En samling indisk fiolmusik från 1900-talets första hälft har nyligen släppts på skivbolaget Third Man Records. How the River Ganges Flows får Anders Olofsson att lämna tid och rum.
Stenkakesamlaren Christopher King har sammanställt en ny samling. King har sedan tidigt 2000-tal givit ut en strid ström av vad han själv kallar ”extremt högupplösta blandband” från sitt stora arkiv av 78-varvsskivor. I år släppte han en samlingsskiva med fiolmusik från Indien med titeln How the Ganges Flows – Sublime Masterpieces of Indian Violin (1933-1952).
Denna vidrör ett nytt område för King, som innan främst inriktat sig på tidiga amerikanska inspelningar och de senaste åren utforskat musik från Grekland och Albanien. Enligt konvoluttexten ”stod bara en låda med stenkakor på hans veranda en dag”, som hans skivsamlarvän skickat till honom efter en resa i Indien. Ett urval av musiken i lådan blev till samlingen på det amerikanska skivbolaget Third Man Records.
I konvoluttexten märker jag att King inte bär samma kunnighet i sitt nya ämne som hans tidigare släpp hållits uppe av, till exempel på samlingarna med sorgesånger från Epirus och norra Grekland, då fanns en grundad förståelse för materialet. Till skivan finns viss information kring olika stilar och grundhistoria, men väldigt kort om musiken och musikerna bakom.
Vad som utmärker sig för all musik på How The River Ganges Flows är att den på under tre och en halv minut (så mycket inspelat ljud som får plats på en 78-varvsskiva), får mig att sjunka in i ett tillstånd där tiden upplöses. Det kan vara de drones (svävande toner som instrumentet tanpura skapar, red. anm.) som ligger bakom musiken som skapar detta tillstånd eller de otroliga fiolframträdandena.
De slingrande melankoliska melodiernas vägar, som spelades in med enbart en mikrofon i rummet, bryter med enkelhet igenom knaster och inspelningarnas enkla natur. Musiken känns närvarande här och nu med sitt tidlösa tilltal.
Får mig att sjunka in i ett tillstånd där tiden upplöses
Inom den indiska musiken finns en stark tradition av improvisation som är en del av den traditionella ragaformen. Det finns i improvisationsmusikens natur, en upplösande tidsrymd, att ha förmågan att försjunka in i ett djupare medvetande.
Musikerna har här fått den svåra uppgiften att få plats med allt de vill ha sagt på bara en bråkdel av den tid det i vanliga fall får vid liveframträdanden. Inspelningarna på denna skiva lyckas att, trots stenkakans inneboende tidsbegränsning, förflytta mig genom ett förtätat men ändå lika detaljrikt musikaliskt landskap som längre stycken kan.
Med skivan i min hand tänker jag på hur välgjort omslaget är. Formgivningen är gjord av den smått briljanta designern Susan Archie, som tidigare utformat till exempel Goodbye, Babylon en vacker träbox med gospelmusik släppt på Dust-to-Digital, samt den sirligt mönstrade svarta Albert Ayler boxen Holy Ghost släppt på Revenant.
Framsidan på How the River Ganges Flows är prydd av en illustration av Dwaram Venkatswamy Naidu som har två spår med på samlingen, tecknad av ingen mindre än den legendariske serietecknaren Robert Crumb, som själv är skivsamlare och har illustrerat bortglömda musiker från stenkaksåldern på skivomslag sedan tidigt 70-tal. Archie och Crumb har flera gånger tidigare samarbetat och utgjort den visuella delen av Christopher Kings tidigare samlingar och på de tre senaste släppen som Third Man Records gjort.
Musiken på den här samlingen är främst från södra Indiens karnatiska musiktradition, men det finns även spår med rötter i andra delar av Indien. Något förvånande är att på Vinyl och CD versionen finns det två extraspår med helt andra instrument och traditioner, den enda gemensamma nämnaren är Indien och 78-varvsformatet.
Den klassiska indiska musikens kunskap förs ofta vidare, mästare till lärling, generation efter generation. Så som de nu aktiva systrarna Lalitha och Nandini, som är fjärde generationen i en släkt av violinister i samma karnatiska musiktraditionen som återfinns på How The Ganges Flows. Musiken de spelar när de turnerar runt om i världen är traditionsbärande samtidigt som de fortsätter där den här samlingen slutar.
Att den fantastiska musiken på How The Ganges Flows blir tillgänglig för världen och får lämna sitt liv som obskyr artefakt i en skivsamling och att istället bli en kompis bredvid Lalitha och Nandini i en låtlista på din streamingtjänst är på många sätt skönt tycker jag.
