Nyligen brann det i Indien, vid protesterna mot nya medborgarskapslagen Citizen (Amendment) Act (CAA). I Uttar Pradesh tog det en mörk vändning. ”Enligt en rapport jag varit med och skrivit har 47 barn arresterats, torterats, godtyckligt kriminaliserats och tvångsövervakats”, skriver Nidhi Suresh.
Uttar Pradesh är en nordlig delstat, bara några timmar bort från Indiens huvudstad New Delhi. Det är Indiens mest tätbefolkade delstat med en befolkning på 200 miljoner invånare. För tillfället styrs Uttar Pradesh av hindunationalistiska Bharatiya Janta partiet (BJP), partiet som införde den nya medborgarskapslagen.
Ovan nämnda rapport skrevs av tre organisationer från civilsamhället, nämligen Citizens Against Hate, Haq: Center for child rights och Quill Foundation. Rapporten beskriver hur våldet mot de 47 minderåriga främst skedde i distrikten Muzzaffarnagar (14 minderåriga) och Bijnor (22 minderåriga), den sammanfattas i videon nedan. I de båda distrikten består befolkningen av över 40 procent muslimer och har flera skolor för nationella minoriteter där barn från hela landet studerar. Polisundersökningar startades mot fyra minderåriga i Muzaffarnagar och barnen släpptes först efter 12 dagars olaglig internering.
Rapporten visar att två minderåriga blev arresterade i distriktet Firozbad utan rättshjälp. I Lucknow fick två barn skottskador, och polisen försökte motbevisa påståenden om att de använde skarp ammunition. I Sambhal arresterades och torterades sex barn i nästan två månader. I Varanasi dödades en åttaåring under upplopp som bröt ut efter att polisen använde övervåld vid en demonstration mot CAA. Pojkens familj tvingades genomföra begravningen under bevakning en timme efter att kroppen återlämnades.
Mamman till 17-åriga ”R” berättar om sin ångest och sorg när hennes son återvände efter två dagar i fängelse. Han hade krossade tår, blåmärken över hela kroppen och kunde knappt gå. Hennes son och de andra barnen togs först till polisstationen men flyttades senare till en bondgård som ägs av en BJP-ledamot. Under fängslandet slogs de skoningslöst av den lokala polisen och fick inte ens filtar under den kalla vinternatten.
– Det var chockerande att höra hans berättelser från de två dagarna, säger mamman till oss.
Huffington Post rapporterar om liknande vittnesmål från fem barn, som också har lämnats i kylan och blivit slagna med batonger och bambukäppar med några få timmars mellanrum.
– Jag pressade fingrarna mot ögonlocken för att hålla dom öppna, sade 17-åriga ”E”, om du nickade till, slog vakterna dig med en käpp.
”R”:s mor berättade även att hennes son hade blivit erbjuden vatten av polisen, men de blev misshandlade varje gång de ville använda toaletten.
Syed Asad Raza Hussaini, rektor för en koranskola i Muzzaffarnagar från vilken fjorton barn arresterades, vittnar om att arresteringarna skedde på en fredag då eleverna fastar. I fängelset ville de bryta fastan med vatten, men nekades detta. Polisen förnedrade även profeten Mohammed och tvingade ungdomarna att recitera den hinduiska frasen Jai Shri Ram.
Barn var fängslade i närmare två månader
I Sambhal, där barn satt i fängelse i nästan två månader, sa de att ofta tvingades bära handbojor. Högsta domstolen i Indien har vid flera tillfällen fastslagit att användningen av handbojor under förvar är en kränkning av personlig frihet, alltså en individs grundläggande rättigheter.
Polisen i Uttar Pradesh torterade även ungdomarna psykologiskt och känslomässigt. När vårt team träffade 14-åriga ”N” från Bijnor sa han att polisen skrämde dem med berättelser om hur vuxna fångar blev misshandlade.
– Medan vi åkte i bussen ringde en av polismännen ett videosamtal till någon och visade oss videon om att andra människor blev avklädda och utsatta för hänsynslösa slag. Han sa att även vi kommer att välkomnas på samma sätt.
När ”N” nådde fram till polisstationen, trycktes de in i en stor hall där cirka 150 arresterade personer misshandlades. När de släpptes hotade polisen att detta “skulle vara deras vånda” om de vågade delta i någon annan demonstration.
I ett annat försök att framkalla rädsla satte polisen i Uttar Pradesh upp affischer med bilder av personer som påstås ha protesterat mot den nya lagen, bland annat en 15-åring i Bijnor. Affischen innehöll även ett meddelande om att de personerna var eftersökta. Det har lett till att många familjer i Bijnor har skickat iväg sina barn och ungdomar till annan ort.
Polisen tvingade även Syed Asad Raza Hussaini, rektorn i Muzaffarnagar, att underteckna ett utlåtande som hävdade att ingen misshandel hade ägt rum. I gengäld skulle de släppa alla elever som fortfarande var i förvar. Han kände att han inte hade några val än att underteckna dokumentet.
Polisen i Uttar Pradesh bröt tydligt mot nationella bestämmelser och lagar kring behandlingen av barn efter protesterna mot CAA. Bland annat Juvenile Justice Act 2015, men även FN:s konvention om barns rättigheter.
Enligt indisk lag måste en socialsekreterare alltid vara närvarande när en minderårig anklagas för ett brott och tas i förvar. Minderåriga får heller inte vara inlåsta eller i förvar med vuxna, utan ska placeras i en särskild ungdomspolisenhet. Inom ett dygn ska den minderårige ställas inför en ungdomsvårdsstyrelse.
Polisen kränkte ungdomarnas rättigheter på flera vis
Vår rapport visar att polisen i Uttar Pradesh kränkte ungdomarnas rättigheter på flera vis. Ungdomarna hölls i förvar i flera dagar tillsammans med vuxna, vissa till och med i olagliga interneringscentra. De torterades av polisen, föräldrarna informerades inte och inte en enda av de minderåriga ställdes inför ungdomsvårdsstyrelsen.
Den 11 december 1992 ratificerade Indien FN:s barnrättskonvention. När Indien ratificerade denna konvention gick landets regering med på alla artiklar utom de frågor som rör barnarbete. Enligt konventionen, definieras alla personer under 18 år som “barn” och därmed minderåriga.
Fördraget har mycket strikta riktlinjer för skydd av barns rättigheter mot alla former av diskriminering, straff, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller berövande av ett barns frihet på något olagligt sätt. Fördraget fördömer således inte bara fysiska övergrepp utan utvidgar också sin definition av våld till att omfatta fysiologiskt, verbalt och emotionellt våld.
De ungdomar som fängslades i Uttar Pradesh fick utstå alla former av våld.
I Indien är National Commission on Protection of Child Rights (NCPCR) ett organ under administrativ kontroll av ministern för kvinnors och barns utveckling. Kommissionens mandat är bland annat att se till att alla lagar, policyer, program och administrativa mekanismer överensstämmer med barnrättsperspektivet, enligt Indiens konstitution och FN-konventionen.
Den 14 december utfärdade organet ett tillkännagivande till alla generaldirektörer inom polisen i alla stater om missbruk av barn vid olagliga aktiviteter som stenkastning under protesterna mot CAA. Organet menade att användning av barn som ”sköldar” är en kränkning enligt Juvenile Justice Act.
Efter att våldet mot minderåriga ägde rum gav Uttar Pradesh State Commission for Protection of Child Rights den 2 januari 2020 också ett liknande uttalande.
Istället för att fördöma våldet, erbjöd den lokala myndigheten ytterligare straffrihet för polisen genom att be alla distriktsmästare och polischefer i Uttar Pradesh att lämna in en rapport inom tio dagar om minderåriga som använts som en mänsklig sköld i protesterna.
Det ansågs fel att barnen deltagit eftersom det var att “vilseleda barn och minderåriga att delta i våldsamma protester på ett organiserat sätt och är en kränkning av barns rättigheter”. De nämner inget om polisens våld mot minderåriga.
Regeringen har inte uppmärksammat tortyren av barn i den nordliga delstaten överhuvudtaget, och det statliga organet för mänskliga rättigheter har inte heller fördömt polisens ingripanden.
Även om barnrättskonventionen kräver att staterna upprätthåller barns rättigheter, kränkte hela det indiska statliga maskineriet dessa barns rättigheter. Det är svårt att hitta ett motstycke till brutaliteten i Uttar Pradesh-polisens övergrepp.
Nu krävs inte bara juridiskt ansvarsutkrävande, utan också ett aktivt lappande och lagande av staten för att reparera skadorna på medborgarskapets sociala och mentala tillstånd och sammansättning.
Översättning: Henrik Schedin
