Fler avgörande år väntar för 75-åringen Sri Lanka

Sri Lanka 2023
Människor på en järnvägsbro i Sri Lanka i januari 2023. Foto: Johan Mikaelsson
Beräknad lästid 6 minuter

Sri Lanka uppmärksammar den 4 februari sin självständighetsdag. Men hur står det egentligen till med 75-åringen? Sydasiens redaktör Johan Mikaelsson kände öbor på pulsen under en resa runt ön i januari, med funderingar kring historia, nutid och framtid.

I januari 2023 kunde jag göra den första resan till Sri Lanka sedan november 2019, då det hölls presidentval. De flesta öbor är märkta av tre tunga år och det andas mycket pessimism i nuläget. Tidigare, i svåra tider, har de flesta ändå levt på ett hopp. Nu hoppas många, särskilt de unga, på att kunna lämna ön.

I den här ekonomiska svackan ställs nationen inför ännu en brain drain, som kan bli kännbar. Från 1970-talets mitt övergick tillståndet i landet från riktat våld mot tamiler till regelrätt inbördeskrig mellan tamilska separatister och singalesiska regeringstrupper 1983-2009. Främst tamilska familjer och släkter såg ingen annan utväg än att försöka bygga upp sina liv i fred och frihet någon annanstans i världen.

Idag är det den personliga ekonomin och landets framtidsutsikter som väcker känslor av hopplöshet – bland alla folkgrupper. Stigande priser på det mesta i kombination med allt sämre möjligheter att tjäna pengar gör fler och fler hungriga och därmed desperata.

– Medelklassen är utraderad, konstaterar någon. Nu finns bara fattiga och rika.

Efter de massiva protesterna 2022 som resulterade i att bröderna Rajapaksa tvingades kliva av sina maktpositioner inser de flesta att det tar tid att byta ut strukturer där korruption varit det kitt som hållit ihop makten.

Soldater i Sri Lanka övar inför nationaldagsfirande den 4 februari 2023
Specialstyrkor inom Sri Lankas försvar övar den 2 februari inför nationaldagsfirandet den 4 februari vid Galle Face i centrala Colombo. Foto: Ruwan Walpola | Shutterstock

Sprickorna i landets demografi blir uppenbar när nationaldagen ska firas. Precis som tidigare år kommer firandet, av förhandsrapporterna att döma, att präglas av uppvisning av de väpnade styrkorna. Dessa utgörs nästan uteslutande av singalesiska soldater.

Och av president Ranil Wickremesinghes uttalade vilja att ”den etniska frågan” skulle lösas till den 4 februari blev det inte ens en tumme innan det körde ihop sig i samtalen. Det tycks idag som att ledare för de flesta tamilska och muslimska partierna enas i en vädjan om maktdelning grundad på en federal lösning.

En insikt om att flera tuffa år väntar innan det, förhoppningsvis, blir bättre

Förra årets vrede under proteströrelsen Aragalya, som från singalesiska kan översättas till ”kamp”, har bytts mot insikten att flera tuffa år väntar innan det, förhoppningsvis, blir bättre. Nu dör i alla fall inga människor i köande efter bränsle och andra förnödenheter, som under 2022.

Men folkhälsan sviktar, då många inte längre har råd att köpa de mediciner de behöver. Ytterligare oroväckande signaler är att barn svimmar i skolan, då de inte ätit någon frukost. Fler och fler ungdomar flyr verkligheten genom användning av droger och riskerar att fastna i beroende. Andra arbetar för att hitta livlinor utomlands.

Optimister vill ändå peka på Sri Lankas fördelar, framför allt det behagliga klimatet och den omväxlande naturen, med hav, böljande landskap och de varma och trevliga öborna. Allt detta finns fortfarande. Säkert öppnar sig också möjligheter att investera på ön.

Det är, som alltid, under vistelserna på Sri Lankas landsbygd som resan verkligen lyfter. De bästa dagarna är de som du barfota går ner i varv och lever nära natur, människor och djur. Och tar dig tid att försjunka i en väl vald bok.

Romanen The Seven Moons of Maali Almeida av Shehan Karunatilaka släpptes 2022.

Shehan Karunatilaka speglar i sin roman The Seven Moons of Maali Almeida, som han vann Bookerpriset för 2022, en mörk tid i öns historia. I slutet på 1980-talet och början på 1990-talet stred regeringstrupper mot LTTE-gerillan i norr, där indiska fredsbevarande trupper misslyckats med sitt uppdrag. I söder fick dödspatruller från både regeringen och det singalesiska vänsterupproret JVP, Folkets befrielsefront, tiotusentals unga att ”försvinna”.

Frågan är hur många som läser boken och om den kan väcka någon riktig debatt. Innehållet riskerar, som andarna i boken, flyga över huvudet på öborna, som inte har ork att gräva i det förflutna, för uppfyllda av alla problem i nuet.

Karunatilaka sätter fingret på det faktum att Sri Lanka inte har gjort upp med sitt förflutna. Han bor numera i Colombo, efter många år utomlands. Det tyder på mod att återvända. I alla fall någon reser i motsatt riktning.

I dagarna sätts situationen för mänskliga rättigheter i Sri Lanka under lupp vid FN-kontoret i Genève. Den här gången är det FN:s människorättskommitté (direktlänk till sida på OHCHR) som genomför en så kallad Universal Periodic Review (UPR).

En sådan har nu gjorts av Sri Lanka och ytterligare fem länder och dessa presenteras i Genève (den första delen om Sri Lanka som hölls den 3 februari kan ses på FN:s webb-tv). En genomgång sker den 8-9 mars och kan då ses live (se pressmeddelande på OHCRC:s sida).

Under året väntar ytterligare sessioner i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där slutfasen av inbördeskriget i Sri Lanka och åtgärder för sanning, rättvisa och försoning följs upp. FN:s människorättskommissionär har inrättat en grupp som arbetar vidare med resolutioner kring Sri Lanka, som grundar sig i en resolution från 2014 (A/HRC/25/1).

Den sammanfattande titeln på resolutionen anger inriktningen – ”Främjande av försoning, ansvarsskyldighet och mänskliga rättigheter i Sri Lanka”. Kanske är 2023 året då det blir tydligt att det inte går att hindra rättvisans gång på det internationella planet. Men det är i nuläget inte sannolikt att någon ställs till svars på ön.

Även om bröderna Mahinda och Gotabaya Rajapaksa, som ju är ytterst ansvariga för illdåden under inbördeskrigets slutfas, tvingades bort från makten i april respektive juli så finns deras lojalister kvar i maktstrukturerna. Misstänkta krigsbrottslingar finns på ministerposter och inom militärledningen. Och familjen Rajapaksa och deras supportrar kampanjar nu för att vinna mark under de lokalval som ska hållas i mars.

Det säger något om oviljan att gå till botten när ord som harmoni och försoning i landet kan uppfattas som kontroversiella och orden sanning och rättvisa undviks för att inte underrättelsetjänst och politiker ska reagera och slå ner.

Få vill ha en politisk storm i sin närhet eller än värre hamna i stormens öga. Så ser det ut, snart 14 år efter inbördeskrigets slut och med 75 år av självständighet.

Utmaningarna som landet stod inför 1948 kvarstår. Det handlar om att inför och efter nästa val börja bygga en väl fungerande demokrati, till gagn för öns alla invånare. Häri ligger också den gnutta av hopp som människan på gatan ser, oavsett om hon eller han är singales, tamil, muslim eller burgher.

Det är detta alla, eller åtminstone demokratiaktivisterna, pratar om i efterdyningarna av protesterna som 2022 gav eko i världen. Det är nu eller aldrig, säger de.

Fakta | Sri Lanka och självständigheten

Efter att ha koloniserats av först portugiser under 1500-talet och därefter holländare under 1600-talet anlände britterna 1796. De hade 1815 kontroll över öns kungariken. En process under 1920- och 30-talen för en övergång till lokal demokrati utmynnade i att Storbritannien lämnade den 4 februari 1948 lämnade över styret till en centralregering i Colombo, eller stadsdelen Kotte, där parlamentet ligger.

Framför allt den tamilska minoriteten hade vädrat missnöje då beslutet innebar att tamilerna som tidigare haft egna kungariken i norr helt förlorade inflytandet över sitt folks framtid.

1972 bytte landet namn från Ceylon till Sri Lanka, eller officiellt Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka.

”Den etniska frågan” kan 2023 få en lösning genom maktdelning.

Print Friendly, PDF & Email
Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är sedan 2020 redaktör för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.