Narendra Modi och Hindutva… att skriva om historien

Detta är tredje och sista delen i Sydasiens artikelserie om hindunationalismen. Hans Magnusson är Sydasiens expert i frågan och ger oss en fördjupning i hindunationalismens bakgrund och meningsbärande gestalter - fram till betydelsen av värdegrunden i dagens Indien. Foto Mahasamund Flickr

Indiens Premiärminister Narendra Modi. Detta är tredje och sista delen i Sydasiens artikelserie om hindunationalismen.
Foto: mahasamund-151113-inner1. Flickr.

Valet 2014 var en framgång för Bharatiya Janata Party. Partiet vann 282 mandat (+166 från 2009) av Lok Shabas 543 och tillsammans med sina koalitionspartner fick alliansen 336; en betryggande majoritet. Helt naturligt väckte detta förväntningar om ökat inflytande från hindunationalistiska grupper och samtidigt farhågor från andra. Under den BJP-ledda regeringen (1998-2004) ändrades skolböckerna med syftet att återge en hinduiserad bild av historien och det kan mycket väl hända igen. Och, det har också hänt.

De av Hindutva politiskt färgade teorierna om Indiens kulturella och sociala ursprung och utveckling fortsätter att återspeglas i dagens Indien. I detta har Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS) ett starkt inflytande. Den hinduisering (saffronizing) av samhället, som BJP tog initiativ till vid sitt förra maktinnehav fortsätter man med efter valet 2014. Man genomför institutionella förändringar inom den akademiska världen och vid institutioner över hela landet; ett systematiskt utbyte av ledande personer.

De som nu träder in är människor som omfattar hindutva ideologin och av allt att döma står regeringen bakom dessa utnämningar (Sunil Khilnani 2016). Så t.ex. utnämnde den nytillträdda BJP-regeringen Yellapragada Sudershan Rao, professor i historia, till ordförande för forskningsrådet för historia ( ICHR). Rao är sedan länge känd för att omfatta Sangh Parivars ideologi.

Kritiker ser detta som en uppenbart led i premiärminister Narendra Modis och hans koalitionsregering försök att skriva om landets historia.

Den förändrade tonen i det politiska språket blev tydlig så gott som omedelbart efter BJP:s valseger i maj 2014. Det har kommit till uttryck i flera sammanhang, där BJP och RSS förklarar vad de anser vara innebörden av att vara indier.

Så t.ex. framträder Narendra Modi själv framför templet Pashupatinath i Kathmandu iklädd saffransgul skjorta (kurta) och sjal och med två strängar av bönor (rudraksha, ´Shiva’s eye´; traditionellt ett böneband inom hinduismen) samt ger 2500 kg gul sandelträ i gåva till templets ledare. Han utförde en ritual för att blidka Lord Shiva, Rudra Abhishek, som anses intensifiera kärleksmedvetenhet och upphäva negativa upplevelser. Frågan kritiker ställer är om detta är förenligt med uppgiften att representera en sekulär republik.

Två andra uttalanden från ledande personer inom Sangh Parivar är också signifikativa. Den nye ordföranden för BJP, Amit Shah, fick vid installation av Modi en rituell hinduisk gåva (unhusked coconut; ”Shriphal” or God’s fruit); en handling, offentligt spridd över landet genom media, som tydligt visar att partiet förespråkar en hinduisk kultur. I sitt tacktal pekade Shah på nödvändigheten att förändra den politiska diskursen om Indien, som han menade under 60 år hade förts under inflytande från ´ideologi och tankegods från Väst´ och var likställd med ´Kongresspartiets ideologi´. Han påminde om det historiska sambandet mellan Jan Sangh (RSS politiska arm 1951-1977 och föregångare till BJP) och sa att partiets primära uppgift var att se till att det indiska samhället nu utvecklades i ´skenet av vår ideologi´; alltså hindutva.

Lika tydlig är Moran Bhagwat, sedan 2009 ledare för RSS. Hans uttalande att ´medborgarna i Hindustan är hinduer´ har tolkats som en upprepning av den ideologi som V D Savarkar gav uttryck för på 1920-talet. ”Hindutva omfattar alla de områden av tänkande och agerande som levandegör den Hinduiska rasens väsen

Gau Raksha´ och ´Ghar Wapsi. Sedan BJP återkom till makten 2014 har den religiösa toleransen i Indien försämrats och aktioner med våldsinslag mott religiösa minoriteter ökat. Det tar sig inte minst uttryck i hindunationalismens kampanj för att hinduisera´ (´saffronise´) den natio­nella identiteten. Gau raksha, ´beskyddare, förhindra ko slakt´, och Ghar Wapsi, ´hemkomst´ eller återkonvertering tillbaka till hinduismen är två religiöst-politiska kampanjer med det syftet.

Båda strider mot grundlagens dekret om Indien som en sekulär stat och har negativa konsekvenser för muslimer och kristna och t.ex. daliter, som inte ser kon som helig.

Gau Raksha. Kon är sedd som ´civilisationens moder´ av troende hinduer, som anser att slakt av kor och att äta nötkött är hädelse. Men miljoner av Indiens talrika minoriteter, muslimer, kristna, och lågkastiga hinduer äter kött, vilket de i allt fler fall har fått plikta för. Denna religiösa aspekt fick med M S Golwalkar ett militant påslag, då han under 1960-talet startade en rörelse av kobeskyddare. Golwalkar såg i kon en symbol för kulturen i Indien.

B.R. Ambedkar ger i sin skrift in The Untouchables – Who were they and why they became Untouchables, en berättelse om hur kon blev en så stark symbol inom hinduismen. Buddhismen var under århundraden kring första årtusendet en ledande religion i Indien. Brahmanerna såg därmed i buddhismen ett avgörande hinder i konkurrensen om själarna. De tog till olika metoder för att ändra på förhållandet. En sådan vara att förnya Varnasrama-dharma och rekonstruera Brahmanic Vyavastha från en ny utgångspunkt.

De accepterade delar av Buddhas lära genom att t.ex. avstå från det rituella dödandet av djur. De tog därutöver, som Ambedkar säger, ytterligare ett steg och blev vegetarianer. Skälet till att helt avstå från att äta kött och dessutom börja vörda kon var att distansera sig från buddhist bhikshus (en utnämnd buddhistmunk), som åt kött. Tanken att vörda kon utgår alltså, menar Ambedkar, från konflikten mellan buddhism och brahmanism; för att få tillbaka folkets förtroende blev brahmanerna anhängare av Ahimsa (icke-våld).

I valtider har kon också blivit något mer än bara ett vördnadsfullt religiöst objekt. Den har också kommit till nytta i att sätta en politisk kraft i rörelse.

Sangh Parivar inklusive premiärminister Modi och hans parti BJP har länge propagerat för ett nationellt förbud mot koslakt; dock ännu inte infört. Politisk pragmatism lägger dock bann på ett strikt genomförande. BJP har haft framgångar i de nordöstra delstaterna där slakt är tillåtet och BJP har förklarat att ett förbud i de regionerna inte är aktuellt.

Men många delstater har lagstiftat i frågan. De delstater där det är tillåtet att slakta kor är Kerala och de nordöstra delstaterna West Bengal, Arunachal, Mizoram, Meghalaya, Nagaland, Tripura, och Sikkim. I Manipur och Maharaja finns sedan 1939 en lag mot slakt men nötkött konsumeras ändå allmänt. Slakt är förbjuden i övriga delstater. I Haryana, Jammu and Kashmir, Jharkhand and Rajasthan är straffet 10 års fängelse; varierande strafflängd och böter i andra delstater. (The Indian Express October 8, 2015).

Justice News (April 7, 2017; ) listar 29 händelser mellan mars 2015 och april 2017, där Gau raksha aktivister attackerat människor, mestadels muslimer, som de anklagar för att ha slaktat eller ätit nötkött. Tre händelser under 2016, där kon som vördad religiös symbol är i centrum, kan illustrera vad som sker.

Den 11 juli 2016 i byn Una i Gujarat blev fyra daliter, som tog av skinnet av en död ko – en uppgift som för övrigt tillhör deras kast – attackerade av en grupp hindu ´ko beskyddare´, kedjade vid en bil och svårt misshandlade, medan polisen tittade åt ett annat håll. Händelsen filmades och sändes över sociala media. I mars samma år blev tre boskapshandlare lynchade i delstaten Jharkhand. Den 28 september 2015 i Bisada village, Dadri, Uttar Pradesh mördades en muslimsk man, Mohammed Akhlaque, och hans son blev brutalt misshandlad av en mobb av bybor efter ett rykte att Akhlaque och hans familj slaktat en kalv och ätit köttet.

11 månader efter lynchningen av Mohammed Akhlaque bröt slutligen premiärminister Narendra Modi sin tystnad om ´ko-beskyddarnas´ aktioner och uttryckte sitt missnöje över dem som i namn av att skydda kon utlöste våld.

Ghar Wapsi. ´Ghar Wapsi´ (home coming); kampanjens syfte är att förmå människor som konverterat till andra religioner att återkomma till hinduismen eller förhindra hinduer att konvertera till annan religion. Kampanjen drivs av Vishwa Hindu Parishad (VHP).

Champat Rai, VHP:s generalsekreterare, berättar att kampanjen Ghar Wapsi, ´hemkomst´ är fortsatt mycket framgångsrik. VHP säger att de har lyckats föra 33 975 personer tillbaka till deras ursprungliga tro och att ytterligare 48 651 ´förmåtts´ att avstå från att konvertera till annan religion. Det senare gäller främst de nordöstra delstaterna Orissa, Gujarat, Chhattisgarh, Jharkhand och Assam, där VHP ser större risk för konvertering av hinduer till annan religion. Siffrorna är från VHP:s egen rapport och avser perioden juni 2914-juni 2015. (The New Indian Express, 6 July 2015).

Pravin Togadia, ledare för VHP:s internationella gren hävdar att hinduer inte är säkra i vissa delstater. Om vi inte är vaksamma, säger han, så kan stater som Assam, West Bengal och Kerala snart vara helt utan hinduer. Kristna spenderar Rs. 40,000 crore årligen för aktiviteter med syftet att konvertera hinduer. Därför bör en nationell lag antas, som förbjuder konvertering: ”´nej´ till påtvingad konvertering, men ´ja´ till Ghar Wapsi” (Press Trust of India, March 1, 2015).

Flera delstater har redan infört sådana lagar, något ironiskt kallade för lagen om religionsfrihet (the Freedom of Religion Bill) men är ju i praktiken dess motsats. Sådan lag infördes i Gujarat under tiden nuvarande premiärministern, Narendra Modi, var chefsminister där.

De finns också i Arunachal, Orissa, Madhya Pradesh, Chhattisgarh och Himachal Pradesh. Delstaten Tamil Nadu försökte för några är sedan införa lagen men tvingades dra tillbaka den efter kraftfulla protester från kristna grupper. Under kampanjen inför 2014 års val lovade Bharatiya Janata Party att återuppta tidigare försök att införa en motsvarande lag för hela nationen.

Några referenser. En rapport med titeln ‘Constitutional and Legal Challenges Faced by Religious Minorities in India’ skriven av Iqtidat Karamat Cheema med stöd av the US Commission on International Religious Freedom (USCIRF). Rapporten konstaterar att under regeringar ledda av såväl Kongresspartiet som nuvarande Bharatiya Janata Party (BJP) har religiösa minoriteter och daliter mött diskriminering och förföljelse genom en kombination av bristfällig lagstiftning, ett ineffektivt kriminellt rättsystem, och bristfällig rättslig logik. Särskilt från 2014 med BJP regeringens nära samhörighet med Sangh Parivar har hatbrott, social bojkott, våldshandlingar och påtvingad konvertering eskalerat.

Statistik från Indierns Inrikesdepartement noterade under 2015 en 17 % ökning av våld mellan olika samhällsgrupper (communal violence) jämfört med året innan; 751 rapporterade fall år 2015 och 644 år 2014. De allvarligast berörda delstaterna är Uttar Pradesh, Andhra Pradesh, Bihar, Chhattisgarh, Gujarat, Odisha, Karnataka, Madhya Pradesh, Maharashtra och Rajasthan. Motsvarande statistik ger National Crime Records Bureau (NCRB).

Flera medborgargrupper rapporterar likaså de senare årens försämrade utveckling vad gäller sekularism, balans mellan samhällsgrupper och yttrandefrihet:

Promises & Reality: Citizens´ Report on the Third year of the NDA Government -2017, a Civil Society Initiative coordinated by Wada Na Todo Abhiyan (WNTA), which is a national campaign focused on Governance Accountability, i.e. to hold the government accountable for its promise to end Poverty, Social Exclusion & Discrimination.

John Dayal, 300 Days: Documenting Sangh Hate and Communal Violence under the Modi Regime, Interim Report with inputs from Kiren Shaheen, Liris Thomas, Mansi Sharma, Shabnam Hashmi, Shahnaz Husain, Tehmina Arora, and Vijayesh Lal.

365 Days – Democracy and Secularism under the Modi Regime of June 18, 2015 edited by John Dayal and Shabnam Hashmi with assessments by Harsh Mander, Ram Puniyani, Cedric Prakash, John Dayal, Apoorvanand, Karen Gabriel, PK Vijayan, Seema Mustafa, Kriti Sharma, VB Rawat, Dhruv Sangari and PVS Kumar.

En rapport från Civil Society Coalition For Freedom of Religion and Strengthening Pluralism in India, CSCFRSPI lämnad till FN:s Kommitté för Mänskliga rättigheter inför den granskningen av hur Indien genomför och skyddar minoriteternas mänskliga rättigheter (Universal Periodic Review 2017).

Rapporten Atrocities on Christians in India från All India Christian Council (AICC) visar att attacker mot kristna ökat med 20 % under 2016 och antalet mord var dubbelt så många som tidigare år. Bara under första halvåret 2016 noterades 108 överfall; en attack inträffar var 40:e timme. Våldet har spritts till 23 delstater med den största ökningen I Uttar Pradesh och Telangana (Justice News May 4, 2017).

Rapporterna visar på en fortgående samordning av ideologi och praktik mellan Rashtriya Swayamsevak Sangh och andra hindunationalistiska grupper inom Sangh Parivar inklusive det regeringsbärande partiet Bharatiya Janata Party under premiärminister Narendra Modi.

Detta har lett till en praxis av straffrihet i form av underlåtenhet att ställa hindunationalistiska ledare till ansvar för deras tal och agerande. Premiärminister Modi har i ett fåtal fall kommentar händelserna men avstått från att peka ut de ansvariga. Ingen politiker eller Sangh aktivist har straffats. Sangh Parivars egna kampanjer riktade mot muslimer och kristna har såväl centrala som delstatliga lagföreträdare lämnat obeaktade.

Efter Una-händelsen demonstrerade tusentals daliter mot den konfliktskapande politik som intensifierats efter premiärminister Narendra Modis makttillträde. I Uttar Pradesh iscensatte 50 dalitfamiljer den 13 maj en procession där man bar statyer av hindu gudar, inklusive Lord Rama och Ganesha, och sänkte dessa i floden Ramganga i Moradabad. Det var en protest mot det ökade våldet mot daliter sedan BJP med Yogi Adityanath som chefsminister kom till makten.

”Det här symboliserar att vi överger hinduismen som den religion vi hittills praktiserat”, säger den lokale dalitledaren Lalla Babu. ”Vi var lovade ´Ramrajaya´ (frihet, jämlikhet, etc.) men istället har vi daliter behandlats på samma omänskliga sätt som tidigare”. Samtidigt har Adityanath tagit initiativ till att inrätta 25 domstolar för att snabbt kunna behandla anklagelser om våld mot daliter och adivasis (Justice News Apr 04, 2017 och 2017-05-15).

Risken för upptrappade konfrontationer är uppenbara inte minst för att diskriminerade grupper på ett tydligare sätt än tidigare nu hävdar sina rättigheter.

Detta är tredje och sista delen i Sydasiens artikelserie om Hindutva. Läs hela serien:
Del 1 – Sangh Parivar – ett hindunationalistskt nätverk
Del 2 – Hindutva- ett folk, en religion, en nation

Hans Magnusson
Hans Magnusson

Hans Magnusson har sedan 1998 varit aktivt engagerad i Daliternas villkor i Sydasien. Han besöker regelbundet Indien och har lärt känna många Daliter; Daliter som lever under traditionella villkor, aktivister, akademiker, Dalitförfattare, konstnärer. Genom dem och litteratur har han fått förståelse för Daliternas villkor och hur de genom aktivism, kultur och politik arbetar för att hävda sina medborgerliga rättigheter. Han är sedan 2002 knuten till det internationella nätverket för solidaritet med Daliter (IDSN) och har deltagit i lobbyinsatser inom FN, EU och UD för Daliternas sak.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.