Utvisas till en oviss framtid i Afghanistan

” Afghanistan är inte säkert!” Slagorden skallade vid Migrationsverkets förvar i Kållered under måndagen. På kvällen lyfte ändå ett plan med ett okänt antal afghanska ungdomar. Protesterna gick inte obemärkt förbi, men beslutet står fast: ungdomarna som sökt skydd i Sverige anses inte ha asylskäl. Sydasien pratade med författaren Ali Zardadi, som fanns på plats i Kållered.

En halvmil bortom Mölndal sydost om Göteborg ligger Kållered. Här finns ett av Sveriges 20 IKEA-varuhus. Numera omtalas Kållered som en av Migrationsverkets fem ”förvarsorter”. Här bor asylsökande människor, från Afghanistan och andra länder, som fått avslag på sina ansökningar i väntan på att skickas till ett land de av olika skäl har lämnat, eller kanske inte har bott i på många år.

Den soldisiga måndagsförmiddagen, 9 april, händer inte mycket i Kållereds lilla centrum. Vårsolen börjar värma på riktigt. En äldre man går med rollator på en trottoar. Han möter en grupp dagisbarn i knallgula reflexvästar håller i ledbandet som sträcker sig mellan de två lärarna. En och annan bil åker på vägen. Livet tycks ha sin gilla gång. För de flesta.

Längre upp i backen skvallrar en skylt om ortens kändisskap: ”Välkommen till Migrationsverket!” Hälsningsfrasen är med all säkerhet ärligt menad. Just idag känns den märklig. Sammanlagt finns 357 platser på Sveriges fem förvar. Regeringen har beslutat om 150 nya platser och ett nytt boende ska öppnas i skånska Ljungbyhed, mest känd för att ha huserat Krigsflygskolan mellan 1926 och 1998.

Inne på Migrationsverkets område, ett femtiotal meter från de fruktade, rymningssäkra byggnaderna står än så länge bara ett tjugotal aktivister. Polisen sätter upp avspärrningar; blåvit tejp och stålstaket. Polisens presstalesperson Christer Fuxborg förklarar att dialogpoliser informerar de som protesterar om att alla som hindrar myndighetsutövningen riskerar att göra sig skyldiga till brott.

En bit bort sätter några aktivister med rötter i Afghanistan upp banderoller med slagord som ”Kärlek utan gränser” och ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan”. Under förmiddagen kommer fler och fler aktivister. Flera säger att de har sovit dåligt. Några har åkt nattbuss och samtidigt oroat sig för vänner som kanske ska utvisas under måndagen. Inne i de låsta byggnaderna mår de flesta mycket dåligt; de flesta är mer eller mindre deprimerade och fyllda av ångest. Vid halvtvåtiden ropas de första slagorden ur en megafon och avslutas med en slutsats, som de nu cirka 100 aktivisterna instämmer i:

– Afghanistan är inte säkert!
– Afghanistan är inte säkert!

Innan dess hade Sydasien fått en pratstund med den afghanske författaren Ali Zardadi, som befinner sig i Sverige sedan 2016. Det var förra året som hans debutbok Ängeln och sparven gavs ut. Den handlar om hans egen berättelse, hur han och andra unga afghaner tog sig till Sverige för att söka asyl. De lär sig språket och kommer in i samhället. Nu har Ali rest ner från Stockholm för att kunna delta och visa sympati med dem som Sverige är på väg att visa ut.

– När budkavlen går måste vi ställa upp. Ryssland [då Sovjet, reds anm.], USA, Indien, Iran och Pakistan – alla har fört krig i Afghanistan. Under årtionden. Vilka drabbas då? Vi har kommit till ett annat land för att vi har behövt det för att rädda oss från krig och förföljelse, säger Ali Zardadi.

Kompisen Arif har också rest hit från en annan del av landet, liksom kompisarna Alireza och Abdullah. Arif drömmer om att arbeta inom FN. Dessa fyra ungdomar kan, om allt går vägen, få stanna, men några av deras kompisar har fått avslag på sin asylansökan och sitter i husen en bit bort. Ofta fattar Migrationsverket, enligt ungdomarna här, sina beslut på felaktiga grunder.

Märker ni av ett förändrat klimat i Sverige, har folk ändrat inställning till flyktingar?
– Så är det. Men jag tror inte att många människor vet så särskilt mycket om hur en asylprocess går till. I många fall har det inte gått rätt till. Det begås mycket fel och lagar tolkas felaktigt, säger Ali.

I väntan på utvisning söker många ungdomar istället lyckan på annat håll i Europa.
– Det går mycket rykten om vad som är bäst att göra. De som försöker ta sig till exempelvis Frankrike har ju fått en koppling till Sverige. Några av dem söker upp exempelvis svenska kyrkan utomlands bara för att få prata svenska med någon, förklarar Ali.

Papperslösheten ökar ständigt. Alla är rädda för att hamna i förvar. Många får tankar på att sina liv, en del genomför suicidförsök och några av dessa dör i det land de kom till för att söka skydd i.

Många aktivister möter hot och hat på nätet. Inför valåret förefaller det enligt många, att öka. Detta samtidigt som flera av de politiska partierna sänder ut tydliga signaler till väljare och omvärld om sämre tider för flyktingsökande i Sverige. Det fokuseras ofta i politiska samtal på de stora problemen i samhället som kopplas till invandring och att antalet flyktingar måste begränsas.

Men Ali, Arif och de andra möter också värme, kärlek och gemenskap. Vuxna som de kommit i kontakt med engagerar sig, liksom organisationer, kyrkor och en rad olika grupper som solidariserar på ett mänskligt plan.

Vad skulle hända om de här ungdomarna utvisas och landar i Kabul om något dygn?
– Några av de som kommit hit har gått med i en kyrka eller så tror de inte på Allah eller gud. I Afghanistan innebär det problem, det går inte att leva så där. De riskerar sina liv. Det vi gör här är därför en protest mot den svenska asylpolitiken.

Polisen ville, av säkerhets- och planeringsskäl sas det under dagen, inte avslöja några detaljer kring hur många som skulle utvisas från Sverige eller exakt hur det skulle genomföras. En siffra som först figurerade var ”30”. Enligt aktivister rörde det sig om sexton personer, samtliga från Afghanistan, merparten av dessa hazarer. Vid lunchtid kom besked om att åtminstone tre eller möjligen fyra hade fått sin utvisning uppskjuten. Hos aktivisterna ingav det visst hopp.

Debatten kring svensk asylpolitik lär fortsätta, före och efter valet till Sveriges riksdag 9 september 2018. Varje enskilt asylärende inrymmer alltid ett människoöde.

* * *
Under kvällen utbröt visst tumult när demonstranter försökte förhindra busstransporten till Landvetter flygplats. Polisen lagförde ett antal personer. Vid 22:01 lyfte planet från Landvetter, enligt Göteborgs-Posten. Utvisningen hade genomförts. Ett fyrtiotal demonstranter fanns på plats vid Landvetter för att protestera. En aktivist som intervjuades i Sveriges Radio  hänvisar gråtande till att mänskliga rättigheter ska gälla över svensk lag.

Läs gärna:
Ali Zardadi och hans bok Ängeln och Sparven (Catoblepas förlag, 2017) har blivit uppmärksammad efter att den släpptes 2017, bland annat i Expressen.
Martin Schibbyes utmärkta reportage ”Flykten från Sverige” . På Blankspot.se finns fler artiklar om utvisningarna till Afghanistan.

Fakta Om hazarer, flyktingar och asyl
Hazarerna är ett folk med ursprung i regionen Hazarajat i centrala Afghanistan och äldre rötter i Mongoliet. Merparten blev shiamuslimer, vilka är i minoritet i Afghanistan. Det exakta antalet hazarer är högst oklart, men uppskattas till mellan tre och sju miljoner, 10–20 procent av befolkningen. Många har flytt undan krig och förföljelse i Afghanistan och bor i grannländerna Pakistan och Iran. Några har tagit sig till Sverige. Under toppåret 2015 sökte cirka 23 000 ensamkommande afghanska barn, asyl i Sverige. Upp till 90 procent av de asylsökande afghanerna i Sverige tros vara hazarer. I den bästsäljande boken Flyga drake (2003) beskriver Khaleid Hosseini hazarernas svåra tillvaro i Afghanistan.

Enligt 1951 års Genèvekonvention ska en person med välgrundad anledning att råka ut för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till samhällsgrupp kunna söka skydd i annat land. Personen klassas då som flykting.
Det är en mänsklig rättighet, klubbad av FN, att få söka asyl. De enskilda länder som flyktingarna kommer till har rätt att avgöra vilka människor som anses ha asylskäl och då har rätt att få stanna i landet. Inom EU finns en gemensam asylpolitik. Sveriges riksdag har efter flyktingvågen hösten 2015 beslutat om olika skärpningar i asyl- och flyktingpolitiken, till en mer genomsnittlig europeisk nivå.
Källor: Wikipedia, Migrationsverket, Amnesty Press, FN, EU