Våldet mot kvinnor fortsätter att öka i Nepal, vilket leder till stor oro för många. Läs Pragya Pokharels krönika om en promenad hem efter mörkrets infall.
Jag lämnade gymmet klockan åtta på kvällen likt de flesta dagar. Det var redan mörkt och gatlyktorna lyste starkt på huvudvägen. Gymmet ligger fem minuters promenad hemifrån, men jag föredrar att ta den lite längre vägen hem.
Jag ville unna mig några minuters lugn i kvällsluften. Den längre vägen är dock mindre upplyst eftersom lamporna tydligen bara räcker till huvudvägen.
Den dagen i stället för att friska upp mitt sinne i den kalla vinterluften, upplevde jag en stark oro. En skugga lurade plötsligt bakom mig. Det var mörkt och jag förväntade mig inte att någon skulle vara ute så sent. Personen började gå snabbare och var snart ikapp mig. Skuggan skrämde mig när jag såg att dess ansikte var skylt i sjal.
Skuggan var snart ikapp mig
Jag började få panik när mannen närmade sig mig. Fruktan att han snabbade på sina steg för att fånga och göra något oanständigt med mig uppstod. Mina tankar gick till mina föräldrar som aldrig skulle få veta vad som hänt mig. För bara några dagar tidigare hade jag återigen hört nyheten om en ung flicka som våldtagits och mördats. Skulle också min döda, skändade kropp att dumpas någonstans för att förgås?
I det ögonblicket kunde jag bara tänka på Nirmala Panta, den 13-åriga flicka från Kanchanpur som våldtogs och mördades år 2018. Händelsen skakade om hela Nepal och startade en debatt kring våld mot kvinnor. Polisgruppen kunde dock inte hitta den skyldige och, som många andra flickor och kvinnor i Nepal, fick Panta ingen upprättelse. I den stunden var jag var säker på att jag skulle möta samma öde som tusentals andra flickor i mitt land.
Jag snabbade på mina steg och till slut sprang jag, men mannen började också springa. Mina ögon stängdes i panik, och mitt hjärta slog snabbare än under träningen några minuter tidigare. Först när jag hörde att mannen hade sprungit förbi mig öppnade jag ögonen. Den person som jag hade tagit för en mördare eller våldtäktsman var i själva verket en kvinna som var lika rädd som mig och som också skyndade sig hem i mörkret.
Denna gång hade jag tur, men dessa känslor av osäkerhet är en verklighet som unga kvinnor måste leva med varje dag i Nepal. Enligt Nepals polismyndighet rapporterades 2144 våldtäktsfall och 687 våldtäktsförsök under räkenskapsåret 2019/2020. Troligtvis är siffrorna högre med tanke på att de flesta av de överlevande inte får möjlighet att rapportera händelsen.
Troligtvis är siffrorna underrapporterade
De som överlever det omänskliga brottet, får inte bara utstå en långdragen rättsprocess, de får även uthärda stigmatisering. Bar du provocerande kläder? Vad var längden på din klänning? Vem var du ute med? Drack du? Var du ute sent? Var du onödigt vänlig?
Vanliga frågor som leder till skuldbeläggning och karaktärsmord av offren. Därför väljer de flesta våldtäktsoffer i Nepal att vända sig till polisen.
Ojämlikheten mellan könen, toxisk maskulinitet och objektifiering av kvinnor är några av de främsta orsakerna till att våldtäktsfall i Nepal ökar. I stället för att män lär sig att respektera alla människor, lär sig kvinnor hur man skyddar sig i vårt patriarkala samhälle. Tills samhället har förändrats, får vi fortsätta springa hem.
Läs mer Om Pragya Pokharel
Läs även Henrik Schedins intervju med Pragya Pokharel om feminism i Nepal som publicerades på Sydasien.se i november 2020.
