Bokrecension: Operation Sandalwood

Boken ”Operation Sandalwood” av Zac O’Yeah.
Boken ”Operation Sandalwood” av Zac O’Yeah. Foto: Ordfront förlag
Beräknad lästid 4 minuter

Författaren Zac O´Yeah har ett så brokigt och innehållsrikt liv bakom sig att det enkelt skulle vara stoff nog för en hel romanserie. Nu har han slagit ner sina bopålar i sydindiska Bangalore och i Operation Sandalwood får vi för första gången ta del av hans skildringar av staden i romanform. Boken har redan släppts i Indien, under titeln Mr Majestic, men har premiär på svenska idag den 13 mars.

Som många andra i IT-meckat Bangalore kan Harry kallas entreprenör. Efter en karriär i turistbranschen, där han hjälpt turister att spendera sina pengar på rätt sätt, det vill säga så att en inte obetydlig del hamnar i Harrys egna fickor, har han hittat Internets underbara värld. Tillsammans med sin chef, Fru Bulla från Nigeria, erbjuder han det mesta som går att köpa för pengar till intet ont anande kunder världen över. I hans utbud finns allt från kurser i hur man med 100 % -ig säkerhet lyckas som filmstjärna i Bollywood till strandtomter i Goa vars enda, men outtalade, nackdel är att de ligger 70 mil från kusten.

Hans internet-affärer visar dock dra till sig oönskad uppmärksamhet från kriminella som är betydligt mer våldsamma än bondfångaren Harry själv. Och som om det vore meningen, kanske rent av ett utslag av hans goda karma, ramlar istället ett helt nytt uppdrag i knät på honom. En kvinna från Skandinavistan har rest till Indien för att försöka slå sig in i filmbranschen. Nu har hon försvunnit spårlöst och hennes familj behöver hjälp att leta reda på henne.

Harry får ta till alla knep och kontakter han någonsin kan skrapa fram för att lyckas lösa uppdraget. Under hans resa möter vi därför ett stort persongalleri av vänner och släktingar från hans vardag i mångmiljonstaden Allt från den Michael Jackson-älskande rikshaföraren AC Gaadi till poliskonstapel Pushpa som anser att det vore bättre om brottslingarna bara kunde sluta begå sina brott så att hon kunde få resurser över till annat.

Där finns Harrys onkel Mamool som, enligt egen utsago, varit Bangalores mest framstående advokat en gång i tiden. Efter att ha blivit utesluten ur advokatsamfundet och förbjuden att någonsin ägna sig åt juridik i staden igen driver han istället en framgångsrik enmansfirma som utfärdar helt användbara dokument för allt vad kunderna än efterfrågar. Det är med honom Harry växt upp och det är på hans kontor han har sin bostad.

Vi möter även Harrys astrologiske rådgivare och lokala guru Pandit Pundit, innehavare av firman Strålande Framtidsutsikter®TM Kiromanti Astrologi Psykologi & Spiritualism. Han ger inte bara Harry värdefulla konsultationer om att han borde sluta med alkohol och icke vegetarisk mat, han arrangerar också ambulerande yogaläger där han botar allsköns sjukdomar, ger datoriserade horoskop, äktenskapsrådgivning och garanterat gynnsamma spådomar.

Jag drogs in i boken redan från första sidan och hade svårt att släppa den ifrån mig. Författaren målar med sina detaljerade beskrivningar upp bilder som är så levande att det känns som att man är där och ser allt med egna ögon. På många ställen fnissade jag för mig själv och på andra skrattade jag rakt ut. Anledningen var inte bara de träffsäkra beskrivningarna av Indiens myllrande stadsliv. När svenska Jane beskrivs som krampaktigt läsande alla råd i Lonely Planet eller fåfängt krävande en decaf latte med fettfri mjölk, blir igenkännandet allt för stort. Dessutom är många händelser så skruvade att jag inte kan låta bli att fundera över vad författaren varit med om för att kunna skriva något liknande. För hans egen skull hoppas jag att allt inte är självupplevt.

Som ni förstår tyckte jag helt klart att boken är mycket läsvärd. För den som varit i Bangalore antar jag att den har mycket igenkänningsfaktor och både byggnader och vägar beskrivs med knivskarp detaljskärpa, men även för oss andra är den absolut väl värd att läsa. I stilen påminner den mycket om Summan av kardemumman som författaren gett ut tidigare. Handlingen är lika vindlande och språket lika rappt. Det är som att ge sig ut på en resa i en berg- och dalbana, vilket gör att man som sagt fastnar i berättelsen och inte för en sekund lyckas fundera på annat medan man läser. Trots att miljöskildringarna är sprängfyllda av detaljer är det inget man egentligen märker när man läser. Språket känns på intet sätt krångligt eller avancerat men ändå lyckas han proppa in fullt av ord i meningarna.

Berättelsen är upplagd som en klassisk Bollywoodfilm med fantastiska förvecklingar men där hjälten alltid lyckas undkomma på rent mirakulösa sätt. Just därför kan den ibland upplevas som något grund, trots sitt höga underhållsvärde. Handlingen tar läsaren genom mörka delar av Bangalores sexscen där bordeller med sexslavar och våldtagna kvinnor beskrivs flytande och något överslätande utan någon fördjupning i de sår som måste finnas hos de drabbade. Det lämnade en något fadd smak i munnen på mig, särskilt efter den debatt i ämnet som bubblat upp under början av året.

Trots det tycker jag ändå boken är förlåten. Den utger sig inte alls för att vara en del av en mer allvarlig debatt, den vill bara vara ren underhållning och sådan måste också få finnas. Underhållsvärde har den som sagt. Är det någon som verkar kunna försätta sig själv i knipor men ändå lyckas landa med fötterna nedåt är det Mr Hari ”Harry” Majestic. Alltså kan vi se fram emot fler underhållande böcker om honom i framtiden.

Anna Adolfsson

Anna Adolfsson har bred erfarenhet av anti-korruptionsarbete inom detaljhandel och statliga bolag, men även från turistindustrin. Det senaste året har hon spenderat mycket tid i Indien där hon bland annat studerat hindi och rest runt i Jammu & Kashmir. För mer information: www.heliophilia.se eller anna@heliophilia.se