B hutan är ett buddhistiskt kungadöme i Himalaya därifrån det kommer lite information. Landet har blivit nästintill mytiskt och jämförs ofta med Shangri-La. Turismen är reglerad så få har möjlighet att besöka landet. För att resa in som turist måste man stå på en väntelista och inga resor få ske på egen hand. Det måste ske i grupp och enligt planerad resväg av en auktoriserad resebyrå.
Turismen är begränsad för att förhindra massturismens konsekvenser men också för att bevara den bhutanesiska kulturen. Det förstnämnda är klokt med tanke på den stora klimatpåverkan turismen har. Däremot så är den andra anledning problematisk då den motverkar yttre informationsflöden och idéströmningar som är sunda för alla samhällen.
Bhutan styrs av buddhistiska ideal och en populär kungafamilj, och 2008 infördes ett parlamentariskt system med folkvalda medlemmar.
Demokrati anses vara en gåva från Kungahuset, då den tidigare kungen Jigme Singye Wangchuck började processen att införa ett folkvalt styre 1998. Det första valet hölls tio år senare. Däremot så menar kritiker att den nuvarande kungen, Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, inte helt släppt ifrån sig makten.
Landet har även fått uppmärksamhet för att mäta landets välmående i Gross National Happiness, GNH eller bruttonationallycka istället för det internationellt vedertagna bruttonationalprodukt. (Se separat artikel om Gross National Happiness: En alternativ utvecklingsmodell? reds anm)
Ett intressant och delvis hyllat initiativ som motsäger det kapitalistiska fokuset på ekonomisk tillväxt och materiellt välstånd. Bhutans styre menar att det är viktigare att lägga fokus på mänskligt välmående istället för ekonomiskt kapital. Det buddhistiska landet framhäver spirituella värderingar och ideal, till exempel förespråkas meditation före konsumtion.
Trots satsningarna på lycka och spirituella ideal, hamnar landet sällan på topplistorna av internationella jämförelser av hur nöjda befolkningen är. Landets egna mätningar hävdar att 95 procent av befolkningen är nöjda. Däremot så hamnade Bhutan på 95:e plats bland världens alla länder i FN:s senaste mätning, World Happiness Report från förra året. I den mätningen jämförbart med grannlandet Nepal på 100:e plats. Ett land där få ifrågasätter att strukturella och ekonomiska problem är påtagliga.
Bhutans modell att mäta lycka istället för ekonomisk tillväxt har fått kritik för att släta över fattigdom och missnöje i landet. Kritiker menar att den alternativa mätmetoden förskönar verkligheten. Det påstås vara en skenmanöver för att sluta diskutera ekonomisk fattigdom och sociala problem.
Det är svårt att veta hur det egentligen ligger till. Pressfriheten är som sagt begränsad i landet och det är svårt att höra kritiska röster om landet. Men det finns dom som motsätter sig den politiska ledningen och öppet ifrågasätter demokratins praktik. Tyvärr så är det då svårt att bo kvar i Bhutan.
Jag har haft kontakt med Pema Tendzin, viceordförande i Druk National Congress. Ett oppositionsparti som drivs i exil från Nepals huvudstad Katmandu. Följande frågor har jag fått svar på via mejl.
Varför är ni baserad i Nepal?
Vi arbetar för att skapa äkta demokrati i Bhutan.
Det finns ingen frihet i Bhutan så vi var tvungna att lämna landet. De som nämnde orden ’demokrati’, ’mänskliga rättigheter’ eller ’frihet’ arresterades och torterades. På grund av de hårda påtryckningarna från staten och för vår säkerhets skull var vi tvungna att grunda partiet i Nepal. Dessutom finns det redan tusentals bhutanesiska flyktingar Nepal.
Hur länge har ni varit baserad i Nepal?
Nästan 25 år. Partiet grundades den 16 juni 1994.
Hur skulle du beskriva det politiska klimatet i Bhutan?
Vi anser inte att Bhutan är demokratiskt. Demokratin finns bara på papper. Regelbundna val hålls för syns skull och för att visa det internationella samfundet att demokratin blomstrar i Bhutan. Men i verkligheten kan inte de politiska partierna uttrycka sina tankar fritt. Kungen gillar inte när någon inom de politiska partierna arbetar för utökade demokratiska rättigheter utan hans tillåtelse. Därför rättar sig alla politiska ledare i landet efter kungen och avstår från sina demokratiska rättigheter. De utför helt enkelt det som har bestämts av kungen.
Vad tycker du om systemet med bruttonationallycka? Ger den en representativ bild av situationen i Bhutan?
Bruttonationallycka är ett mycket lovvärt koncept. Om landet kan uppfylla de parametrarna betyder det stor framgång, men de flesta i Bhutan är långt ifrån att uppfylla kriterierna för lycka och välmående. Bhutan har högst ojämlikhet i hela Sydasien. Mindre än 1% av befolkningen uppfyller GNH-parametrarna.
Är Bhutan ett demokratiskt land?
Bhutan anses vara demokratiskt av internationella organ efter att ha genomfört tre allmänna val. Men i själva verket är demokratinormerna kraftigt kvävda av monarkin.
Har kungafamiljen inflytande över politiken?
I Bhutan är ingenting möjligt utan kungafamiljens godkännande. Kungen påverkar valresultaten i bakgrunden. Politiska partier blir gynnade om de följer hans önskningar.
Han har även inflytande över armén, tjänstemän och ledare i hela landet. De stöttar de partier som följer kungens vilja.
Har den kungliga familjen legitimitet i Bhutan?
Majoriteten i Bhutan har hög respekt för monarkin. Vi inom DNC accepterar också den konstitutionella monarkin och har stor respekt för kungafamiljen. Vår förhoppning är att kungen ska avstå från att påverka partipolitiken och införa demokratiska friheter för det bhutanesiska folket på riktigt.
Vad är nästa steg för den demokratiska utvecklingen i Bhutan?
Vår demokratiska konstitution måste implementeras i praktiken och själsligen. Dessutom behövs ytterligare reformer, särskilt i lagstiftningen angående valen.
Vad är nästa steg för Druk National Congress? Vilka är era framtida mål?
Första steget är att få partiet lagligt registrerat i Bhutan för att verkligen kunna påverka politiken igen.
Vi kommer att fortsätta att tjäna Tsa-wa-sum (översättning: Kung, land, och folk) och skydda deras rättigheter.
Just nu är vi i exil och väntar på regeringens svar för vår integration i Bhutans politik.
Läs mer: Demokratisering till ytan men innerst inne en monarki.
