I den antropologiska dokumentären “Side Effects – portrait of a young artist in Lahore” (2009) av Mashhood Ahmed Sheikh får vi följa den unge konststudenten Omar. Filmen är ett porträtt av Omar och hans konstnärsvänner, deras dagliga liv, framtidsplaner och passion för konsten i Pakistans näst största stad Lahore.
Antropologen Sheikh är själv pakistanier, och studerar Visual Cultural Studies på University of Tromsö i Norge. Relationen mellan antropologen och informanten är okonstlad och gör att tittaren känner sig delaktig i Omars liv och alla hans kreativa projekt och planer.
I filmen skymtar Sheikh då och då, när den unge Omar tilltalar honom väldigt naturligt, samtidigt som han agerar både i känslomässiga dialoger och i arbetssammanhang då han koncentrerat tar en rökpaus och byter några ord med antropologen. Jag upplever jag ett snyggt samspel och får känslan av att skapandet av innehållet i dokumentären växer fram i relationen och situationerna Omars gäng och Sheikh med sin filmkamera, hamnar i under resans gång.
Omar är en ung man med en dröm, han studerar på College of Art and Design, samtidigt som han arbetar extra kvällstid som grafisk designer på en tidning. Kvällsjobbet spiller ofta över in på natten och framåt morgonkvisten, och vi får se Omar släpa sig till Universitetet efter en hel natts jobb.
Dagar och händelser flyter ihop till en tidslinje som beskriver Omars liv i Lahore. Från plats till plats tar han sig antingen till fots eller på motorcykel. Medan han kör sin motorcykel kan man ibland skymta Sheikhs skugga på motorcykeln intill, ständigt filmande. Som tittare upplever man ett väldigt nära porträtt av den unge mannen med den klassiska gropiga post-tonårshyn som kämpar för att nå sin dröm.
Det finns en parallell med hur filmen är uppbyggd kring rörelse och snabba miljöbyten, med Omars dagar som ständigt är i rörelse. Han rör sig även på natten, den unge konstnären är ständigt på väg och ständigt vaken, trots att han då och då faktiskt säger att han är trött. Det är tydligt att Omar är en ung man som är på väg mellan två punkter – studier och karriär, en klassisk studenttid som skildras på ett vackert sätt i filmen Side effects.
Fast forward. Det är som att livet bland de unga pakistanierna går i fast forward, och detta har filmaren fångat skickligt genom snabba byten av miljöer och platser, dagar och kvällar, nattliga resor, dagliga promenader och möten på caféer, kontor och parker. Inte sällan får vi se Omar färdas genom Lahores gator i skymningen, sjungandes en kärlekssång på urdu. I dessa stämningsfyllda scener hörs i den tysta natten bara ljudet av motorerna och Omars röst. Omars sång utgör egentligen soundtracket till filmen.
