Parul Sharma, svenska Greenpeace nya chef och Sydasien-skribent, har nyligen släppt en bok om globala produktionskedjor och de brott mot mänskliga rättigheter som begås inom dem. Missförhållanden vad det gäller arbetsvillkor bland fabriksarbetare i låginkomstländer börjar bli uttjatad, men ändå så händer ingenting.
Krönika
Skriv ut
När Eid-ul-Adha till slut kom till Dhaka sent i augusti 2018 hade en massa vatten hunnit rinna genom munstyckena i Hatirjheel-fontänen och glatt åskådarna som rest dit för en nöjestripp under högtiden. Strax innan hade däremot något annorlunda hänt under några få dagar, något som man lätt kunde glömma när man tittade på den vackra ljusshowen vid fontänen. Så vad var det då som hände under den lilla augustirevolutionen som studenterna i Dhaka genomförde?
När tidskriften SYDASIEN (eller Sydasienbulletinen som tidningen hette i början) startade 1977 var det problemen som dominerade, med massiv fattigdom, orättfärdiga levnadsvillkor och politiskt förtryck. Indira Gandhis undantagstillstånd i Indien åren 1975-77 och de nytillträdda diktatoriska regimerna i Pakistan och Bangladesh var saker som engagerade en ganska liten skara människor i Sverige, bestående av journalister, forskare och biståndsarbetare samt en grupp i Stockholmstrakten boende politiska aktivister från Sydasien. Sociologen Staffan Lindberg i Lund var en av de drivande krafterna
De hänsynslösa terrordåden mot kristna påskfirare och utländska turister innebär ett nytt före och efter för Sri Lanka. Självständigheten 1948, inbördeskrigets början 1983, krigsslutet 2009 och maktskiftet 2015 är årtal som fått en egen innebörd. Efter den 21 april 2019 råder åter nya förutsättningar på ön.