Nu när Indien förbereder sig inför valen 2014 funderar många på Narendra Modi – en del för att han imponerar, andra för att de tycker han är förfärlig. Han är utsedd att leda sitt partis valkampanj inför valen. Han är en hök hur man än vänder på saken, men hans allt större popularitet och bakgrund gör att det inte går att bortse från honom.
En del av Narendra Modis dragningskraft bottnar i hans blygsamma bakgrund och att han saknar de så viktiga familjebanden i den indiska politiken. Han föddes 1950, han kommer från en specerihandlarfamilj, han arbetade med att sälja te från ett stånd och började så småningom arbeta i personalmatsalen för ett statligt bussbolag.
Just nu styr han delstaten Gujarat, har gjort det sedan 2001 och blir därmed den som innehaft ämbetet längst av alla. Allt det han har uppnått går på tvärs mot den vanliga normen för maktstrukturer och politiska partier i Indien. Modis historia blir till inspiration för alla de som slutat tro på politiska dynastier. Han har en magisterexamen i statsvetenskap, vilket gör honom attraktiv för människorna i städerna. Han upplevs som ett alternativ till de illitterata politikerna som utnyttjar kastfrågorna för att komma till makten.
Narendra Modi drogs först in i politiken när han arbetade som missionär för Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), en högerorienterad, paramilitär hinduisk organisation som bildades med målet att bekämpa britterna och ena hinduerna. Den hinduiskt nationalistiska ideologi som RSS står för krockar med Indiens multikulturella verklighet, och organisationen har förbjudits vid tre tillfällen.
Via RSS gick Modi med i BJP (Bhartiya Janata Party), bildat 1980. Den BJP-styrda koalitionen NDA (National Democratic Alliance) styrde delstaten från 1998 till 2004, med Atal Bihari Vajpayee, också från RSS, som premiärminister.
Upploppen i Gujarat. 2002 skakades Gujarat av upplopp efter att ett tåg med hinduiska pilgrimer och aktivister bränts upp i Godhra. En domstol slog fast att orsaken var mordbrand utförd av en mobb som till största delen bestod av muslimer. 59 människor dog. Som hämnd startade hinduer ännu ett upplopp där 790 muslimer dog, tillsammans med ytterligare 254 hinduer.
År 2010 tillsatte högsta domstolen i Indien en undersökningskommitté som slog fast att “det inte gick att finna komprometterande bevis mot Modi som stödjer anklagelsen att han medvetet tillåtit allmän våldsverkan i delstaten”.
Upploppen medförde att Modi kritiserades öppet. Han hanterade kritiken framgångsrikt, och byggde åter upp den offentliga bilden av sig själv. Till skillnad mot kongressen, som aldrig straffade de ministrar som deltog i massakern på sikher i Delhi 1984, accepterade BJP domstolens beslut att BJP:s Maya Kodnani, medlem av den lagstiftande församlingen (Member of the Legislative Assembly, MLA) dömdes till mord och 28 års fängelse.
I en intervju sade Modi att ”de allmänna upploppen i Gujarat var olyckliga, och vi är ledsna för att de ägde rum”. 185 hinduer och 65 muslimer dömdes för att ha deltagit i upploppen. Efter det har det Modi-styrda BJP vunnit alla val i Gujarat, som anses vara en av Indiens mest välutvecklade delstater.
Tilläggas skall att några av offren från upploppen 2002 har sagt att de lärts upp av en aktivist att vittna falskt. Den särskilda undersökningskommittén, utsedd av högsta domstolen, upptäckte att vissa händelser aldrig ägt rum, och upptäckten framfördes till en del av högsta domstolen som inkluderade en muslim. Efter domen ledde kritiken av Modi till att delar av TV-medierna uppfattades som partiska. Nu kan till och med normalt ifrågasättande av Modis politik utdömas som kongresspropaganda av hans supportrar.
Internationell acceptans. Nyligen, i en TV-intervju i en privat nyhetskanal med den engelske parlamentsledamoten Barry Gardiner , påpekade intervjuaren hela tiden högljutt för Gardiner att Modi är en “kontroversiell person”, och ifrågasatte varför han bjudits in till Storbritannien. Gardiner svarade att intervjuaren borde respektera utslaget från Indiens högsta domstol. Han lade också till att Gujarat drar till sig mer utländska investeringar än någon annan del av Indien.
EU ha också avslutat sin tioåriga bojkott, och menar att ett samtal med Modi och skydd av mänskliga rättigheter är två skilda saker. Modi har förvägrats amerikanskt inresevisum sedan 2005, men i april i år besökte en amerikansk delegation, ledd av tre lagstiftare, Gujarat och bjöd in honom till USA.
Det politiska läget gynnar. Koalitionen UPA-2 är störst i kongressen och styr landet, men har inte varit framgångsrikt, och genom sitt dåliga resultat har de hjälpt fram BJP i allmänhet och Modi i synnerhet. Den ekonomiska tillväxten har bromsat in, korruptionen har ökat och rupien har tappat i värde.
Kongresspartiet har anklagats för att gå bankernas ärenden, och Rahul Gandhi, som mer och mer framstår som partiets framtida ledare, avslöjar sig som politisk novis varje gång han håller ett tal.
Partiets ledare Sonia Gandhi är ursprungligen italienska, och det faktum att hon vägrade bli indisk medborgare långt efter att hon gift sig med Indiens förre premiärminister Rajiv Gandhi är ett politiskt vapen för oppositionen. Premiärministern Manmohan Singh, en fåordig man, upplevs som en marionett som styrs av Sonia och hennes uppbackare.
Om man dessutom lägger till alla misslyckanden inom rättväsendet, till exempel den breda nyhetsrapporteringen om barbariska våldtäkter, är det lätt att förstå varför allmänheten är emot kongresspartiet.
Rapporter om att Pakistan bryter mod eld-upphör-överenskommelsen i Kashmir dyker allt oftare upp. Alla försvarsspecialister vet att Pakistan ger skydd åt terrorister som är emot Indien. Pakistans kärnvapenprogram anses vara bland de snabbast växande i världen enligt SIPRI, det stockholmsbaserade fredsforskningsinstitutet. Många indier anser att det krävs en stark försvarspolitik för att motstå Pakistanfrågan, och att Modi är den som kan leverera den politiken.
Under tiden syns Narendra Modi regelbundet i nyheterna. Han har kallats ”fascist” av vissa, ”symbol för utveckling” av andra. Man diskuterar innehållet i de tal han håller som förberedelse för valrörelsen, spekulerar i sociala medier om han kommer att bli nästa premiärminister eller kritiserar affischer där han säger sig vara hinduisk nationalist.
Förväntningarna är höga, men det krävs av Modi att han lyckas bevisa sin kompetens på en nationell nivå. Sättet han lyckas med det avgör om han kommer att finnas i parlamentet eller historiens skräpkammare under de närmaste fem åren.
Översättning: Svante Nilsson
