Semestertider och för hängmattan rekommenderar Sydasien läsning av aprilutgåvan av National Geographic, som ser hot men också möjligheter, ”Den stora galenskapen” av Amitav Ghosh samt upprepad lyssning på Greta Thunbergs sommarprogram. Samtidigt arbetar vi på redaktionen vidare med vårt temanummer om klimat och vatten som vi ger ut i höst.
Sydasien har redan genom Zac O’Yeahs intervju med den indiske författaren Amitav Ghosh och ett utdrag från ”Den stora galenskapen”, lyft upp boken. Det skulle vi såklart inte göra om vi inte starkt kunde rekommendera den. Från den målande beskrivningen av tornadon i Delhi 1978 och framåt tar Ghosh med läsarna på en historisk resa. Inte minst guidar han läsaren i klimatskildringar i litteraturen.
I debatt- och essäboken med undertiteln ”Klimatförändringen och det otänkbara” för Ghosh fram begreppet antropocen och gör det till ett centralt tema.
Begreppet användes på 1980-talet av forskaren Eugene F Stoermer. Det härrör från grekiskans antropos för människa och cen för ny. Redan 100 år tidigare hade den italienske geologen Antonio Stoppani varit inne på samma linje. Nobelpristagaren Paul Crutzen föreslog 2000 att antropocen skulle fastställas som namn på den geologiska epok då mänsklig aktivitet bevisligen påverkar klimatet på jorden. Att det inte riktigt slagit igenom avslöjas genom ordbehandlingsprogrammets reaktion inför ordet, som det inte känner igen eller förstår.
Epoken inleddes i och med den industriella revolutionen på 1700-talet då förbränning av kol ökade kraftigt för uppbyggande av materiella tillgångar i stor skala. Andra hävdar att denna era inleddes redan för tusentals år sedan när människor högg ner skog för att få större odlingsarealer.
Ghosh ger observationer från Kina, där kol tidigt byggde välstånd och från Burma (Myanmar), där oljeproduktion tog fart ungefär samtidigt som i USA, runt 1859.
Ghosh har ett starkt fäste i litteraturen, men han är självkritisk. Trots att det varit uppenbart för honom sedan 1970-talet att klimatet håller på att förändras har han knappt berört ämnet i sin skönlitterära produktion. Det samma gäller, konstaterar Ghosh, hans yrkesfränder. En och annan katastrofhistoria har möjligen slagit igenom. Inom facklitteraturen har samma författare däremot tagit upp denna centrala fråga i en ständigt ökande takt, vid sidan av vetenskapsinriktade forskare, skribenter och journalister.
Boken är pedagogiskt indelad i tre delar: ”berättelser”, ”historia” och ”politik”
Bokens engelska utgåva gavs ut 2016 efter en serie på fyra föreläsningar vid Chicago University. Den är pedagogiskt indelad i tre delar: ”berättelser”, ”historia” och ”politik”. I den svenska utgåvan som släpptes 2020 nämner Ghosh, passande nog, den svenska opinionsbildaren och klimataktivisten Greta Thunberg som sedan 2018 tar plats på världsscenen.
Centralt för Ghosh är det asiatiska och sydasiatiska perspektivet. Sydasien är konstaterar Ghosh, ”ovanligt sårbart för klimatförändringar”. På sin officiella webbplats listar Ghosh intervjuer som gjorts med honom vilka ger ”ett asiatiskt perspektiv på klimatförändringar”.
”Det som är sant om Indien är också sant om Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och Nepal: klimatförändringen har inte varit en viktig politisk fråga i något av dessa länder, även om följderna redan kan kännas över den indiska subkontinenten, inte bara i ett stigande antal storskaliga katastrofer utan också i form av ett långsamt elände som tyst men obarmhärtigt förstör livsuppehällen och underblåser sociala och politiska konflikter.”
Asien, ”öst”, inrymmer på samma gång en stor del av problemet och lösningen. Här både bryts och eldas merparten av allt kol i världen. På ett internationellt idéplan utgår diskussionerna ofta från ”väst”. Som många sydasiater i diasporan runtom i världen förenar Ghosh olika perspektiv. Rötterna sitter djupt i Indien, samtidigt har han utbildat sig i väst, etablerat sig i New York och kan härigenom få stor spridning för sina verk.
Ghosh bär på en imponerande lärdom, som han gärna delar med sig av. En del av lösningen för Sydasien ser han i religionsutövningen, mer än i politiken. Företrädare och ledare inom religionerna visar att de har insikt och att de vill påverka genom sitt inflytande över människor. Genom vetenskap, tro och handling kan dessa påverka för att bevara skapelsen blir logiken i denna treenighet.
Den som strävar efter än mer lärdom kan skärskåda de avslutande noterna. De 25 sidorna kan läsaren med fördel använda för att gå till källorna, som Ghosh flitigt refererar till. Här finns en idéhistorisk resumé över klimatreferenser i såväl litteraturen som i vetenskapshistorien – med utgångspunkter från både ”öst” och ”väst”.
Den som läser den amerikanska och över hela världen spridda tidskriften National Geographic har under decennier i långa reportage från runtom i världen fått se effekter av den pågående förändringen i klimatet och hur denna dramatiskt ändrar möjligheterna för livsformer över hela jorden.
Vi har i reportagen mött inuiter (ordet betyder människa) som sett hur snabbt isarna smälter. Temperaturen på många platser, inte minst i Sydasien, stiger till stekande nivåer. Det livsviktiga vattnet sjunker undan där det behövs och stiger för de mest utsatta öbefolkningarna som inte har någonstans att ta vägen, annat än till en oviss tillvaro på ett avlägset fastland.
Global uppvärmning har såklart täckts i tidigare, som i septembernumret 2004, med ingången ”Global Warning”. Den som har tillgång till den kompletta utgivningen av NG (finns på dvd) sedan första utgåvan 1888 kan se såväl fascinationen över natur och civilisation och hur människan i sin utvecklingsiver skadar planeten och framför allt kommande generationers plattform.
National Geographic 4/2020 har två förstasidor. En förstasida, med färgtoner i rött, utgår från scenariot att vi ”inte kan undgå en klimatkatastrof”. Den andra försöker inge hopp, med utgångspunkt i rubriken: ”Varför vi kommer att lyckas rädda planeten från klimatförändring”.
Sedan coronapandemin slog till och regeringar i hela världen införde restriktioner efter 11 mars har energiförbrukning och utsläpp av koldioxid minskat hastigt och på ett sätt som annars inte hade skett. Åtminstone internationellt flygresande lär ligga på en lägre nivå de kommande åren.
I nuläget, när oljan pumpas ur underjorden och kol bryts i oförminskad skala och den viktiga aktören USA har dragit sig ur ingångna internationella klimatavtal, ligger det ofta närmare till hands att tänka att de mörkare framtidsutsikterna förefaller mer troliga än de ljusare. Å andra sidan tar många amerikanska delstater klimathotet på största allvar och avfärdar den ovetenskapliga hållningen från den nuvarande högste chefen i Washington.
Läsning av den tryckta National Geographic rekommenderas alltid. Till reportaget på webben har NG också en interaktiv karta med långsiktig väderprognos. Scrolla ner och se väderprognoserna för Stockholm 2070.
Ingen har missat Greta Thunbergs huvudbudskap: lyssna på vetenskapen och gör något!
Precis som Ghosh gör i sin klimatbok lyfter National Geographic i klimatnumret fram Greta Thunberg. I henne har världen fått en hoppingivande ledargestalt i denna ödesfråga. Ingen har missat hennes huvudbudskap som riktar sig både till makthavare och människor; Lyssna på vetenskapen och gör något nu!
Greta Thunberg var först ut bland årets sommarpratare, på midsommardagen den 20 juni 2020, i Sommar i Sveriges Radio P1. Det har rapporterats att hennes sommarprogram har lockat rekordmånga lyssnare. Det är så bra och vältajmat, med ett intressant upplägg som en road-trip, att det är värt flera lyssningar.
”Antingen överlever vi som civilisation, eller så gör vi det inte. Det räcker inte längre att göra allt vi kan. Vi måste nu göra det omöjliga. Och det är upp till dig och mig. För ingen annan kommer göra det åt oss.”
lyssna på Greta