Hundratusentals människor instängda på en krympande landyta, som beskjuts besinningslöst med tunga vapen av en militär övermakt: Mariupol i sydöstra Ukraina 2022 och Mullivaikal i nordöstra Sri Lanka 2009. Ortsnamn ”fogas till raden”. Filmen Kom och se (Sovjet, 1985) säger allt om krig.
Vittnesmål om tiotals döda, som blir hundratals döda, som blir tusentals döda, som blir tiotusentals döda. Soldater som tappat eller lagt bort den mänskliga kompassen. Order uppifrån på soldaternas fråga om vad de ska göra med fångarna: ”Döda dem!”
Massgravar, summariska avrättningar av stridande och civila, omfattande sexuellt våld och annan tortyr och barbari. Oändligt lidande och dagar, veckor, månader fyllda av skräck för alla levande varelser i ett inferno av explosioner, blod, smärta, tårar och död.
Det som sker i Ukrainas östra delar i detta nu är utan tvekan ett illdåd av historiska proportioner. ”Nu fogas ett nytt namn till raden”: Mariupol, april 2022 – för att använda Olof Palmes klassiska formulering i jultalet 1972 kring kriget i Vietnam och som fick till följd att de svenska relationerna med USA blev djupfrysta under flera år.
Den ryske soldat som ingår i invasionsstyrkan och som händelsevis sett den sovjetiska filmen Come and See av Elem Klimov från 1985 kanske frågar sig vilken sida han befinner sig på – den goda eller den onda. Men gott och ont kan ju vara svårt att skilja åt när ens ledare är som den onde själv och spelar propagandafalskspel, där motståndarna utmålas vara något de inte är.
Är detta kanske den bästa antikrigsfilm som gjorts? Det finns andra, som Deer Hunter (USA, 1978). Episka filmer av detta slag görs i vart fall inte längre. I det som för åskådaren blir en suggestiv filmupplevelse, vävs dröm, mardröm och verklighet samman.
Huvudkaraktären Flyora (fantastiskt spel av Aleksei Kravchenko) ser inre bilder, där han med sitt gamla gevär skjuter den tidens dödskalle-ledare som dragit igång det då aktuella andra världskriget och spridit ondska och lidande över världen.
Så här i efterhand känns det som ett förebud om vad som komma skulle, att i november 2021 på nytt ha sett den här filmen. ”Vi såg det inte komma”, är idag de naiva ledarnas pinsamma ursäkt. Varningsklockorna började inte ringa den 24 februari 2022. Rysslands invasion och krig i Ukraina inleddes 2014.
Tillräckligt många i de ryska leden vet vid det här laget tillräckligt mycket för att dra sig ur. Eller så fortsätter de, och deltar i den monumentala krigsondska som deras despotiske ledare vill kasta på sitt grannland.
För 13 år sedan, i april och maj 2009, fanns Sri Lanka i tillfälligt fokus för världens medier. I början av 2009 stod det klart att den långlivade gerillarörelsen LTTE:s (Tamilska Eelams befrielsetigrar) dagar var räknade. Detta sedan dess ”huvudstad” Kilinochchi i öns norra del hade fallit i regeringsstyrkornas händer den 5 januari 2009.
Gerillan retirerade med 300 000 civila bort mot landets östra kust. I slutet strömmade människor ut ur krigszonen, och hamnade i stora interneringsläger. Gerillasoldater fördes åt sidan. Hundratals avrättades men merparten, cirka 12 000, hamnade i särskilda läger och satta i regeringens ”rehabiliteringsprogram”, som många beskriver som straffarbete under tortyr.
Till sist, i mitten på maj 2009, var landytan som gerillan höll någon kvadratkilometer, från att som mest utgjort uppemot en tredjedel av öns yta.
Tigerledaren Velupillai Prabhakaran och hans 12-årige son dödades. Sonen, Balachandran, bjöds först på kex av regeringssoldater och sköts sedan i bröstet med automatvapen, ett av tiotals krigsbrott för vilket det finns bildbevis, genom att soldater fotograferat och spridit bilder.
Gerillaledaren visades upp med halva hjässan borta, hjärnan bortskjuten, och öppna ögon för att det inte skulle råda någon tvekan om att det verkligen var gerillaledaren och att han var död. Kriget som pågått sedan 1983 och krävt över 100 000 människors liv, drivit miljontals på flykt och raserat stora delar av ön var nu över, liksom tamilernas väpnade kamp för självständighet.
Det hade kommit varningar om risk för folkmord.
Inom FN och andra maktsammanslutningar hade några av beslutsfattarna då redan börjat rannsaka sig själva. Det hade kommit varningar om risk för folkmord. Satellitbilder hade visat att civila besköts med tunga vapen från land, luft och hav. FN-personal hade själva hamnat under beskjutning och kunde vittna om att regeringsstyrkorna riktade artilleriet mot skyddslösa civila.
Separatistgerillan hade inte velat lägga ned vapnen, då skulle ju allt vara förlorat och det var högst osäkert vad som skulle hända i regeringsstyrkornas fångenskap. Farhågorna om avrättningar, våldtäkter och tortyr besannades sedan.
Trots regeringens vilja att dölja har sanningen sipprat ut genom vittnesmål, bilder och filmklipp som visar fragment av inbördeskrigets avskyvärda våld. Även LTTE misstänks för krigsbrott, bland annat för att ha hållit kvar civila mot deras vilja i krigszonen, som ”mänskliga sköldar” enligt Sri Lankas regering, och för självmordsattentat riktade mot civila.
Varför ingrep ingen yttre makt? Det hade ju några år tidigare, vid vapenvilan 2002 och fredssamtal, funnits en stark internationell vilja att bidra till en förhandlingslösning på den i grunden etniska konflikten mellan singaleser och tamiler på ön.
Doktrinen R2P, Responsibility to protect, fastslagen av FN 2005 innebär en skyldighet att skydda människor om det finns anledning att misstänka att krigsbrott, brott mot mänskligheten eller folkmord riskerar att begås. Men i FN:s säkerhetsråd hade såväl Ryssland som Kina lagt in veto. Ingen ska blanda sig i länders inre angelägenheter, brukar det heta i dessa länders retorik.
Det går att se paralleller till hur Rysslands diktator nu bedriver sitt invasionskrig. Ryssland ska ”befria” och ”avnazifiera” Ukraina. Sri Lankas regering skulle befria den tamilska befolkningen från ”Tigrarnas klor” och ”utplåna terrorismen på ön” som det hette i den då aktuella propagandan. Motståndarna avhumaniserades.
En stor skillnad är att Ukraina är ett självständigt land, medan LTTE gjorde anspråk på en del av Sri Lankas yta för en tänkt stat. Sri Lankas regering fick också hjälp från en lång rad länder att slå ut den tamilska gerillan, som klassats som en förbjuden terroristorganisation av bland andra USA och Indien.
Det stora världsbekymret idag, vid sidan av klimatförändringarna, är att en diktator i Kreml i Moskva för ett hänsynslöst krig och sitter med fingret på avtryckaren till en kärnvapenarsenal, som han stolt visar upp när tillfälle bjuds: Passa er ni…! Och kom inte nära.
Budskapet är tydligt, men hoten mot omvärlden spretiga. Motivationen hos de egna soldaterna tycks av rapporter att döma samtidigt vara på botten. Men tillräckligt många motiverar sig för att kriget ska fortsätta och utför massmord genom terrorbombning, avrättningar, våldtäkter och uppmuntras stjäla egendom i det grannland de olagligen invaderar.
Hänsynslösheten mot medmänniskor går att hitta i de sovjetiska, historiska rötterna och på senare år i rysk krigföring, som på senare år visat sitt ansikte i Syrien, dessförinnan i Tjetjenien. Georgien kom i skenet av dessa krig, och det nuvarande krigsmörkret i Ukraina, lindrigt undan.
Men krig har trots allt regler. Som borde följas. FN:s råd för mänskliga rättigheter har röstat för en utredning som i förlängningen kan innebära att ansvariga för Sri Lankas krigsbrott och brott mot mänskligheten ska ställas till svars, även om vägen dit är lång och krokig.
Några länder, som Ryssland, vill inte ha det på det sättet, inte spela efter internationellt överenskomna regler. Listan på ryska överträdelser i kriget mot Ukraina växer för var dag. I grunden är invasionen i strid mot folkrätten och innebär en monumental vidrighet.
Tamilska parlamentsledamöter anser att ett folkmord begåtts mot Sri Lankas tamiler i olika faser ända sedan Sri Lanka blev självständigt från Storbritannien 1948. I maj 2009 etsades orten Mullivaikal in som ett nytt namn ”att fogas till den där raden”.
Just i detta nu finns fortfarande tusentals människor, exakt hur många som lever vet ingen, i den raserade staden Mariupol som fruktar för sina liv, som saknar mat, vatten och skydd. Inte minst i det belägrade stålverket Azovstal i hamnområdet. Många är skadade, i total avsaknad av läkarvård och mediciner. När eller om de åter ser dagens ljus kommer de att se sin älskade stad helt raserad och förstå att stadsbor i tiotusental har dödats.
När, eller om, världsordningen ställs till rätta, och nationer kan skriva under på gemensamma värden, måste ansvariga ställas till svars. I nuläget ser det onekligen mörkt ut för dem som vill ha en fungerande rättsordning lokalt, globalt och överallt där mänsklig närvaro finns.
Fredagen den 22 april stod respekten för planeten i centrum, då Earth Day, Jordens dag 2022 uppmärksammades. Det finns särskilda dagar för att uppmärksamma allt från att äta kanelbullar till att stoppa journalistmord. En gång i tiden var ”Barnens dag” stort i Sverige, som gick av stapeln runt den 13 maj. Den innebar tivoli, godis, lek och glädje runtom i landet. FN:s konvention om barnens rättigheter uppmärksammas den 20 oktober.
En grund borde vara att på ingen dag under året utsätta barn för krig. I Ryssland firas ”Internationella barndagen” den 1 juni. Kan någon åtminstone just den dagen till ära säga till landets ledare att inte plåga och döda barn i grannlandet Ukraina?
Värdena som sätts i fokus på Jordens dag borde också vara självklara att leva efter varje dag. De flesta av oss som vistas en kortare eller längre stund här på jorden vill nog leva efter dessa universella principer om att ta hand om och värna allt liv på jorden. Inga fler namn ska behöva fogas till den där raden.
Läs mer | Krigsbrott i Sri Lanka 2009 och Rysslands krig 2022
Sydasien har sedan 2013 följt och fortsätter följa utredningen av krigsbrott på plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Nedan är en av de senaste artiklarna, men en lång rad finns i Sydasien arkiv. Den 18 och 19 maj uppmärksammas krigsslutet i Sri Lanka, på olika sätt av singaleser och tamiler på ön och i diasporan.
