De olympiska vinterspelen i Beijing har sett två tävlande från regionen Sydasien med 1,8 miljarder invånare: slalomåkarna Muhammad Karim från Pakistan och Arif Mohammad Khan från Indien. I norr finns fantastiska berg och de båda utförsåkarna hoppas nu att barn och ungdomar ska lockas av sporten.
I sportlovstider och OS-tider med fokus på idrottare som far runt på snö och is (vid sidan av otäcka ryska krigshot) vill Indiens och Pakistans olympier väcka intresse för utförsåkning i sina länder, där vintersport givetvis hamnar i den dominerande cricketens stora skugga.
Den olympiska slalomtävlingen hölls i det alpina centret Yanqing, i ett bergsområde cirka 80 kilometer från huvudstaden Beijing som står värd för OS. Inför starten i tävlingen den 16 februari var Muhammad Karim från Gilgit-Baltistan i Pakistan, förhoppningsfull:
”Jag har tränat hårt sedan jag anlände. Jag hoppas kunna prestera mitt allra bästa och att vinna det pakistanska folkets hjärtan”, sa Karim i en intervju med The Express Tribune inför tävlingen.
Som 26-åring har han redan deltagit i tre olympiska spel. Samtliga gånger som ensam representant och fanbärare för Pakistan vid spelens invigningsceremonier. Han har berättat i intervjuer att han som fyraåring hemma i Naltar Valley började åka på skidor som hans bror själv tillverkat av trä. Brodern, Sher Afzal, som tävlat i utförsåkning på nationell nivå, är också Karims största influens inom sporten.
Vid skidorten Naltar fick han senare gå i en skidskola som drivs av Pakistan Air Force (det pakistanska flygvapnet). Där upptäcktes hans talang och skidförbundet skickade honom 2006, som tioåring, på träningsläger i Japan och Österrike. Därefter har resan fortsatt och är som en framgångssaga.
Fransmannen Noel Clement vann herrarnas slalomtävling. En lång rad åkare körde ut, däribland de båda sydasiatiska skidåkarna, som försvann ur tävlingen redan i första åket, precis som svensken Kristoffer Jakobsen.
Indiern Arif Mohammad Khan, som för första gången deltog i ett OS, har också åkt storslalom, där han slutade på 45:e plats, 38 sekunder efter vinnaren, med en deltagare bakom sig i resultatlistan av de som lyckades genomföra båda åken och ta sig i mål.
Precis som sin pakistanske medtävlare började Khan åka skidor som fyraåring, berättar han i en intervju för Sportstar, The Hindus sportsektion.
Han konstaterar att skidåkning är en mycket dyr sport och därmed ouppnåelig för de allra flesta indier att hålla på med. Khan kommer från skidorten Gulmarg i Kashmir, där en kanadensare 2008 startade en skidanläggning och nu välkomnar besökare från Indien och världen – när situationen så tillåter.
Khans pappa driver en skidshop och arrangerar skidresor och har kunnat sponsra sonen i hans karriär, men när det varit dåligt med turister, så har det också gjort att möjligheterna att resa för att träna och tävla uteblivit.
”Jag hoppas kunna inspirera ungdomar och barn genom att ha kommit så långt att jag fått delta i ett OS”, sa Khan till Sportstar.
Muhammad Karim får nu blicka framåt, mot de kommande olympiska vinterspelen som ska hållas 2026 i Milano och Cortina i Italien. Om inga nya käppar sätts i hjulen för det vanliga livet på jorden under de kommande fyra åren.
”GB (Gilgit-Baltistan) har snötäckta berg med perfekta sluttningar för att åka skidor på. Om det inrättades institutioner för träning, så kan den här regionen producera mer tävlingsåkare”, sa Muhammad Karim.
Och ”det viktigaste är”, som Pierre de Coubertain, den andre presidenten för Internationella olympiska kommittén (IOK) en gång sa, ”inte att vinna utan att deltaga och kämpa väl”.
Det kan tilläggas, att det ska vara roligt – och för att någon måste stå som vinnare måste övriga också finna sig i att komma efter, det gäller allt från sällskapsspel till idrott på högsta nivå.
Karim och Khan är levande exempel på att det går att uppnå drömmar genom att kämpa väl.
Förresten 1: Idrott och politik hör inte ihop, brukar det sägas.
Många länder avstod från att skicka politiska representanter till OS-invigningen, vilket annars är kutym. Detta på grund av Kinas behandling av minoritetsfolket uigurer i den nordvästra provinsen Xinjiang. Samma visa var det när Fotbolls-VM hölls i Ryssland 2018 – politiska representanter stannade hemma för att Ryssland 2014 annekterat (stulit) en del av Ukraina och startat krig i en annan del. Men fotbollsmatcherna spelades.
Förresten 2: Idrott och pengar hör ihop.
Svenska folket är genom skattemedel med och bekostar det svenska OS-deltagandet, men alla medborgare kan inte se tävlingarna, för att de inte får in den aktuella betalkanalen som har köpt sändningsrättigheterna. Pengar dras in genom reklam. Och så sjönk intresset ytterligare något. Den epok när OS-deltagare inte fick tjäna pengar på sitt idrottande känns oerhört avlägsen.
Läs mer | Sydasiatiska vinterspelen och Sydasien i vinter-OS
De sydasiatiska spelen hålls vart fjärde år sedan 1984 (ungefär). 2011 hölls de första sydasiatiska vinterspelen, med deltagare från alla länder utom Afghanistan, som annars har goda förutsättningar för vintersport. Utförsåkning, längdåkning och snowboard stod på schemat, liksom skridskor (kortbana). Inom konståkning fanns bara indiska deltagare, så det fick därför bli en uppvisningsgren.Senaste vinterspelen hölls i Nepal i december 2019 och de kommande spelen ska hållas 2023 i Lahore.
Indiens deltagande i Vinter-OS, från debuten i Innsbruck 1964, sammanfattas på Olympics.com. Första indiska kvinna att delta i ett vinter-OS var slalomåkaren Shailaja Kumar, som slutade på 28:e plats i slalom vid OS i Calgary 1988 – den bästa placeringen någonsin för en indisk vinterolympier (sist av åkarna som tog sig i mål i båda åken). Shiva Keshavan, har deltagit i sex olympiska spel i rodel, senast 2014.