8 mars – Kvinnodagsspecial – Stärkt position genom bistånd

Gita är produktionschef vid redQ
Gita produktionschef för redQ styr arbetet vid företagets tillverkningsenhet i Bagatipara, nära gränsen mellan Bangladesh och Indien. Foto: Wilda Nilsson
Beräknad lästid 4 minuter

Kvinnors inflytande i den sydasiatiska ekonomin är begränsat. De är fattigare och arbetar oftare än män i den notoriskt osäkra informella sektorn. Reformering av svenskt bistånd kan bidra till säkrare inkomst och mer makt och självbestämmande för kvinnor. Låt internationella kvinnodagen bli ett startskott, skriver Wilda Nilsson, som besökt en fabrik i Bangladesh där det tillverkas mattor och korgar av jute.

Kvinnornas mönstrade saris i orange, blått och rött tycks lysa mot de slitna betongväggarna och de naturfärgade jutefibrerna i deras händer. Fibrerna tvinnas till trådar som sedan flätas till mattor och korgar i rummet bredvid. Gita är produktionschef och ser till att arbetet på redQ:s tillverkningsenhet i Bangladesh löper smidigt.

När jag själv provar på arbetsuppgiften, sittandes på en låg träpall under den ihärdigt snurrande fläkten, skrattar Gita åt min fumlighet. De andra tvinnar på än fortare och yrkesstoltheten, eller snarare stoltheten över att ha ett jobb och en inkomst, syns tydligt i deras bländande vita leenden.

Dödsförakt är tveklöst ordet som bäst sammanfattar resan i minibuss mellan Dhaka och Bagatipara. Vår chaufför dåsar till bakom ratten medan överlastade lastbilar tränger sig förbi på de smala vägarna. Väl framme känns byn som en oas. Men ett liv på Bangladeshs landsbygd är långt ifrån rofyllt.

Marginaliseringen av kvinnor genom sociala normer är tydligare på landet än i stan. Den manifesteras tydligt som den fotboja av fattigdom Bangladesh släpar bakom sig. Generellt utgör kvinnor en underskattad och till stor del outnyttjad resurs. Här finns en potential till utveckling som landet måste ta till vara på. Det är också till kvinnor ett reformerat svenskt bistånd borde riktas.

Kvinnors position i den sydasiatiska ekonomin är idag begränsad. De är överrepresenterade bland de allra fattigaste och arbetar oftare än män i den notoriskt osäkra informella sektorn. Om de ens deltar på arbetsmarknaden. Obetalda hushållssysslor som matlagning, disk, städning och barnpassning tar ofta hela dagen i anspråk men insatserna lämnas utanför den officiella arbetsmarknadsstatistiken. Likaså är kvinnors inflytande och makt i såväl den offentliga som privata sfären kraftigt inskränkt. Det finns ett tydligt samband mellan inkomst, makt och självbestämmande.

Innan redQ startade sin tillverkning av ekologiska inredningsdetaljer i Bagatipara var de flesta av de nuförtiden anställda kvinnorna arbetslösa. Deras män försörjde familjen på en osäker och oregelbunden inkomst från dagarbete inom jordbruket. Makten över familjen centrerades till honom. Ofta på kvinnor och döttrars bekostnad. Men när kvinnorna nu tjänar pengar, och dessutom får lära sig att läsa och skriva på arbetstid, värderas deras röster högre.

De får makt i hemmet och över hur familjens inkomst ska spenderas. Chansen att deras döttrar får gå i skolan ökar markant. Utbildade kvinnor skaffar färre barn, istället får de jobb och makt över sig själva. De barn som väl föds får det bättre. Att en kvinna spenderar inkomsten så att hela familjen gagnas är mer sannolikt än att en man gör det. Att satsa på kvinnor betyder i längden att hela samhället utvecklas. En solklar win-win.

I en välstädad lägenhet i utkanten av Dhaka träffar jag Protima Chakraborty. För att ge sin dotter så goda förutsättningar som möjligt fick Protimas man flytta ensam när han, som är läkare, fick arbete på en klinik i en annan stad. Skolorna är bäst i huvudstaden och Protima vill att hennes dotter ska få tillgång till en bra skola.

Själv driver Protima eget företag och räknas som Bangladesh första kvinnliga sociala entreprenör. I början skrattade affärsmännen åt henne men hon trotsade både dem och sin tvivlande familj och satsade allt på företaget. Hon berättar om sin dröm att starta ett affärsnätverk för kvinnor. Flera av hennes väninnor har affärsidéer och vilja men saknar kapital, kunskap och nätverk.

Samtidigt meddelar regeringen att resultatet av det svenska biståndet de senaste femtio åren knappt är mätbart. Att stödet inte gett tillräcklig effekt och att det i vissa fall snarare stjälp än hjälp. Hindrat demokratisk utveckling och möjliggjort det för diktatorer att behålla makten. Låt internationella kvinnodagen 2012 bli startskottet för det genomgripande reformarbete som krävs för att biståndet ska bli effektivt och mätbart!

Utöver katastrofhjälpen måste biståndsorganisationer våga inspireras av näringslivets långa erfarenhet av effektivitet, mätbara resultat och redovisning för att sedan implementera kunskapen både i projekten utomlands och i den egna organisationsstrukturen.

Låt kvinnor få chansen att driva affärsverksamheter som stärker både dem själva, deras familj och samhället i stort. Sida har redan tagit första steget i och med projektet Business for Development. Nu är det hög tid att på ett genomgripande sätt reformera svenskt bistånd.

Wilda Nilsson

Wilda Nilsson är student och frilansskribent med särskilt fokus på Asien. Hon läser journalistikvetenskap på JMK och har tidigare läst Centralasienkunskap och hindi. År 2012 skrev hon klart sin kandidatuppsats i samhällsgeografi om det tibetanska exilsamhället i Indien. Hon har bott längre perioder i Asien och åker under våren 2012 tillbaka till Indien och Nepal för att fortsätta dokumentationen av tibetanernas situation i exil. Vill du veta mer? www.wildanilsson.se eller wilda.nilsson@gmail.com