Världen har stått allt mer förundrad över vad som rör sig i huvudet på Rysslands så kallade ledare, som inte är vald av folket i ett demokratiskt val. Sydasiens redaktör Johan Mikaelsson som besökt Ukraina som frilansjournalist reflekterar över hur chockvågor sköljer över världen, men knappt når länderna i Sydasien.
Nyheten om Rysslands angrepp på och militära invasion den 24 februari 2022 av Ukraina, ett grannland med 44 miljoner invånare, skickar chockvågor till oss i Norden, bort till Sydasien – regionen för vårt särskilda intresse – och runt vår gemensamma jord.
Kommentar | Sydasiens infallsvinkel
Händelseutvecklingen kring Rysslands militära angrepp på och invasion av Ukraina är ytterst dramatisk och överskuggar nu allt. På Sydasiens redaktion anser vi att det är på sin plats att kommentera det försämrade säkerhetsläget i världen. Vi gör det genom den här krönikan, som speglar skribentens uppfattning och analys av situationen. Vi återkommer till hur geopolitiken i Sydasien kan påverkas på kort och lång sikt.
Människor med medkänsla till andra levande varelser och som har insikter har inte bara idag, utan under många år, förfasats över det allt mer hänsynslösa agerandet från Rysslands så kallade ledare, som inte är vald av folket i ett demokratiskt val.
Denne låter Rysslands militärapparat angripa och döda ett grannfolk, som nu försöker försvara sin landyta som ”Den stora björnen” sedan 2014 redan gnagt delar av. Människor dödas i detta nu och alla bedömare konstaterar att världsfreden är i fara och att Rysslands aktioner innebär ett tydligt folkrättsbrott, bland annat. Natoledaren Jens Stoltenberg kallar invasionen ”barbari”.
Som journalist sedan 1996 och som frilansjournalist har jag haft förmånen att kunna göra reportage i fem av våra världsdelar. Det började med Sri Lanka 1997, ett land som jag sedan dess inte en dag släppt ur tankarna och som jag återvänt till när det varit möjligt – under krig, vapenvila och efterkrigstid. Det har blivit femton resor till denna fantastiska ö med dramatisk nutidshistoria och av krig sargade folk och landsdelar.
Jag har gjort en handfull resor till Ukraina. Det hela tog sin början genom vänskapen med en ukrainsk man åren 2008 och åren därefter då vi träffades regelbundet för möten inom en organisation för europeiskt samarbete. Han hade förhoppningar om att även han snart skulle vara EU-medborgare.
Vänskapen växte sig stark. När Ukraina 2012 stod värd för EM och våra båda länder ställdes mot varandra i första matchen var det självklart att vi skulle se matchen tillsammans i Kiev.
Bilresan gick genom Polen innan vi nådde de ukrainska skogarna, slätterna och vidare på vägen som plöjde genom Europas kanske mest bördiga jordbrukslandskap. En lång bilresa går fort i goda vänners lag. Ett par dagar efter ankomst var det dags för Ukraina–Sverige.
Det går tydligt upp för oss att det fågelvägen från Gotland bara är lite drygt 100 mil till den gräns, där Rysslands militära våld riktat mot Ukraina pågår. Närhetsprincipen gör att vi i Sverige påverkas mer än människor i Sydasien.
Jag kan fortfarande höra det öronbedövande tjutet från hemmapubliken när Ukraina gjorde 1-0 genom sin skicklige anfallare och lagkapten Andrij Sjevtjenko
(föredrar stavningen Andriy Shevchenko efter legendarens år i Milan). Ukraina vann till sist med 2–1, efter ytterligare ett mål av ”Shevo” och ett av Sveriges Zlatan Ibrahimovic.
Jag och min vän vann och förlorade den matchen tillsammans och gör så idag och för alltid. Och vi pratar om historia från tiden för ”Old Shevo”, Taras Sjevtjenko (1814-1861), nationalskald som lade grunden för det moderna litterära, ukrainska språket till dagens ”New Shevo”, tidigare fotbollsspelare och numera förbundskapten för Ukraina.
Efterkommande resor som klämts in mellan nya resor till Sri Lanka har jag följt utvecklingen efter händelserna 2014, då Rysslands styrkor annekterade Krim-halvön och inledde ett krig i östra Ukraina, där två republiker av Ryssland förklarats självständiga, vilket Ryssland givetvis inte har någon som helst internationell rätt att göra.
Jag har fått intervjua en ledare för krimtatarerna som i all hast fick lämna sina hemtrakter när ryska soldater stod vid tröskeln, journalister som gräver i korruption och soldater som slagits, några nu och andra under andra världskriget, och kvinnor och barn som mist en man och en pappa som stupat vid den av Ryssland skapade militära fronten i östra Ukraina, i regionen Donbass.
I morse vaknade min vän och andra vänner (många är även de journalister) i Ukraina upp till ljudet av explosioner.
Det har blivit uppenbart för allt fler vad Rysslands så kallade ledare, som inte är vald av folket i ett demokratiskt val, är för en typ. I en skala av feghet står giftmördarna längst ner av alla mördare. Massmördarna är värre.
Rysslands så kallade ledare som inte är vald av folket i ett demokratiskt val, är bådadera. Han drar sig inte för att eliminera sina fiender med alla medel i sin unkna verktygslåda. Verktygen och vetskapen om att hans underlydande använder dessa gör honom ”stark” i sina egna ögon.
Denne är också vansinnigt rädd för baciller. Därför har han ett absurt, jättelångt bord, som synts vid möten med demokratiskt valda ledare från andra länder den senaste tiden. Bacillskräcken gäller enbart den egna hälsan. Han ger ju gärna order om att släppa bomber på människor i fredligt inriktade grannländer som vill närma sig väst.
Denne friserar historien så att den ska passa de egna intressena, som inte alls hjälper Rysslands folk. Ljuger inför öppen ridå. Ingen kan längre undvika att se detta. Under en pandemi brukar han våld på människor. Ukrainas soldater är inga legitima mål, de är lika oskyldiga inför denna aggression som Ukrainas civila.
Även om det allt mer akuta säkerhetsläget inte har rapporterats och diskuterats på samma sätt i medier och bland människor i Sydasiens länder, så har det givetvis inte passerat obemärkt förbi. Vid samtal med människor i regionen har frågan allt mer kommit upp.
I Indien har ett ukrainskt sändebud bett premiärminister Modi att vädja till Rysslands och Ukrainas ledare att stoppa alla angrepp, rapporterar The Hindu, denna sorgliga dag i mänsklighetens historia. Men de officiella reaktionerna ser än så länge ut att dröja. Bryderierna beror på Indiens affärer med Ryssland, enligt bedömare i Indien som Sydasien varit i kontakt med idag.
Klockan 15:00 lokal tid i Sri Lanka syntes inga krigsrubriker på de största tidningarnas förstasidor i nättidningarna. Märkligt kan tyckas, men Sri Lanka är en ö. Och om vi ska nämna närhetsprincipen igen, så ligger ön 800 mil bort från Kiev.
Men det återstår att se vad de åtta sydasiatiska länderna kommer att skicka för budskap till Ryssland. Vilken hållning kommer de att inta?
Barn säger ofta som det är: ”Krig är ett fult ord.”
Barn säger ofta som det är: ”Krig är ett fult ord”, sa ett afghanskt barn i dokumentärfilmen ”Jung – War in the Land of the Mujaheddin” om Afghanistan år 2000. Krig är fult, svårare än så är det inte. Alla som har sett på riktigt vad krig är vet att krig måste undvikas.
Men den som blir angripen måste få försvara sig. Ryssland är angripare, Ukraina försvarar sin landyta och sitt folk. Inbördeskrig är förstås en helt annan sak och skiljer sig från fall till fall, när historien skrivs. De är likafullt fula.
Ett nytt ord, namnet på en person, har gjort sig känt som ett riktigt fult ord, och jag har undvikit att nämna den personen vid namn, utan istället benämnt denne för vad den personen är: ”Rysslands så kallade ledare, som inte är vald av folket i ett demokratiskt val”.
Dennes namn, Vladimir Vladimirovitj Putin, det känns som en svordom att uttala de där bokstäverna, går till historien som en massmördare och giftmördare, stöddig i världen genom sina massförstörelsevapen.
De ryska journalister och människorättsförsvarare jag träffat har trots hot ifrågasatt maktmetoderna i Ryssland. Goda krafter behöver stöd från demokratiska stater, i Ryssland, Ukraina, i Sydasien och annorstädes. Hoppet står nu till att det ryska folket ska inse vad som sker bortom statspropagandan.
Läs mer | Artiklar av Johan Mikaelsson om Ukraina i Amnesty Press
”Möten i Kiev våren 2015 – krigsslut firades i skuggan av det nya kriget”, publicerat på AmnestyPress.se 2015-05-06, läs reportaget.
”Korruptionen – den inre fienden i Ukraina”, publicerat på AmnestyPress.se, 2018-12-31, läs reportaget.
