Extremt farligt för hazarer att återvända till Afghanistan

Demonstration i Toronto för att uppmärksamma situationen för hazarer i Afghanistan.
Demonstration i Toronto 2024 kastar ljus på situationen för hazarer i Afghanistan. Foto: Najafi | Shutterstock
Beräknad lästid 4 minuter

Hazarer har länge förföljts och diskriminerats i Afghanistan. Sedan talibanerna tog makten 2021 har situationen för den shiamuslimska hazariska minoriteten förvärrats. Karin Fridell Anter konstaterar utifrån en ny rapport att det nu är extremt farligt för hazarer som sökt asyl utanför landet och har tvingats återvända.

Majoriteten av de integrerade skattebetalande afghanska medborgare som nu får avslag på asylansökan i Sverige är hazarer. Att, som regeringen hänvisar till, återvända till Afghanistan för att därifrån söka arbetstillstånd i Sverige skulle vara ett mycket osäkert projekt. Alternativen är att gå över till skuggsamhället eller söka asyl i annat europeiskt land.

Professor William Maley
William Maley, professor emeritus i diplomati vid  Australian National University (länk till forskarprofil, ANU). Foto: Jan-Åke Eriksson

Den framstående Afghanistankännaren William Maley, professor emeritus vid Australian National University, menar att ingen plats i Afghanistan är säker för hazarer. Maley konstaterar att det är en fatal missuppfattning att talibanerna har skapat säkerhet i landet; den ”säkerhet” de erbjuder bygger på ”offentlig förvaltning genom rädsla”.

Både före och efter sitt maktövertagande har talibanerna genomfört en mängd attacker riktade specifikt mot etniska och religiösa minoriteter. Terrorgruppen IS har etablerat sig i landet och är extremt fientlig mot shiamuslimer, och även om den har relativt få medlemmar utgör den ett påtagligt hot och har genomfört bombdåd mot shiamuslimska  moskéer och samlingsplatser.

De rapporter som framhåller talibanerna och IS som oförsonliga fiender är starkt förenklade, menar William Maley, och pekar på att de bland annat förenas just av sin fientlighet mot shiamuslimer. Talibanernas regim saknar all legitimitet, både internationellt och inom landet.

I USA har både Bidens vicepresident Harris och den nuvarande vicepresidenten Vance tydligt uttalat att talibanerna är en terroristorganisation, och talibanernas ”inrikesminister” Sirajuddin Haqqani är efterlyst av FBI mot en belöning på tio miljoner dollar.

Regeringen domineras helt av etniska pashtuner och innehåller inga kvinnor, inga hazarer och inga shiamuslimer. Det finns ingen konstitution och förekommer inga val, och regeringen kan därmed inte avsättas med politiska medel. Det finns heller inget oberoende rättsväsende och ingenting som kan kallas rättsstat.

En sådan regim har inga utsikter att styra på annat sätt än genom höga nivåer av våld, riktat antingen mot kända motståndare eller mot symboliska mål som hazarer. De som utsätts för risken att dödas, torteras eller drabbas på andra sätt, till exempel på grund av sin religion eller sin hazariska etnicitet, har ingen möjlighet till skydd eller upprättelse genom någon rättslig process.

Bamyan i regionen Hazarajat
Regionen Hazarajat i centrala Afghanistan är som namnet antyder historisk mark för hazarer. I Bamiyan fanns tre gigantiska statyer föreställande Buddha, utkarvade i berget och daterade till 500-talet. Statyerna sprängdes av talibanerna 2001. Foto: Mushtaq B | Shutterstock

Samma rättslöshet gäller den som utsätts för våld eller övergrepp av andra skäl. Det är helt och hållet talibanerna som definierar och upprätthåller det de själva anser vara tillåtet eller straffbart.

Australian National University har betecknat hazarernas situation i Afghanistan som mycket nära folkmord. Amnesty International konstaterar att det riktade dödliga våldet mot hazarer bevisar att etniska och religiösa minoriteter löper extra stora risker i det våldsamma samhället efter talibanernas maktövertagande.

Hazarer blir utsatta på grund av att de oftast är shiamuslimer och för att deras livsstil är relativt tolerant och liberal, i stark kontrast mot talibanernas puritanska extremism. De är också lätta att identifiera eftersom de ofta har ett mer östasiatiskt utseende än andra afghaner.

Mot bakgrund av ovanstående betonar professor Maley att Afghanistan är ett mycket farligt land för hazarer som skickas tillbaka dit efter att ha levt i väst. Han hävdar att de bör garanteras flyktingstatus med hänvisning till den internationellt accepterade Flyktingkonventionen.

Vi som står bakom den här texten kan konstatera att migrationsmyndigheterna i Tyskland och Frankrike gör liknande bedömningar, medan Sverige tyvärr fortfarande anser att Afghanistan är ett säkert land för hazarer att tvingas återvända till.

Läs mer | Rapport och artiklar om hazarer

Dokumentet On issues of safety for Hazaras of Afghanistan av William Maley publicerades den 18 maj 2025 och kan laddas ned och läsas som pdf.

På sidan ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan” (stoppautvisningarna.se) finns artiklar och rapporter om situationen i Afghanistan, om förhållanden för afghaner i Sverige och om svensk och internationell asyllagstiftning – och tolkning av dessa lagar och bedömningar av situationen i Afghanistan. Gruppen Stoppa utvisningarna Afghanistan finns också på Facebook.

Afghanistan’s Hazara Community Needs Protection, artikel på hrw.org, av Fereshta Abbasi, Afghanistan Researcher.

Se vad Amnesty International skriver om Afghanistan på amnesty.org och Minorityrights.org om hazarer.

Läs artikel på Sydasien.se om en demonstration vid Migrationsverkets förvar i Kållered 2018, då situationen för hazarer också var på agendan inför planerade utvisningar till Afghanistan:

Utvisas till en oviss framtid i Afghanistan

 

Karin Fridell Anter

Karin Fridell Anter är arkitekt, teknologie doktor och docent, verksam som färgforskare och författare av facklitteratur om färgteori och färgsättning. Från 2016 är hon engagerad i nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan och sedan 2019 ordförande för Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar. Tillsammans med Ingrid Eckerman var hon huvudredaktör för antologin ”Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och Hon har dessutom en lång historia med Sydasien.

2 Kommentarer
  1. Jag önskar också att dagstidningarna skulle ta upp det. Texten är skickad som pressmeddelande men med klent gensvar. Desto gladare är jag då att Sydasien har publicerat den. Sprid den gärna!