Författaren E.M. Forsters sista publicerade bok när han fortfarande var vid liv blev En färd till Indien (A Passage to India, 1924). Henrik Schedin har läst romanen, utgiven i nyöversättning av Helena Hansson, och han beskriver den som snirklig och ymnig men också en skarp skildring.
En färd till Indien, som anses vara en av de främsta romanerna från 1900-talet, utspelar sig i den fiktiva staden Chandrapore och Marabargrottorna som är inspirerade av Barabargrottorna i Bihar.
Adela Quested anländer till staden med den äldre Mrs. Moore. De två nyfikna kvinnorna vill uppleva landet de nu anlänt. De får dock höra av britterna, som stänger in sig i sina villor och sällskapsklubbar, att det är inte mycket att se.
Efter övertalning och kulturella missförstånd får kvinnorna läkaren Dr. Aziz att ta dem till Marabargrottorna för att de ska få se lite mer av landet. Väl i grottorna sker däremot något som kommer att få grymma konsekvenser för många i staden.
Trots att boken gavs ut för över 100 år sedan framstår den som modern. Den saknar nämligen en exotifierande blick, mycket på grund av att den innehåller få miljöbeskrivningar, den består i stället främst av skeenden och dialog.
Forster som levde mellan 1879 och 1970 skrev sex romaner under sin livstid, men han skrev också mycket litteraturkritik, essäer och noveller. Mest känd är han för Ett rum med utsikt (filmatiserad 1985), och den postumt utgivna Maurice som handlar om homosexuell kärlek vilket var kriminellt i England fram till 1967.
Författaren levde ett liv bland vänner utan att gifta sig och bodde med sin mamma till hennes död. Han var en framträdande röst i den brittiska litteraturen under 1900-talet bland annat en del av Bloomsburygruppen, där bland andra författaren Virginia Woolf och nationalekonomen John Maynard Keynes ingick.
Forster var även vän med den indiske författaren Mulk Raj Anand, som han lärde känna under Anands studietid i England. Forster stöttade Anands författarskap, som resulterade i böcker som Kastlös och Kuli och Anand erbjöd troligtvis engelsmannen insikt i det indiska samhället och dess pyrande nationalism och frihetsrörelse. Forster hade också gjort två längre resor till Indien, men En färd till Indien skrevs hemma i Surrey.
Boken förändrade faktiskt synen på kolonialmakten hemma i England
I En färd till Indien framställs motsättningarna mellan indier och britter i kolonin och imperialismens syn på de indiska medborgarna. Boken förändrade faktiskt synen på kolonialmakten hemma i England och uppmärksammade missnöjet som idag känns självklart.
Det är en snackig roman, men Forster en tydlig tidslinje till skillnad från många andra modernistiska romaner. Fokus ligger på spänningen kring händelserna i grottan, trots att vi inte får reda på vad som faktiskt försiggick där.
Romanen är stundtals övertydlig i kommentarer från de brittiska byråkraterna, till exempel om att det bästa för indierna är att låta dem dö. Den lyser däremot upp i samspelet mellan de britter som är vänligt inställda till Indien och indiska karaktärer.
Trots vänskaper finns dock fortfarande en barriär mellan indier och engelsmän i kolonialismens ramverk. I dessa barriärer finns intressanta kommentarer om kolonialismens makt och överhet.
Dr. Aziz påpekar bland annat för Adela Quested att hon ville se Indien, inte indierna. Hon ville alltså besöka en kuliss av ett land och inte integrera med sina medmänniskor. Det blir ett sätt att avhumanisera ett land, och fångar kolonialismens strategi att objektifiera en kultur och dess människor. Adela porträtteras däremot inte som ond, utan snarare naiv och som okritiskt fostrad i det imperialistiska Storbritannien.
Vänskapsband bryts trots ömsesidig omsorg på grund av den imperialistiska politiken. Karaktärerna är mångsidiga och deras handlande är mångtydiga, vilket är något av bokens styrkor. Genom boken skiftar sympatin för dem utan att gå åt några extremer, de är människor som gör både rätt och fel kort och gott, även vinnarna i konflikten.
Romanen kommenterar även den indiska nationalismen och splittringen mellan hinduer och muslimer, och är ett ont förebud om delningen av det som skulle bli Indien 20 år senare.
”Mellan människor från vitt skilda nejder finns det alltid romantik, men de olika slagen av indier vet för mycket om varandra för att enkelt övervinna det som ligger utanför ens vetande.”
Hinduer och muslimer framställs inte som enade, även om fosterlandet Indien diskuteras dem emellan och viljan att skapa den nya staten. Nationalismen är däremot stark och önskan om att gemensamt bryta sig fri från britterna finns i bakgrunden som drivande åder.
Det är en ymnig roman som ger insyn i en omvälvande tid genom en human blick, och den skälvde det Brittiska imperiets legitimitet. Men kanske mest av allt är det en skarp skildring av hur stater och politik påverkar människor och banden dem emellan.
Läs mer | Romanen blev film
