“Män vill ha oskulder även på Tinder”, skriver en indisk bekant på Facebook. En man
har frågat om han är hennes första matchning på den populära dejtingappen. I en annan uppdatering skriver hon att alla män på appen tycks bete sig som virila gudar.
Alla i min bekantskapskrets tycks plötsligt navigera i det nya digitala dejtinglandskapet. Det finns appar som riktar sig till queera, till dem som letar efter någon att gifta sig med och till indier som är bosatta utomlands. Indien är Tinders största marknad i Asien. Men appen framställs på ett annat sätt än i Europa. I Tinders första reklamfilm i Indien hjälper en mamma sin dotter att klä upp sig inför en dejt. Föräldrarna ger sitt godkännande, precis som vid arrangerade äktenskap. Filmen ledde till syrliga mediekommentarer om att ägarna i Los Angeles inte har en aning om hur deras indiska målgrupp tänker.
De vill ”Indienfiera” sin produkt och göra den ”sanskari” på samma sätt som matkedjorna McDonalds och KFC gjorde när de ändrade i menyn och la till fler vegetariska alternativ när de etablerade sig i landet.
När jag googlar ”Tinder India” läggs ”no matches” omedelbart till i min sökning. Det är antagligen personer som inte lyckats så bra med sin dejting som velat ta reda på orsaken. Nästa Google-förslag är ”Tinder India not working”. Jag surfar vidare och läser om
indier som desperat letat efter svar på nätet efter att inte fått en enda matchning, trots att de upplever sig själva som attraktiva. Det är kanske första gången de här männen blir granskade utifrån sitt utseende på samma sätt som kvinnor blivit hela livet. De har troligen aldrig behövt fundera över hur de ska framstå tilltalande för det motsatta könet. Kvinnors utseende och uppförande blir däremot konstant utvärderat av medier, vänner och släkt. Männen har haft andra egenskaper att spela på, särskilt då äktenskap setts som en affärsuppgörelse mellan två familjer där social bakgrund varit viktigare än attraktion.
Efter en poesiuppläsning i nöjesstadsdelen Hauz Khas Village delar jag taxi med en bekant. Vi har känt till varandra länge och börjar prata om alla tabun kring sexualitet som vi tvingas förhålla oss till i Delhi. Hon är indier, men har bott länge i USA och befinner sig mittemellan de båda kulturerna. Några dagar senare får jag ett mejl där hon officiellt bjuder in till ett samtal om rädslor, erfarenheter och njutning under rubriken ”Låt oss tala om sex”. Ett fåtal andra kvinnor finns med i mejlkedjan. Jag åker dit och knackar på dörren till adressen jag fått. En blond kvinna i 40-årsåldern öppnar. Jag får veta att det är min väninnas italienska psykoterapeut och att vi befinner oss i hennes mottagning. Vi äter snacks och dricker juice. Det dröjer innan fler personer dyker upp. Diskussionen är trevande, som om ingen riktigt vågar börja.
Det vänder när Avani Parekh, som är en av deltagarna, kommer inrusande i rummet. Det är hennes jobb att prata om sexualitet, kärlek och relationer och hon gör det med ett stort självförtroende. Hon är precis som min bekant uppvuxen i USA och driver webbplattformen lovedoctor.in som ger gratis sexualrådgivning. Det är motsatsen till en av de andra kvinnorna som avslöjar att hon aldrig haft en orgasm och inte vet särskilt mycket om preventivmedel. Hon har formats av konservativa familjeideal, men har samtidigt matats med en global populärkultur.
Den italienska psykologen berättar att många av hennes klienter har stora svårigheter att utforska sin egen sexualitet och att det saknas förebilder. – De vänder sig till mig då de tänker att jag som västerlänning inte kommer att döma dem.
Träffarna upphör, men i september 2016 möter jag Avani på hennes kontor i konstdistriktet Lado Sarai. Här finns trendiga gallerier och det kvinnliga karriärnätverket Sheroes kontor. Här sitter hon tillsammans med de anställda som inte jobbar hemifrån.
Lovedoctor.in fick sin början när hon flyttade till Delhi från USA år 2012. Det var då de stora protesterna mot kvinnovåld gjorde så att allt fler människor började prata om rätten till sina egna kroppar. Hon fick idén om att skapa en digital plattform för samtal kring romantiska relationer och en sund sexualitet, ämnen som vanligtvis omgärdas av tabun.
I USA hade Avani jobbat med våld i nära relationer och nu ville hon sprida sina kunskaper i sina föräldrars hemland. De kom från delstaten Gujarat medan hon själv växt upp i Charlotte i North Carolina på den amerikanska östkusten. Det gör att hon står med ett ben i varje land, även om Delhi som plats skiljer sig markant från den där hennes släktingar bor.
– I USA var jag aldrig tillräckligt amerikansk och såg ut som en indier, men här har jag en amerikansk dialekt, kan inte de lokala språken och är inte tillräckligt indisk, säger hon.
Lovedoctor.in blev verklighet när Avani var tillbaka i Delhi 2014. Hon skaffade sig ett indiskt mobilnummer, ett Whatsappkonto, ett Twitterkonto och satte sig bakom tangenterna och började twittra. Hon uppmanade vem som helst att fråga vad som helst och skrev att experter fanns där för att svara. Hon använde hashtags som #love, #relationships och #sex. Det dröjde en dag innan den första frågan kom från Palestina. Därefter kom frågor från Nigeria, Bangladesh, Nepal och Indien.
– Responsen var global redan under den första veckan.
I början svarade lovedoctor.in på frågor via Whatsapp eller mejl, men lanserade en chattplattform på alla hjärtans dag 2015. De utvidgade till en sms-tjänst och började få flera hundra frågor per dag där många undrade vad sex är och hur man får en flickvän.
Vad svarar du då?
– Vi pratar om hur du skapar band med någon. Överallt i världen gömmer sig människor bakom internet eller sociala medier. Du blir sällan ihop genom att skicka slumpvisa meddelanden till människor på Facebook. Det handlar också om att lära sig att inte ta det personligt om du blir avvisad.
Många män undrar om det är farligt att onanera och hur deras penis kan bli större. Kvinnor vill däremot veta hur de ska komma närmare sin partner eller om de måste berätta för en pojkvän om sina tidigare sexuella erfarenheter.
– Vi svarar att de själva bestämmer, men att det kan ses som oärligt att ljuga vid direkta frågor.
Allt fler entreprenörer vill investera i nya digitala satsningar, utan att riktigt veta hur de ska gå till väga. Majoriteten av användarna är män, vilket särskilt märks när det kommer till dejting.
– Dejtingappar ser ut som ingenjörsutbildningar i Indien. 150 män försöker få kontakt med de tre tjejerna som finns där.
Det är inte bara inom dejting det är en ojämn könsfördelning. Aborter av flickfoster har länge varit ett omfattande problem, trots att det är olagligt. I delstaten Haryana finns 861 kvinnor per 1 000 män, enligt officiell befolkningsstatistik från 2011.
Genomsnittet i Indien är 927 kvinnor per 1 000 män. Statistik visar att skillnaderna i könsförhållandena mellan små barn har ökat under de senaste decennierna.
Det är många familjer som öppet föredrar söner som ses som ett socialt skyddsnät, medan
döttrar försvinner iväg till sin makes familj. Innan dess är de ofta hårt hållna, så steget att börja appdejta är troligen större, än för männen som för det mesta har större frihet.
Lovedoctor.in har växt så mycket att det finns fem anställda psykologer som svarar på frågor och ibland hoppar Avani själv in. Då får hon också själv uppleva vad det finns för aggressioner som bubblar under ytan.
– Det händer att folk som skriver är otrevliga idioter som till exempel vill ha sex med oss, men att hantera dessa personer är en del av jobbet.
När hennes organisation hjälper någon som funderar på att begå självmord efter en separation eller vill få stalkande män att sluta, vet hon att de gör ett viktigt jobb.
– Resultatet går inte att mäta i pengar, men jag vet att det vi gör hjälper mot sexuella trakasserier och övergrepp.
