Säg Afghanistan och det väcker många associationer, många olika. Beroende på den kontakt med landet de du talar med har eller haft.
Folk mest har dock inte besökt Afghanistan, ”afghanernas land”. Mycket ofta bygger intryck på nyheter förmedlade i media. Nyheter är färskvara, de drabbar öra och öga till synes slumpartat och osorterat.
Bildberättelser från Afghanistan släpptes i december 2012 av GML förlag.
Allt detta är på samma gång oundvikligt och problematiskt; kunskap kräver olika perspektiv, olika bilder. Först när du har många pusselbitar kan du skapa dig en säkrare aning om helheten.
Sätt samman ”Afghanistan” med ”kvinna” och du behöver knappast säga ”förtryck”, bilden sitter redan som etsad på näthinnan och i medvetandet: ikonen – en burqaklädd kvinna. Men den vackert blå burqan döljer dock kvinnan, människan, i en djupare mening än den självklara.
Vad är Afghanistan? Vad är det för slags samhälle? Lever där människor, som jag och du, av kött och blod? Kanske kan Bo Lamberts vackra “Bildberättelser från Afghanistan” utmana den bild krigsrubriker och nyhetsinslag förmedlar av detta märkvärdiga land med dess olika folk och många människor.
Med sin kamera har Bo Lambert rest främst i Afghanistans norra delar, genom de provinser och områden som under det senaste årtiondet varit relativt förskonat från de utländska styrkornas räder, från strider mellan dem och Taliban eller andra motståndsgrupper och de senares attacker.
”I bakgrunden finns kriget, den långa ofreden som aldrig verkar ta slut”, skriver han om det bildmaterial han har sammanställt från sina resor.
När Bo Lambert berättar om det Afghanistan han uppenbarligen, som så många av oss som rest genom dess dalar, genom pass och över berg och mött människorna, älskar ger han Afghanistan inte bara ett utan många ansikten.
Från Herat i västra Afghanistan följer Bo Lambert ett stycke sidenväg med stopp vid hållplatser som Bilverkstaden, Burkashopen och Sidenväveriet. Resan går vidare via Balkh och Kabul med anhalter som Basaren och Brunnen; han besöker Juveleraren, Smeden och Sockerbagaren och fortsätter genom Ghorband till Bamian.
Berättelserna bygger Lambert med en bild – eller flera – sida vid sida med korta kommentarer, ofta prosaiska, ibland nästan poetiska, någon gång drar de åt det filosofiska. Med kombinationen fotografi och text lyckas Lambert att undvika att romantisera det ofta svåra, hårda livet i Afghanistan.
Upptäckaren Bo Lambert har läst en del av dem som rest i förväg – han nämner bland andra Byron och Myrdal – men utger sig inte för att vara den spränglärde, allvetande berättaren. Han litar på sina egna ögon, redogör för sina egna reflektioner.
Naturligtvis vill man ibland säga emot Bo Lambert, visst kan man någon gång tycka att han blir väl kortfattad och stannar på ytan, men dessa tillfällen utgör ett motstånd som också gör att man återkommer till boken inte endast för de miljöer fotografierna fångat.
Lika uppenbart som att Bo Lambert förälskat sig i detta land, dessa folk och människor är att den nyfikna fotografen reser från Kabul till Panjshirdalen med en glimt i ögat. Därför tittar så många av dem han porträtterat rakt in i kameralinsen, de möter den främmande mannens blick: stolta och lika nyfikna som betraktaren/fotografen/resenären.
Bildberättelser från Afghanistan är värd många betraktare/läsare, beredda att fundera vidare och att brottas med de frågor motsägelsefulla bilder ställer.
Anders Davidson är frilansskribent och föreläsare, med tre årtiondens perspektiv på Afghanistan. Redaktör Afghanistan.nu, tidigare redaktör Afghanistan-Nytt och mångårig medarbetare i Sydasien. Medredaktör för ”Islams mångfald” (1989), ”Afghanistan förr och nu – En handbok” (1995), samt ”Afghanistan, biståndet och talibanerna – utmaningar inför 2000-talet” (1999).
