Actionscenerna i Den tropiske detektiven är kanske de bästa actionscener författaren skrivit. Boken innehåller oväntat många vändningar i berättelsen med alla sidospår som länkas samman. Bokens berättelse är fylld av absurditeter som driver intrigen framåt, där humor och allvar blandas och löper parallellt med varandra.
Bland de allvarliga ämnen som har tagits upp i trilogin återfinns exempelvis illegal handel med såväl organ som skelett och benknotor samt kulturarvsföremål. Barnarbete, klimatförändringar och jämställdhet. Jag är rätt övertygad om att man kan ha stor behållning av att läsa Den tropiske detektiven utan att ha läst Operation: Sandalwood (Ordfront förlag 2013) eller Operation: Operation mycket på grund av vad jag just nämnt om författarens styrkor och bidrag till genren.
Romanen publicerades kring årsskiftet i Indien på engelska. Precis som första boken i serien fick den engelskspråkiga indiska publiken chansen först. Men efter att jag läst bägge versionerna kan jag konstatera att svenska läsarna får ett lite annorlunda, mer deppigt och dråpligt slut. Ett mer typiskt O’Yeahsk slut med andra ord. I den svenska versionen får även Ashtanga yoga-utövare sig en känga. De beskrivs som skenheliga, som gärna festar i Bangalore men i Mysore låtsas de vara renlevnadsmänniskor. Som utövare av just Ashtanga yoga fann jag det extra roande.
Vad det gäller titeln på svenska boken och svenska serien som helhet blir sista delens titel Den tropiske detektiven aningen konstig och krystad. Jag hade föredragit en titel som Operation: Gud eller varför inte Operation: God karma.
FAKTARUTA
Titel: Den tropiske detektiven
Författare: Zac O’Yeah
Antal sidor: 337 sidor
Förlag: Verbal Förlag
Publiceringsår: 2018
Kuriosa: Tredje och sista delen i serien om Mr Hari Majestic. Zac O’Yeah och förlaget hade releasefest i början av september. Till helgen medverkar Zac O’Yeah på bokmässan i Göteborg.
