Bhutaneser i exil kämpar för demokrati

Pema Tendzin och Karma Dupthob deras parti Druk National Congress kämpar för demokrati i Bhutan.
Pema Tendzin och Karma Dupthob lever i exil i Nepal, deras parti Druk National Congress kämpar för demokrati i Bhutan. Foto: Henrik Schedin

Kungahuset Wangschuk kontrollerar Bhutan till fullo, trots att kungen införde demokrati 2008. Officiellt är landet en konstitutionell monarki med regelbundna val. Partiet Druk National Congress jobbar för förändring och fullständig demokrati. Henrik Schedin har träffat representanter i Katmandu.

I februari träffade jag två representanter från Druk National Congress, Pema Tendzin och Karma Dupthob, som lever i exil i Katmandu. Vi möttes upp utanför den stora stupan Boudhonath i utkanten av Katmandu och samtalade om kungadömets nuvarande skick. Karma är den som är bekväm med engelska och sköter samtalet, Pema sitter tyst men skjuter ibland in en kommentar på bhutanesiska.

De har levt i Katmandu i 23 respektive 20 år, och lämnade Bhutan i slutet av 1990-talet. De flydde under en tid då förföljelse av oliktänkande var särskilt hård, då även den etniska gruppen Lhotashampa nästan helt lämnade kungadömet. Nepal har inget utlämningsavtal med Bhutan, som till exempel Indien har, så de kan i säkerhet sköta sin aktivitet från Katmandu.

Bhutan är officiellt en demokrati, men det är fortfarande kungafamiljen som styr. Alla politiska partier måste bli godkända av kungahuset, som också tillsätter domare och regionala byråkrater.

– Allt måste valideras av kungen, berättar Karma.

DNC har inte sökt om att bli ett parti, istället har de krävt en konstitutions förändring. Under tiden publicerar de rapporter om demokrati och mänskliga rättigheter i landet, och försöker nå ut med information till landets medborgare och omvärlden.

– Det är ingen idé att försöka bli ett parti i nuläget, partierna tillhör kungen.

Böneflaggor vi stupan Boudhonath i Katmandu.
Böneflaggorna vajar i vinden vid stupan Boudhonath i Katmandu. Foto: Henrik Schedin

Under sin uppväxt fick de lära sig att demokrati var något skadligt och omstörtande. Demokratierna som låg närmast till hands var Västbengalen och Assam, de två indiska delstaterna som gränsar till Bhutan. I delstaterna pågick det mycket strejker och protester under 80- och 90-talet och de lyftes fram som avskräckande exempel.

– Vi insåg däremot fördelarna med demokrati när vi läste om religionsfrihet, berättar Karma.

De kommer från östra Bhutan och en etnisk grupp som heter Sharchop. Därför praktiserar de en annan typ av Buddhism, som inte är helt i linje med kungahusets tro. De som följer denna trosuppfattning har blivit förföljda sedan kungahuset har utökat sina nationaliseringskampanjer.

Kungahuset styr allt

DNC är även kritiska mot nepotismen och korruptionen i landet. Alla viktiga positioner tillsätts givetvis av kungen, och familjens medlemmar sitter i ledningen på de största företagen och NGOerna. Det är ett genomgående tema i vår diskussion, kungen verkar ha ett finger med i spelet överallt i Bhutan.

Trots att de har blivit tvungna att fly på grund av kungahusets regim och är kritiska mot dess kontroll av landet, vill de inte avsätta kungen helt. DNC vill ha kvar kungahuset i en symbolisk roll.

– Kungen enar Bhutan och landets identitet är byggt kring kungahuset, säger Karma. En konstitutionell monarki som i Sverige eller Nederländerna vore det bästa.

En lågmäld aktivism

Under mina resor i Sydasien har jag träffar flera aktivister och förespråkare av mänskliga rättigheter, de är ofta raka och tydliga och drillade att förmedla sitt budskap. Pema och Karma däremot får jag inte riktigt grepp om.

De bedriver en lågmäld aktivism, och jag blir nästan lite frustrerad på ilskans frånvaro. Det är annorlunda från de sensationella exil-aktivister som jobbar för att störta en regim som en är van att höra om.

Jag slås av att de har tämligen låga krav. I mina ögon har de mycket att vara arga och frustrerade på. Fängslade vänner, korruption och nepotism, men det pratar lugnt och sansat utan affekt.

– Vi kommer finnas där för att vägleda, när Bhutan går över till att bli en fullständig demokrati, säger Karma. Det kommer att ske tids nog.

Kanske är det de buddhistiska idealen om belåtenhet som är grunden till den inställningen. De pratar om faran att sträva efter rikedom och makt. Att inte sträva efter makt rimmar kanske inte så bra med att vara ett politiskt parti, som dessutom vill skapa en maktförändring. Men å andra sidan kanske det är just den typ av demokratirörelse som behöver följa en korrupt regim?

Oavsett vad som är rätt och fel, bidar Pema och Karma sin tid i Katmandu och väntar på rätt tillfälle att göra vad som är rätt för deras hemland.

Henrik Schedin
Henrik Schedin

Henrik Schedin är skribent och en av två redaktörer för Sydasien. Hans fokusområde är sociala rörelser i Nepal, och har rest till Nepal regelbundet sedan 2012. Henrik har en magisterexamen i globala studier från Göteborgs universitet och har en bakgrund i antropologi och utvecklingsstudier.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் اردو اردو