Minnesdag för fallna tigrar politiserad från flera håll

Maaveerar Naal norra Sri Lanka 27 november 2020
En familj i norra Sri Lanka minns och ger i stillhet uttryck för sin sorg, 27 november 2020. Foto: Tamil Guardian
Beräknad lästid 17 minuter

Den 27 november hedrar många lankesiska tamiler minnet av gerillasoldater som under kriget ”gav sina liv för Eelam”. Regeringen och dess väpnade armar vill stoppa traditionen. Tamiler arresteras, oljelampor krossas och i parlamentet skriks det när tamilska ledamöter ger sin bild av öns historia. Johan Mikaelsson beskriver händelserna och sätter in dem i en aktuell kontext.

De senaste åren har politiker inom Tamilska nationella alliansen (TNA) försökt vidga dagen till en minnesdag för tamiler som dödades under kriget. Det kan ses som en politisk anpassning till en tillvaro där tamiler inte öppet får minnas sin historia.

Datumets historiska symbolik och Maveeraar Naal, eller Great Heroes Day, är djupt inpräntat i det gemensamma medvetandet bland tamiler i Sri Lanka och diasporan. Från 1991 utvidgades högtidlighållandet till en hel vecka i de områden som kontrollerades av Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE).

Gajendrakumar Ponnambalam, tamilsk människorättsadvokat och parlamentsledamot från Jaffna för sitt parti TNPF tog till orda i parlamentet i förra veckan. Han talade direkt från hjärtat. Tankarna delar han med sina väljare:

”Jag böjer mitt huvud i respekt för dem som gav sina kära liv i att kämpa för rättigheter och frihet för det tamilska folket”, hann Ponnambalam säga innan han blev avbruten.

Han måste ha vetat att orden skulle möta motstånd. Som van talare i FN om Sri Lankas tillstånd fann han sig snabbt, utan att darra på rösten:

”En krigsbrottsling har höjt sin sorgliga röst.”

Den tidigare arméchefen och generalen Sarath Fonseka, numera parlamentsledamot i opposition, opponerade sig allt högre, vilket finns dokumenterat på Youtube (se ovan).

Fonseka var den som slog ut LTTE och avslutade kriget tillsammans med dåvarande chefen för försvarsministeriet, Gotabaya Rajapaksa (nu president) och dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksa (nu premiärminister). Krigets sista dagar, 18–19 maj 2009, kantades av avrättningar av hundratals tillfångatagna gerillasoldater och civila.

För Sri Lankas tamiler är kalendern full av minnesdagar med koppling till inbördeskriget. Allt handlar om död, en ständig följeslagare i Sri Lankas blodiga inbördeskrig, som i alla krig. Även efter krigsslutet och statens och regeringsstyrkornas utplånande av de flesta fysiska spår i norra och östra Sri Lanka av Tigerrörelsens 27-åriga landinnehav håller efterlevande minnen vid liv. Så sker även runtom i den tamilska diasporan.

Tamilska politiker på lokal och nationell nivå, förutom en handfull som står på regeringens sida, har även 2020 tänt ljus och oljelampor för att uppmärksamma minnesdagen, vilket bilder på Tamilnet visar. Att bilderna är årsfärska framgår av att många av de avporträtterade bär ansiktsmask, tecknet på pandemins år 2020. Minnesakter har mestadels hållits inomhus och i slutna sällskap, vilket enligt domstolsbeslut inte kunde förbjudas.

27 november minneslåga
En låga brinner i ett hem i Valvettithurai längst uppe på Jaffnahalvön. Byn är känd som Tigerledaren Prabhakarans födelseort och nämns ofta under förkortningen VVT. Foto: Tamilnet

 

Parlamentsledamoten C.V. Vigneswaran, som tidigare var chefsminister för norra provinsen och dessförinnan jurist och domare på hög nivå, försvarade rätten att uttrycka sorg över stupade tigrar och tände ett ljus i sitt hem.

”Våra ungdomar hade inget annat val än att ta upp vapen. Det går inte att utföra pogromer [reds anm: statsledd utrotningskampanj] mot ett folk och förvänta sig att de ska acceptera all förnedring och allt våld och fortsätta med sina dagliga sysslor som om inget hänt. Ingen av dem var terrorister”, sa Vigneswaran enligt Tamil Guardian.

När två sidor som företräder olika etniska grupper kallar varandra rasister är möjligheterna till försoning små

Meningsutbytet i parlamentet den 28 november mellan den singalesiske ministern Sarath Weerasekara och den tamilske parlamentsledamoten M.A. Sumanthiran finns även det på Youtube.

När två sidor som företräder olika etniska grupper kallar varandra rasister är möjligheterna till försoning små, utan att gå in på detaljer kring öns historia och resonemang om vilken sida som gjort vad.

Alla har förväntat sig hårdare tag av Sri Lankas president, Gotabaya Rajapaksa, som den 18 november 2020 hade suttit ett år vid makten. Så särskilt mycket finns inte att fira. Sri Lanka såg ut att klara sig lindrigt undan coronaviruset, men antalet smittade och döda av covid-19 har ökat under andra vågen. Önationen är tungt skuldsatt och den för många invånare så viktiga turism- och besöksnäringen är i spillror.

Med hänvisning till att förebygga terrorism har regeringen aktivt motarbetat Maveerar Naal. Lagliga åtgärder har vidtagits och 46 personer hade på förhand förbjudits att arrangera publika sammankomster, enligt regeringsorganet Daily News (se e-tidningen 26 november 2020).

I september 2020 hindrades tamiler i norra Sri Lanka på olika sätt av polis och militär att uppmärksamma den tamilske politiske aktivisten Thileepan, som 1987 inledde en fasta och ställde politiska krav. Han var en ledare inom LTTE:s politiska gren och fastade sig till döds utan att kraven hade hörsammats av Indiens och Sri Lankas regeringar, vilket Tamil Guardian beskriver i en längre text.

Den i Washington baserade organisationen PEARL som ”arbetar för tamilers rättigheter” har varnat för det höjda tonläget från regeringen och den höga närvaron av allt mer offensiva militärer i de norra och östra delarna, där tamiler i stora delar är i majoritet.

En rad aktiviteter är förbjudna, däribland symboler för LTTE, men också bilder på döda gerillasoldater, som brukar förses med blomstergirlanger av de sörjande. Mellan 30 000 och 35 000 tigersoldater, såväl män som kvinnor, beräknas ha dött under kriget. Och den totala dödssiffran i kriget överstiger 100 000, enligt de flesta bedömningar.

Butiksinnehavare håller stängt 27 november 2020
Butiksinnehavare i Mullaitivu valde att hålla stängt 27 november 2020. Foto: Tamil Guardian

Även tändandet av ljus ses som en förbjuden politisk handling. Det rapporteras också att flaggor och vimplar i färgerna rött och gult har rivits ned eller att soldater och polis tvingat människor att ta ned dessa. Butiksägare i Mullaitivu vid nordöstra kusten höll sina butiker stängda, men blev tillsagda av soldater att de skulle hålla öppet.

Plantering av träd, vanligen kokospalmer, har på senare år förekommit som ett uttryck för nytt liv i norra och östra delen av ön. Om det görs den 27 november kan handlingen ses som politisk.

Tamilnet rapporterar att soldater på fredagskvällen den 27 november avfyrade skott mot ungdomar som försökte ta sig in på en plats för stupade gerillasoldater i Vadamaraadchi på Jaffnahalvön.

Ceylon Today
Rubriker på förstasidan i Ceylon Today 27 november 2020.

Uppgifterna har inte bekräftats. Soldater ska också ha jagat iväg journalister från en begravningsplats i Kopay utanför Jaffna där armén nu har en bas.

Enligt den engelskspråkiga dagstidningen Ceylon Today har 90 personer identifierats sedan de publicerat bilder på Tigrarnas döde ledare Velupillai Prabhakaran (1954-2009) på Facebook. Några har också postat gratulationer den 26 november, densammes födelsedag. Nu väntar arresten. En katolsk präst i Jaffna arresterades på kvällen den 27 november när han höll på att tända en oljelampa.

Den nyligen utnämnde ministern för säkerhet, tidigare amiralen Sarath Weerasekara (nämnd ovan) har meddelat att Sri Lanka nu ber Interpol att agera för att hindra pengainsamling för LTTE, som i många länder fortfarande är listad som en förbjuden terroristorganisation. Ministern anser att många länder inte gör tillräckligt.

I Londonförorten Wimbledon, där det bor många tamiler, har polisen, enligt Tamil Guardian som publiceras från London, beordrat en butiksägare att ta ner en bild på den döde gerillaledaren och en LTTE-flagga.

Den 26 november projicerade någon en bild på parlamentsbyggnaden i London, med ”Eelams nationalblomma” Karthigaipoo och texten:

”We remember the heroes who fought for freedom from Sri Lankan State genocide.”

Det irriterade såklart Colombo, vilket Ceylon Today också rapporterade den 27 november.

Tamil Guardian rapporterar om att soldater i staden Mullaitivu vid östra kusten gått från hus till hus och ”slagit sönder oljelampor, förstört bananträd och dekorationer samt hotat boende”.

Månaden Karthikai i den tamilska kalendern, från 16 november till 15 december, är tillägnad den hinduiska krigsguden Kartikeya (omskrivning från sanskrit) som även går under namnen Murugan, Subramanya, Kumara, Skanda, Saravana och fler.

Ung man bortförd i norra Sri Lanka
En ung man fördes bort av polis efter att ha tänt ett ljus vid ett tempel 29 november 2020. Foto: Tamil Guardian

I Jaffna är det största templet, Nallur, tillägnat ”Lord Murugan”. En ungdom arresterades i Jaffna efter att den 29 november ha tänt en oljelampa vid ett tempel. Soldaterna uppfattade även detta som en otillåten tigerhyllning. Tamiler i närheten försökte förklara för de singalesiska poliserna och soldaterna att det rör sig om en hinduisk akt, men ungdomen fördes trots det till polisstationen för förhör.

Den Torontobaserade tamilske journalisten D.B.S. Jeyaraj har sedan han lämnade Sri Lanka på 1980-talet haft en kritisk syn på LTTE, till skillnad från många andra tamilska journalister som ställt sig nära Tigrarna. Hans rapportering kring Tigrarnas förluster i människoliv på slagfälten gjorde att han 1993 misshandlades allvarligt av tigersupportrar i Kanada.

I en artikel i sin kolumn i Daily Mirror ger han en historisk koppling till de ritualer som Prabhakaran återinförde för hyllandet av martyrer, något som förekom under de historiska krigen mellan singalesiska och tamilska kungariken på ön. Den som stupade på slagfältet skulle inte ha gjort det förgäves. Från 1991 utvidgades Maaveerar Naal till Maaveerar Vaaram (Great Heroes Week).

Sedan Sri Lankas inbördeskrig avslutades på en strandremsa i öns nordöstra del 18-19 maj 2009, vid den lilla byn Mullivaikkal lever krigshändelser fortfarande i mångas minne, även om de flesta samtidigt vill gå vidare. Orsakerna till att det i modern tid blossade upp ett utdraget och blodigt krig mellan öns två största folkgrupper diskuteras sällan längre på nationell nivå. Vinnaren ser sig inte behöva kompromissa.

Den 19 maj 2009 filmades gerillaledaren Prabhakarans döda kropp och bilder spreds över världen. Halva skallbenet ovanför hårfästet var borta. Enligt Sri Lankas armé och regering hade Prabhakaran skjutits i en slutstrid vid en lagun kallad Nandikadal.

Andra uppgifter talar för att han avrättades efter att ha kapitulerat med sin tolvårige son som blev avrättad med flera skott från nära håll efter att ha tagits till fånga, vilket bilder visar.

Efterspelet till kriget innehåller utredning av en rad misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten. Framför allt är det genom FN:s råd för mänskliga rättigheter som försök görs att gå till botten.

Sedan resolutionen HRC 30/1 För försoning, ansvarsutkrävande och mänskliga rättigheter i Sri Lanka (pdf, engelska) fattades 2015 i samråd med Sri Lankas dåvarande regering har få löften uppfyllts. Förhalningsstrategin har varit uppenbar och under Gotabaya Rajapaksas ledning har Sri Lanka tagit avstånd från både MR-rådet och resolutionen. Det är uppenbart varför landets ledare inte är intresserade av att gå till botten med krigsbrotten.

Det saknas inte bevis, däremot samarbetsvilja från Sri Lankas regering, inte minst efter maktskiftet efter presidentvalet i november 2019, vilket cementerades vid parlamentsvalet i augusti 2020. President Gotabaya Rajapaksa har satt militärer och anförtrogna på alla viktiga poster.

Under 1980-talet förvandlades LTTE, Tamilska Eelams befrielsetigrar, från en liten väpnad grupp till en stark gerillarörelse. Under 1990-talet och i början på 2000-talet drev LTTE en separat administration i de norra och östra delarna som rörelsen kontrollerade och förfogade över en styrka som liknade en reguljär armé. Som mest hölls uppemot en tredjedel av landytan och två tredjedelar av kuststräckan.

Den 27 november har varit som en nationaldag för Tigrarnas kamp för en separat stat i norra och östra Sri Lanka. Efter 1991 uppmärksammades alltså Maveerar under en hel vecka, på samma sätt som andra högtider är utdragna och innehåller uppbyggnadsfas, även Prabhakarans födelsedag, den 26 november, inkluderades.

”Med Gota blir det ingen Maveeraar

Som en grupp tidigare gerillasoldater konstaterade när jag pratade med dem under en resa i nordöstra Sri Lanka i samband med presidentvalet i mitten av november 2019:

”Med Gota som president blir det ingen Maveeraar. Vi röstar på det andra alternativet, Premadasa.”

Sajith Premadasa, som företrädde ett djupt splittrat UNP och stöddes av en mängd mindre partier, var inte i närheten av att vinna. Efter terrordåden i Sri Lanka på påskdagen 2019 kunde ”Gota” ytterligare öka populariteten kring sin person bland singalesiska väljare, när förtroendet för de då sittande ledarna, premiärministern Ranil Wickremesinghe och presidenten Maithripala Sirisena, sjönk som en sten.

Sajith Premadasa, vars far Ranasinghe Premadasa var president 1989-1993 och dödades vid ett självmordsattentat signerat Tigrarna vid ett valkampanjmöte 1993, hade lovat att göra mer för minoriteterna.

Företrädare för Tigrarna såväl som merparten av den tamilska befolkningen ansåg att gerillans aktioner var svar på den statsterrorism som riktats mot tamiler årtiondena efter att Sri Lanka blev självständigt från Storbritannien 1948 och fram till de riktade upploppen mot tamiler sista veckan i juli 1983, kallad Black July i Sri Lankas kalender för krigshistoria.

Tigrarna stämplades som en förbjuden terroristorganisation i Indien, USA, Malaysia, Australien, Kanada, Australien, Storbritannien och EU. Terrormetoderna var uppenbara: blodiga självmordsattentat mot militära, ekonomiska och civila mål, tvångsrekrytering av barnsoldater, utomrättsliga avrättningar och politiska mord.

Tigrarna bestred merparten av anklagelserna, gjorde vissa anpassningar under fredsprocessen, men hänvisade i allmänhet till att rörelsen var sprungen ur det tamilska folket och stred för att ge tamiler ett slutligt, territoriellt skydd från statsterrorismen.

Soldater för Tamilska tigrarna som stupat i strid har hedrats den 27 november sedan Maveerar Naal instiftades 1989 av rörelsens ledare Velupillai Prabhakaran. Det första egna dödsoffret i Tigrarnas frihetskamp, ”Shankar”, avled den 27 november 1982. Han skadades vid en eldstrid med regeringssoldater i Jaffna. Prabhakaran vakade vid dödsbädden.

Efter 1991 uppmärksammades Great Heroes Week. Så länge gerillan fungerade sändes gerillaledarens årliga tal just den dagen från den egna radiostationen Voice of Tigers (se Eelamview). Talet inleddes exakt klockan 18:05, den tidpunkt Shankar andades sitt sista andetag.

Radiostationen som låg tre kilometer söder om ”Tigerhuvudstaden” Kilinochchi förstördes av Sri Lankas flygvapen den 27 november 2007. Tre medarbetare dödades vid bombningen, liksom tre civila som bodde i dess närhet och ytterligare tre som färdades på en närliggande väg, vilket Tamilnet rapporterade inifrån den allt mer belägrade och från omvärlden avskärmade regionen Wanni. Attacken fördömdes av regeringar och pressfrihetsorganisationer.

Vid tillfället för attacken gällde formellt fortfarande vapenstilleståndsavtalet som undertecknades 2002, men som båda sidor brutit mot under flera år. Talet sändes istället från en annan plats. Sista talet sändes den 27 november 2008, då tigerledaren vädjade till Indien och särskilt Tamil Nadu om hjälp, vilket Tamilnet även då rapporterade om.

Knappt sex månader senare var allt över och tiotusentals liv hade spillts under regeringens slutoffensiv, samtidigt som Prabhakaran vägrade att kapitulera och omvärldens röster för eldupphör inte hörsammades av Sri Lankas regering. Kriget skulle avslutas.

Den 27 november 2017 uppmärksammades dagen vid universitetet i Jaffna. Vid den tiden regerade president Maithripala Sirisena tillsammans med Ranil Wickremesinghe som premiärminister och det var högre i tak. Men, som människorättsadvokaten R K Guruparan då konstaterade när jag intervjuade honom för en artikel i Amnesty Press, så har perioder av lugn följts av perioder av enorm brutalitet mot tamilska aktivister. Hans synpunkter kan följas på Twitter, @rkguruparan.

Vid ett monument inne på universitets campus samlades hundratals studenter. Vimplar och flaggor gick i den tamilska ”nationens” färger, gult och orange. Det spelades musik ur högtalare. Några studenter hade trotsat förbuden och satt upp bilder på tigerledaren. Färgerna kan fortfarande användas, även om dessa signalerar politik.

27 november 2017
Uppmärksammandet av dödade LTTE-soldater 27 november tilläts 2017 för första gången på många år, som här på Jaffnahalvön, men bevakades av regeringssoldater. Foto: Johan Mikaelsson

Militären hade spärrat av tidigare begravningsplatser i Jaffna genom att parkera bussar tätt ihop, men människor kunde på kvällen samlas för en gemensam hyllning, med tända ljus, svävande ljuslyktor, musik och tal. Skeendet i skymningen övervakades av civilklädda soldater och säkerhetstjänst som filmade och fotograferade de närvarande, inklusive den enda utländska journalisten på plats.

Vid reportageresor i Sri Lanka 2002-2003 kunde LTTE-kontrollerade områden besökas. Då fanns martyrkyrkogårdarna kvar. Sedan dess har armén upprättat baser på flera av dessa platser. Genom att djungeln röjts och marken var plan och bearbetad var det enkelt att bygga sedan gravresterna skövlats med hjälp grävmaskiner.

På Instagram publicerade i november 2020 hundratals tamiler och andra som gett sitt stöd en bild på sig själv med en handflata mot kameran för att uttrycka sin djupa medkänsla.

”De gjorde det trots de många nutida hindren, så som censur, pandemin och statens åtgärder för att motverka uttryckandet av minnen i det tamilska hemlandet”, enligt Tamil Guardian.

Teejay på Instagram
Teejay Arunasalam var en av dem som reagerade på uppmaningen. Foto: Teejay på Instagram

Under #maaverarnaal och #rememberresist uppmärksammades dagen på Instagram av yngre tamiler, främst i diasporan. Musikern och skådespelaren Teejay Arunasalam har 584 000 följare och hans inlägg har gillats av närmare 50 000 av hans följare. Han är född och uppvuxen i London, med rötter i Tamil Nadu.

Särskilt från Jaffna rapporteras om att soldater även gett sig in i hem och slagit sönder oljelampor för att sätta stopp för det enligt staten subversiva tändandet av ljus för att minnas de döda.

Minnesdagen är numera en påminnelse om kriget och alla förlorade människoliv

I en längre text på Groundviews konstaterar Sarah Kabir att dagen numera kan ses som en påminnelse om kriget och alla förlorade människoliv. Slutuppmaningen är:

”Låt oss minnas tillsammans, som en nation, låt oss minnas och helas.”

I artikeln ”Minnesceremonier i karantän” i Daily Mirror konstaterar M.S.M. Ayub att JVP som stod för väpnade uppror mot regeringen 1971 och 1987–89 med tiotusentals dödsoffer som följd tillåts hålla minnesdagar och sedan länge är ett erkänt parti.

JVP, grundat av singaleser, ville störta och lägga staten under sig i en blodig revolution enligt kommunistiska skolböcker, medan de separatistiska Tigrarna ville karva ut en egen tamilsk stat ur kartan i norra och öster. I Sri Lanka råder, enligt Ayub, något som sociologer kallar ”segrarens fred”.

Helande känns som ett avlägset önsketänkande. Det mesta talar för fortsatt repression av de redan besegrade och nedtryckta.

Johan Mikaelsson, journalist

Läs mer på Sydasien.se

Från svenskt akademiskt håll har Camilla Orjuela, professor i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, skrivit om den tamilska diasporan, senast på Sydasien.se i en artikel publicerad 29 augusti 2020, om hur tamilska ungdomar i diasporan engagerar sig i Sri Lankas historia och det som sker i nuet.

Peter Schalk, professor emeritus i religionshistoria vid Uppsala universitet, skrev mycket, både om Sri Lankas singalesiska, buddistiskt präglade nationalism och Tigerrörelsen under krigsåren 1983–2009, och inte minst Tigrarnas ideologi kring martyrskap. En hel del artiklar publicerades i Sydasien och kan sökas och läsas i arkivet.

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är en av två redaktörer för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் اردو اردو