Nepals migrationsmyndighet har lagt fram ett förslag som skulle innebära att kvinnor förbjuds resa till Afrika eller Mellanöstern utan godkännande från familj och myndigheter. Förslaget syftar till att motverka exploatering, men möter kraftiga protester från kvinnor.
Förslaget gäller kvinnor under 40 år som reser till Mellanöstern eller Afrika för första gången. Det lades fram förra veckan och sägs syfta till att minska antalet nepalesiska kvinnor som reser i synnerhet till länderna runt Persiska viken utan att ha arbetstillstånd.
Kritiker menar dock att det i stället för att inrikta sig på de samarbeten som förekommer mellan personer som rekryterar unga kvinnor och statliga tjänstemän, slår mot kvinnors rätt att fritt kunna resa och arbeta.
Myndigheterna i Nepal har genom åren genomfört flera åtgärder för att motverka att landets medborgare blir utnyttjade utomlands. Förslaget om skärpta restriktioner hänger samman med att nepalesisk arbetskraft måste ansöka om tillstånd för att arbeta utomlands.
Dessa regler syftar till att rekryterare och arbetsgivare ska kunna hållas ansvariga, samt att de som reser iväg ska bli erbjudna riktiga arbeten. År 2017 infördes ett förbud mot att personer reste till länderna kring Persiska viken för att bli hushållsarbetare, vilket främst drabbade kvinnor.
Ett brott mot kvinnors rättigheter
Aktivister menar dock att hårda restriktioner inte fungerar i praktiken och dessutom innebär ett brott mot kvinnors rättigheter.
Tidigare har skärpta regler fått andra effekter, i synnerhet när de varit riktade mot kvinnor. Hårdare regler för arbetsvisum har resulterat i att fler kvinnor begett sig över den öppna gränsen mot Indien – för att resa vidare därifrån, eller åkt utomlands på turistvisum.
Det senaste förslaget har kritiserats hårt – och mycket talar för att det därför inte kommer att antas. Men kritiker menar att förslaget ändå utgör ett tydligt exempel på den diskriminerande kvinnosyn som lever kvar bland landets myndigheter.
Bijaya Shrestha är ordförande för organisationen AMKAS Nepal, som ger stöd till kvinnliga migranter. Hon säger att det nya förslaget påminner henne om vad hon råkade ut för 1996, då hon skulle ansöka om ett pass för att kunna resa till Japan.
– Då ombads jag att ta med mig ett brev från en förmyndare. Och när jag sa att jag inte hade någon förmyndare sa de att det kunde skrivas av min 21-åriga lillebror – medan jag själv var 30 år gammal. Jag kan inte begripa att vi ska behöva ta strid mot en liknande obegriplig och diskriminerande policy i dag. Hur länge ska vi behöva bekämpa sådant här?
Upasana Khadka /IPS
En längre version av denna artikel har även publicerats av The Nepali Times.
