Indiens nya lagar och uppdaterade register för medborgarskap gör nära två miljoner invånare i delstaten Assam statslösa. Lisa Lindkvist Zhang pekar på Indiens förändring – från en liberal till en etnoreligiös syn på människor. I framtiden väntar internering eller deportering för de statslösa.
Den 31 augusti 2019 publicerade Indiens regering den slutgiltiga versionen av det nationella registret för medborgarskap (National Register of Citizens, NRC). Som en följd har 1,9 miljoner av 33 miljoner ansökande invånare i Assam exkluderats från registret för att de ”inte kunde bevisa medborgarskap”.
Dessa människor blir med största sannolikhet statslösa då de troligen inte har rätt att bli medborgare i något annat land. Den slutgiltiga uppdateringen har skapat mycket kontrovers och Filippo Grandi som är chef för FN:s flyktingkommissariat har uttryckt farhågor om att NRC kan bli en katastrof i statslöshet likt det som har hänt rohingyer i Myanmar.
NRC skapades 1951 baserat på uppgifter från folkräkningen samma år i Assam. Tanken var att registret skulle skilja ut ”genuina” medborgare från ”illegala invandrare” från dåvarande Öst-Pakistan (dagens Bangladesh). Invandring till Assam från hinditalande regioner i norra Indien och bengalitalande regioner som idag är staten Västbengalen i Indien och landet Bangladesh, började redan under brittisk kolonial tid.
Alla regioner var del av Brittiska Indien. Eftersom Assam var rikt på resurser men hade få invånare uppmuntrade och tvingade den koloniala staten invandring från andra närliggande och folkrika regioner. Dessa områden var hopbundna via tåg, vägar och sjöfartsleder vilket i sin tur gav upphov till ett migrationsnätverk mellan Assam och hinditalande och bengalitalande områden.
Under kolonial tid var migration mellan dessa regioner intern, men över en natt blev den interna migrationen internationell migration och därmed till stor del illegal migration då Pakistan 1947 och Bangladesh 1971 blev självständiga.
Migrationsnätverken mellan dessa regioner överlevde dessa delningar och invandrare fortsatte att flytta från Bangladesh till Assam vilket ledde till ”problemet” med illegal invandring. Bara en liten del av invandringen till Indien anses legal och invandringen från Bangladesh till Assam är inget undantag.
Det är dessutom även svårt att spåra bangladeshiska illegala invandrare i Indien eftersom dessa invandrare tenderar att förfalska eller gömma sin koppling till Bangladesh. Forskare har beräknat att mellan 1991 och 2001 invandrade ungefär runt 1,74 miljoner personer från Bangladesh till Assam.
Även om NRC skapades 1951 var det till mesta del inaktivt fram till 2005 då All Assam Student Union, Assams regering och Indiens regering bestämde sig för att börja uppdatera registret.
Detta blev åter aktuellt 2013-2014, då Högsta domstolen i Indien började granska registret. Processen att uppdatera registret involverade 52 000 statsanställda och kostade motsvarande 1,5 miljarder kronor.
Svårigheten med att registrera medborgare i ett land som Indien är att landet har ett ”suddigt medlemskap”, som Kamal Sadiq, lektor på University of Chicago beskriver det. Många i Indien har inga dokument som styrker identiteten och bevisar vilket land de tillhör.
Därför blir det ”suddigt” för den indiska staten att urskilja vilka som har giltiga medborgarskap och vilka som inte har det. Många som har rätt till indiskt medborgarskap kan helt enkelt inte bevisa det, då de inte har några dokument som kan styrka det.
På grund av NRC har många indier i Assam för första gången i sina liv blivit tvungna att försöka skaffa dokument som kan bevisa medborgarskap, vilket ofta är mycket svårt. Illegala invandrare, exempelvis från Bangladesh, har skaffat sig falska dokument genom migrationsnätverk och mutor för att ”bevisa” sitt medborgarskap.
Illegal invandring från Bangladesh till Assam är en laddad fråga i Indien. Politiska grupper i delstatsregeringen i Assam och centralregeringen i Delhi har använt invandringskritisk retorik mot ”illegala invandrare” för att plocka röster och vinna politiskt stöd.
Dåvarande ledaren för Bharatiya Janata Party (BJP) Atal Bihari Vajpayee formulerade 1980 en slogan: ”detect, delete, deport” (hitta, radera, deportera). Den riktades direkt mot illegala invandrare i Assam.
Frågan blev än viktigare för BJP 2004, då Vajpayee lovade att spåra upp illegala invandrare i Assam. ”Problemet” fanns även listat i BJP:s valmanifest 2014 och 2019. I samband med att NRC uppdaterades kallade Amit Shah, dåvarande ledare för BJP och numera inrikesminister, de illegala invandrarna ”termiter”.
I Assams församlingsval 2016 utlovade BJP att Assam skulle bli ”fritt” från illegala invandrare från Bangladesh och att dessa skulle vräkas och deporteras. Med ”illegala invandrare” var det uppenbart att BJP menade bangladeshiska muslimer eftersom partiet även lovade att bangladeshiska hinduer skulle ges indiskt medborgarskap om BJP vann valet.
BJP:s politiska plattform, Hindutva, är en politisk hinduism i form av en kulturell nationalism. Enligt BJP är en hinduisk kulturell nationalism det ”starkaste botemedlet för separatism och delningar”. Muslimer är farliga enligt BJP:s ideologi eftersom muslimer skapade Pakistan.
Därför skulle också muslimer i Indien kunna vara potentiella separatister eftersom deras trosfränder delade Indien 1947. BJP är inte det enda partiet som kapitaliserar på illegala invandrare i Assam, även Nationella kongresspartiet hade med frågan i sitt valmanifest i 2019.
De partier som förespråkar ”hinduism” och tar in den i sin ideologi tjänar på att reducera antalet muslimska väljare bland valdeltagarna. Nästan 35 procent av Assams befolkning är muslimsk, en hög andel i jämförelse med resten av Indien, bortsett från Kashmir.
Muslimer är koncentrerade i vissa områden i Assam och är en betydande kraft i valresultat. BJP har en historia av att underminera minoriteter, som i valet 2017 i Uttar Pradesh. Trots att muslimer i Uttar Pradesh har haft en viktig roll i statens politik fanns inte en enda muslim på BJP:s valsedel.
Yasmin Saikia, professor i fredsstudier och historia vid Arizona State University, har i sin analys kommit fram till att för BJP var att de flesta som genom NRC skulle exkluderas förmodligen inte var muslimer utan hinduer. Detta visade sig sedan i augusti 2019 vara sant.
Saikia har skrivit att BJP förutspådde detta och att BJP-regeringen därför föreslog en förändring av medborgarlagen (Citizenship Amendment Bill) 2014, vilken godtogs 2019 (Citizenship Amendment Act, CAA).
Den nya lagen, CAA, stipulerar att hinduer, buddhister, sikher, parsier och kristna från grannländerna Pakistan, Afghanistan och Bangladesh kan få medborgarskap efter sex års vistelse i Indien istället för de elva år som det vanligtvis tar.
Vad som är anmärkningsvärt är att muslimer (och judar) inte är med bland dessa etnoreligiösa grupper. Indiska regeringen hävdar att det är för att muslimer inte är en utsatt minoritet i dessa länder. Men vid granskning håller det inte då både folkgrupperna ahmadiyya och rohingyer, som är muslimer, är utsatta grupper sina hemländer.
NRC i kombination med CAA innebär att hinduer som exkluderats från registret ändå kan bli indiska medborgare efter att ha vistats sex år i landet. Detta alternativ finns inte för muslimer.
Som ett resultat utgör NRC och CAA en etnisk-religiös hierarki där hinduer och andra grupper som staten accepterar får förtur till medborgarskap och att vissa muslimer inte kan få medborgarskap.
”Att politiska partier pratar om illegala invandrare är egentligen bara ett fikonlöv som döljer frågan om medborgarskap för muslimer”, skriver Niraja Gopal Jayal, professor i juridik och politiskt ledarskap vid Jawaharlal Nehru University.
Vad händer med de muslimer som exkluderats från NRC?
Frågan är då vad som kommer att hända med de muslimer som exkluderats från NRC. Indien har ingen omfattande policy för flyktingar och statslösa vilket gör det svårt för regeringen att hantera konsekvenserna. Än så länge finns enbart två alternativ för de exkluderade: deportering eller interneringsläger.
Innan den sista uppdateringen av NRC sa Indiens utrikesminister Subrahmanyam Jaishankar när han besökte Bangladesh att NRC var en ”intern sak”. Med detta antyddes att Indien inte tänker deportera illegala invandrare till Bangladesh. Dessutom har Bangladesh inga förpliktelser att erkänna dessa personer som medborgare. Då återstår bara att internera alla som inte inkluderas i NRC.
Just nu finns sex interneringsläger i Assam, där cirka 1000 personer hålls internerade. Ytterligare tio interneringsläger håller på att byggas i staten och än fler byggs i Maharastra och Karnataka.
Varje läger i Assam kommer att kosta motsvarande 50 miljoner kronor. Enligt uppskattningar kan runt en halv miljon människor exkluderas från NRC när perioden för överklagande är slut. Det innebär att Indien kan behöva bygga cirka 160 interneringsläger vilket skulle kosta staten motsvarande runt åtta miljarder kronor.
Sanjib Baruah, professor i statskunskap vid Bard College har lyft fram att dessa interneringsläger kommer att fungera som ”privata fängelser”. Detta innebär att internerna får betala för sin egen logi. Staten ska tillhandahålla faciliteter som skolor, sjukhus och träningscenter, men dessa tjänster blir inte gratis och de flesta kommer sannolikt inte att kunna betala.
Merparten av alla papperslösa är fattiga och analfabeter och har lågkvalificerade arbeten med låga löner och tjänar så lite som 80 svenska kronor per dag, såvida de inte är internerade eller pandemin omöjliggör möjligheterna till försörjning. De som redan är internerade idag är där på obegränsad tid.
Uppdateringen av NRC kunde ha blivit ett gyllene tillfälle att ta itu med den ”illegala invandringen” i Assam och ge invandrare en legal status. Men eftersom NRC designats för att splittra och att exkludera muslimer istället för att inkludera dem har den prekära situationen för många invånare i Assam förlängts.
CAA och NRC har skapat en hierarki där hinduer och andra grupper har förtur till medborgarskap i Indien samtidigt som vissa muslimer helt och hållet exkluderas. Det mest troliga scenariot för muslimer som nu är exkluderade från NRC är att de kommer att skickas till interneringsläger.
Vad som sedan händer vet vi inte. Men implementeringen av CAA och NRC är det senaste tecknet på att Indiens synsätt på människor och medborgare har ändrats från ett liberalt till ett etnoreligiöst.
Risken är uppenbar att Indien blir ett land med skiftande medborgerliga rättigheter. Det blir en situation lik Napoleons maxim i George Orwells djurfarm:
”Alla djur är lika, men en del djur är mer lika än andra”.
Läs mer | FN vill utradera statslöshet
FN:s flyktingorgan UNHCR vill genom kampanjen #IBelong som inleddes 2014 att statslösheten i världen ska vara utraderad till 2024. Människor ska inkluderas, inte exkluderas. Statslösheten är enligt FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi ”en skymf mot mänskligheten”. UNHCR räknade i slutet av 2020 med 4,2 miljoner statslösa i världen, men att det faktiska antalet är väsentligt mycket större. Läs mer hos UNHCR (svenska). /Redaktionen Sydasien
