Först skrev författaren Arundhati Roy en lång artikel i The Guardian där hon lade skulden för ”Indiens coronakatastrof” på regeringen. Nu uppmanar hon premiärminister Modi att ”kliva åt sidan”. Sydasien summerar och beskriver läget i denna nyhetskrönika med många bilder.
Det många runtom i världen som bryr sig om Indien frågat sig är hur situationen i landet har gått från att nästan ha ridit ut en storm till att ett par månader senare befinna sig mitt i en orkan.
Egentligen är det inte så konstigt. Förklaringen är att människor samlats vid politiska valkampanjmöten, stora idrottsevenemang (främst cricket) och massfirande av religiösa högtider. I mitten av april kulminerade hindufestivalen Kumbh Mela i Haridwar, med flera miljoner besökande pilgrimer.
Högtiden inträffar vart fjärde år, men bara en gång på 12 år i staden Haridwar i delstaten Uttarakhand vid Himalayas fot i norra Indien. Trots smittoriskerna ställdes evenemanget inte in och skyddsåtgärderna var uppenbart otillräckliga.
Av bilderna att döma bar inga deltagare ansiktsmask. Detta i kombination med en total motsats till social distansering ger en bild av att alla föreföll tänka att segern över viruset redan var intecknad.
Deltagarna från hela landet åkte hem och tog med sig minnen och i många fall också den nya virusvarianten som beskrivs som mer smittsam och elakare än de tidigare. En kvinna i Bengaluru pekas ut som superspridare och ska ha smittat över 30 personer efter hemkomsten.
Smitto- och dödstalen har stigit dag för dag. Den indiska varianten som alltså tycks vara värre än alla tidigare varianter, som ofta namnges efter det land de först upptäcks i. Den indiska varianten av SARS-CoV-2 har den vetenskapliga beteckningen B.1.617.2, vilket The Print benar ut. Den slår både mycket snabbare och även längre ner i åldrarna.
Detta är en undervariant av B.1.617, som WHO har klassificerat. Den som vill kan grotta ner sig i virus och diagram hos organisationen Gisaid.
Vi hör om fler och fler som drabbas av coronaviruset i Indien
På Sydasiens redaktion hör vi om fler och fler som drabbas av coronaviruset i Indien. Vi hör berättelser om att någons vän eller familjemedlem insjuknat och senare avlidit.
Längs den stora floden Ganges som sträcker sig genom flera delstater i nordöstra Indien har den senaste tiden kroppar setts flyta förbi och hundratals lik har fastnat vid flodens stränder, vilket tidningen Indian Express rapporterar om från delstaten Uttar Pradesh.
I Bihar har många invånare ”gripits av panik” av åsynen, enligt Indian Express, medan andra oroar sig över att vattnet förorenas och risken för ökad smittspridning.
Detta är ett resultat av att det inte varit möjligt att hinna med att kremera alla döda kroppar. Priset för ved, som är en bristvara, har också stigit kraftigt och många har inte råd.
Samtidigt växer kritiken mot centralregeringen i Delhi och i synnerhet mot premiärminister Narendra Modi. Forskare uppger att de i början av mars varnade för en ökad spridning.
”Det är omöjligt att Modi inte informerades”, säger Rakesh Mishra vid organet INSACOG som är rådgivande till regeringen, till The Wire.
Men Narendra Modi är fortsatt mer mån om sin egen image än att skydda landet, vilket statsvetaren, professorn och författaren Sumit Ganguly vid Indiana University i USA pekar på i en artikel i Washington Post.
Att landets ledning känner en viss press kommer till uttryck på olika sätt. Många har ringt länge i varningsklockor och Reportrar utan gränser placerar Indien på plats 142 av 180 granskade länder i världen. Inte minst blir regeringens skrämseltaktik uppenbar när det signaleras till utländska journalister som rapporterar från landet att deras visum kan komma att dras in.
I pandemins inledning, mars-april 2020, ingick besök hos WHO:s webbplats och statistiksidan Worldometers i rutinerna morgon och kväll. Det gick att snabbt skumma siffrorna och se hur viruset drog fram i alla länder.
Givetvis är inte den statistik som presenteras hos de ovan nämnda eller i det numera välbekanta universitetet Johns Hopkins i USA en direkt avspegling av verkligheten. Vi vet att länder mörkar och att dödstalen i själva verket är högre, vilket flera rapporter visar.
I februari smittades bara 10 000 per dag och dödstalen låg under 100 i den minst sagt folkrika nationen med närmare 1,4 miljarder invånare. Några månader senare är talen alltså 40 gånger högre.
Till dags dato har Indien över 24 miljoner konstaterade fall, enligt WHO. Häromdagen passerades en kvarts miljon dödsoffer och när den här artikeln publiceras är den officiella dödssiffran 268 319, enligt The Hindu.
I ett stort land som Indien skiljer sig givetvis smittspridningen åt. För att få en bild av situationen på lokal nivå är de indiska tidningarna en hjälp. Några kan se ljusglimtar i eländet, som att smittotalen de senaste dagarna tycks gå ner något.
Till skillnad från många av sina kollegor har Arundhati Roy tagit bladet från munnen och kritiserat premiärminister Modi
Arundhati Roy har inte gjort någon hemlighet om vad hon tycker om den färdriktning Indien tagit med Narendra Modi vid rodret. Till skillnad från ganska många av sina kollegor har hon tagit bladet från munnen.
I sin artikel i The Guardian (se länk i faktadelen längst ned) som fått stor spridning benämner hon det som händer i Indien som ”ett brott mot mänskligheten”. Människor dör när syrgasen snabbt tar slut på sjukhusen. Smittspridningen skenar efter att stora publika sammankomster tillåtits trots smittoriskerna. Hon häpnar över att Narendra Modi och hans regering säger till sin befolkning att inte klaga.
Dödstalen uppges nu vara 3000-4000 per dag i landet men är enligt Roy mångdubbelt högre. Risken är också uppenbar att smittan sprids när stadsbor precis som för ett år sedan försöker ta sig till de byar de växte upp i. Landsbygden ställs inför ett hot. Hittills har den klarat sig bättre, vilket Bhikhu Vyas skrev om för Sydasien i en artikel tidigare den här veckan.
Men de illavarslande nyheterna från Indien, avlöser nu varandra. Tyska Deutsche Welle som täcker regionen ingående rapporterar om att spridningen ut på landsbygden tar fart.
”Det här årets exodus resulterar I ett nytt sorts kaos. Det finns inga karantäncenter för dem att vistas i innan de kommer tillbaka till sina byar. Det görs inte ens försök att försöka skydda landsbygden från stadsviruset”, varnar Roy.
En talande bild i Roys långa artikel är den som visar premiärminister Narendra Modi vid den gigantiska (182 meter) och mycket kostsamma (motsvarande 422 miljoner dollar) statyn av frihetskämpen och Indiens förste vice premiärminister Sardar Patel. Det är idag världens högsta staty.
Modi beslutade 2013 att uppföra ”Statyn för sammanhållning” i Kevadia i delstaten Gujarat, där han då var chefsminister. Fem år senare kunde Modi som premiärminister inviga statyn som står placerad vid ett kraftverk med en jättelik damm som lagt stora landytor under vatten. Statybygget har skett på statens bekostnad, men i Kevadia saknas sjukhus, konstaterar Roy.
I januari skröt Narendra Modi vid World Economic Forum om hur Indien och indierna minsann kunde stå emot viruset. Samtidigt hade han ingen empati med de länder som vid den tidpunkten var mycket hårt drabbade. Nu har övermodet blivit smärtsamt tydligt. Smärtan ligger hos det drabbade folket.
Visserligen kom landet snabbt igång med vaccinering i mitten av januari och först i kön stod vårdpersonal. Stämningen var hoppfull. Vaccin från två inhemska tillverkare exporterades till utvalda grannländer. Men nu har exportstopp införts sedan det står klart att den inhemska vaccinationsplanen inte håller.
I dagsläget framställs sammanlagt uppemot tre miljoner doser per dag i Indien av de två sorterna Covishield (Oxford-AstraZeneca) och Covaxin (Bharat Biotech). Enligt BBC kostar vaccineringskampanjen den indiska staten enorma summor då det behövs totalt cirka 1,9 miljarder doser. India Today uppger att sjukhusen får betala tillverkarna mellan 400 till 1200 rupier per dos.
Injektioner med vaccin har getts och ska ges kostnadsfritt vid statliga kliniker och sjukhus till anställda inom sjukvården och till invånare över 45 år. Invånare över 45 år kan också betala från motsvarande 250 rupier (cirka 30 kronor) för att få en spruta vid privata vårdinrättningar.
Invånare mellan 18 och 45 år har sedan 1 maj kunnat vaccinera sig. Många delstater har valt att erbjuda gratis vaccinering. Men i praktiken kan de som lyckas få en tid få finna sig i att betala 700 till 1500 rupier för första sprutan, när tillgången är så begränsad.
På många håll bokas de nya tider för vaccination som finns upp inom sekunder efter det att de släpps. I nuläget har cirka tio procent fått en spruta och endast tre-fyra procent är fullvaccinerade.
Nu sätts visst hopp till att staten kommer att kunna köpa in 850 miljoner doser av det ryska vaccinet Sputnik V, men merparten lär levereras under årets andra halva, enligt Scroll.in.
Kraftigt underrapporterade dödstal
Indiska journalister har visat att dödstalen är kraftigt underrapporterade. BBC:s korrespondent Soutik Biswas refererar i en artikel till undersökande journalister i Gujarat som kommit fram till att de verkliga dödssiffrorna är tio gånger högre än de officiella.
Många dör utan att ha testats för covid-19. I sin artikel i The Guardian skriver Arundhati Roy att dödssiffrorna nu kan vara 30 gånger högre än de rapporterade.
Journalisten Deepak Patel vid Indian Express konstaterar på Twitter att antalet dödsannonser i flera tidningar har femdubblats sedan i mars. Men varken anhöriga eller tidningarna hinner med att hedra minnet av alla som dör.
Behovet av sjukhussängar och syrgas är omättligt. Unga människor som smittats behöver nu syrgas för att fortsätta andas. Vi hör och läser om familjer vars desperation växer när de varje vaken sekund måste jaga efter mer syrgas.
CNN rapporterar om Shahnawaz Shaikh i Mumbai som först avvecklat sitt företag och sedan sålt sin bil för att kunna erbjuda människor fri syrgas. Hans gravida svägerska hade dessförinnan insjuknat i covid-19 och kort därefter avlidit.
”Det är viktigt att vara en människa som hjälper andra”, säger Shahnawaz Shaikh till CNN.
Omvärlden gör också sitt för att hjälpa. Tidningen The Straits Times rapporterar att fler än 40 länder nu bistår Indien för att landet ska kunna öka kapaciteten för att ge syrgas till insjuknade. Men det tar tid och risken finns att merparten av hjälpen kommer för sent. Det råder också brist på kunnig sjukvårdspersonal.
Varför, frågar sig Roy, har inte Indien haft en inhemsk tillräcklig egen tillverkning av syrgas. Frågorna är många, men ledarnas självkritik lyser med sin frånvaro. Indiens högste ledare förefaller oberörd när folket dör. Den man som fattar alla beslut ”är farlig och inte särskilt smart”, enligt Roy, som avslutar artikeln med en vädjan:
”Indien är inte isolerat. Vi behöver hjälp.”
Frågan är om befolkningen kommer att kräva att politiker tar ansvar för fatala misslyckanden när smittspridningen så småningom ebbar ut. I en debattartikel i den relativt nystartade indiska nättidningen The Daily Guardian (som givetvis inte har något med The Guardian i Storbritannien att göra) skriver en BJP-medarbetare att ”premiärminister Modi arbetar hårt” (18 timmar per dag brukar det sägas om Modi) för att lösa covidkrisen.
Artikeln i The Daily Guardian har spridits av parlamentsledamöter från BJP, men har snabbt plockats isär av bland andra The Wire, som ett uppenbart fuskverk med felaktig statistik. Samtidigt ger Roys artikel i The Guardian fortfarande starkt eko.
De tryckta tidningarna runtom i Indien fortsätter att fyllas av dödsannonser. Men långt ifrån alla som dör får en minnesruna.
Läs mer | Arundhati Roy om ”Indiens coronakatastrof” och kravet på att Modis ska avgå
Arundhati Roys artikel ”We are witnessing a crime against humanity” publicerad i brittiska tidningen The Guardian den 28 april 2021 kan läsas fritt på theguardian.com.
Precis som Sydasien är The Guardian beroende av intäkter. Sydasien betalar tio pund i samband med publiceringen av den här artikeln.
I en efterföljande artikel på Scroll.in uppmanar Arundhati Roy Modi ”att kliva åt sidan”. Artikeln delades i ett inlägg på Roys officiella sida på FB.
