Inför internationella pressfrihetsdagen 3 maj presenterade Reportrar utan gränser ett färskt pressfrihetsindex. I anslutning till dagen arrangerades ett seminarium i Malmö, med fokus på situationen i Sydasien. Här kommenterar Sydasiens redaktör siffrorna för de åtta länderna i regionen.
Nyligen uppmärksammades internationella pressfrihetsdagen. Ett par dagar tidigare presenterade Reportrar utan gränser ett färskt pressfrihetsindex, där 180 länder får finna sig granskade och rankade. För den som är intresserad av statistik, journalistik och pressfrihet är detta en högtidsdag. Och siffrorna i detta index är långlivade.
Ett par dagar efter pressfrihetsdagen fanns Sydasien på plats vid seminariet Can Tech Save Press Freedom? i Malmö, ett samarrangemang med Sasnet (Swedish South Asian Studies Network) och Journalistutbildningen vid Lunds universitet, Media Evolution och tidskriften Sydasien.
Organisationen Reportrar utan gränser, med huvudsäte i Paris (RSF, Reporters sans frontiéres), konstaterar att pressfriheten är på den lägsta nivån någonsin. Det första indexet presenterades för 25 år sedan och har blivit en tydlig utgångspunkt för diskussion kring tillståndet för pressfrihet.
I över hälften av världens länder är situationen ”svår” eller ”mycket svår”. Endast en procent av jordens befolkning befinner sig i de gröna områdena, i en ”bra situation” för pressfrihet.
Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser (RUG) i Sverige, sa i ett pressmeddelande som skickades ut inför pressfrihetsdagen:
– Det mest oroande är att lagarna nu används som vapen. Journalistik kriminaliseras i allt större utsträckning – inte bara i diktaturer, utan även i demokratier.
Detta var också något han underströk vid seminariet i Malmö. Skärpningarna inom juridiken över hela världen är en tydlig trend, med koppling till terrorism och nationell säkerhet, men också förolämpning. Defamation cases används i många länder för att klämma åt medier och journalister som granskat makten och för att skrämma till tystnad.
Värt att notera är att USA – som ju har varit en föregångare inom såväl utvecklingen av kvalificerad journalistik som medieteknik – tappar sju placeringar och landar på plats 64.
Ökad politisk polarisering, hård retorik och dålig medieekonomi leder på många håll till ett sämre klimat för pressfriheten. Lagar skärps och begränsar möjligheterna att rapportera. Känns tendenserna välbekanta? Sverige backar en placering på listan till plats fem.
Vad gäller toppen och botten på listan sker förändringar mest på marginalen. Vi reflekterar här givetvis över placeringarna för de åtta länderna i regionen. Av de 180 granskade länderna befinner sig Sydasiens länder på undre halvan, en majoritet färgade mörkröda – situationen är ”mycket svår”.
Fakta | Pressfrihetsindex 2026
Nedan visas placeringen 2026, med placeringen 2025 inom parentes. I genomsnitt är länderna i Sydasien på plats 140 i indexet – samma som föregående år. Källa: rsf.org.en/index och reportrarutangranser.se
| Sydasien 87 Nepal (90) 108 Maldiverna (104) 134 Sri Lanka (139) 150 Bhutan (152) 152 Bangladesh (149) 153 Pakistan (158) 157 Indien (151) 175 Afghanistan (175) |
Världen – topp och botten 1 Norge (1) 2 Nederländerna (3) 3 Estland (2) 4 Danmark (6) 5 Sverige (4) 177 Iran (176) 178 Kina (178) 179 Nordkorea (179) 180 Eritrea (180) |
Panelsamtalet i Malmö leddes av Catarina Kinnvall, professor vid Samhällsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet och föreståndare för Sasnet (se referat av Frida Lilja op Sasnets webbplats).
Förutom Erik Larsson deltog Sveriges Radios Sydasienkorrespondent Naila Saleem, journalisten och poeten Pranto Palash från Bangladesh, som nu är baserad i Göteborg som fristadsförfattare genom Icorn (International Cities of Refuge Network), samt frilansskribenten Lubna Hawwa (som också ingår i Sydasiens styrelse).
Lubna Hawwa var tidigare journalist i Maldiverna och är nu baserad i Sverige, där hon bland annat arbetar för organisationer som verkar för miljöskydd kopplat till klimatförändringar.
Dessförinnan hade journalisterna med rötter i regionen gått in på situationen i sina respektive länder, medan Naila Saleem pratade övergripande om hela regionen och utmaningarna på fältet som ofta handlar om att hantera män i maktpositioner.
Länderna i Sydasien hör inte till kategorin som förflyttat sig drastiskt upp (som Syrien) eller ner (som USA) på listan. Men det är tydligt att det är ett allvarligt läge och en mycket svår situation för journalister och journalistik som inte ser ut att förbättras kommande år.
Teknik kan vara en hjälp att nå ut, men ger också regeringar och andra aktörer möjligheter att övervaka och att sprida propaganda och desinformation.
På ett övergripande plan spelar politisk kontroll och ägande av medieföretag in på journalistiken. För enskilda journalister som arbetar ute på fältet kan vardagen handla om övervakning och hot, som kan leda till självcensur. Det faktum att mord inte blir lösta som innebär i praktiken straffrihet för brott mot journalister.
I Bangladesh har extremister länge utgjort hot mot såväl mediehus som enskilda journalister. Övergångsstyret under Muhammad Yunus lät efter maktövertagandet i augusti 2024 fängsla oönskade författare, journalister och aktivister. Samtidigt släpptes dömda terrorister ut.
Samtalet i Malmö kom givetvis in på frågor kring AI och dess inverkan idag och hur det kan bli i framtiden. Tillgänglighet till teknik ger möjligheter för nya medier, men risken är att god journalistik dränks i ett överflöd av information, då allt fler kan skapa innehåll.
Slutsatsen de flesta drar är att tekniken i sig inte ger någon räddning. Däremot gäller det att hålla fast vid journalistikens rötter och grundprinciper.
Naila Saleem summerade seminariedagen (citatet hämtat ur Sasnets referat):
– Det enda verkliga skyddet för pressfriheten är människor – journalister, läsare och demokratiska institutioner.
Hur ser det då ut i länderna i Sydasien?
Nepal 87 (90)
Nepal är det enda landet i regionen där situationen ser något ljusare ut. Ett slut på inbördeskriget, monarkins fall, Gen-Z-protesterna 2025 och en spirande törst efter demokrati och ansvarstagande kan bana vägen för mer av pressfrihet. God medieekonomi behövs för att nå ytterligare framgångar.
Maldiverna 108 (104)
Ögruppen har lite drygt en halv miljon invånare. Både lyxturister och de gästarbetare som tar hand om dessa lever på egna resort-öar och ser inte mycket av lokalborna. Centralregeringen i Malé har en tradition av autokratiskt styre. I kombination med frihetsinskränkningar genom statsreligionen islam blir det en illasmakande cocktail följ journalister.
Häromdagen kom ett besked om att två journalister vid nättidningen Adhadhu.com har häktats för att ha undersökt anklagelser om sexuella trakasserier i presidentens kontor. Folket förbjuds nu att tala om saken. Det är inget bra tecken. Men på Malé sker nu protester med uppmaningar om att journalisterna ska släppas fria.
Sri Lanka 134 (139)
Situationen är inte extremt svår, som den var under inbördeskriget som avslutades 2009. Men de olösta journalistmorden och de bristfälligt utredda attackerna på medier sänder fortfarande signaler till dagens journalister. Dålig ekonomi för medieföretagen och därmed bland enskilda journalister samt ökad statlig kontroll ger en svår situation.
Sydasien har under de senaste månaderna följt fallet som rör Sulochana Ramiah Mohan vid Ceylon Today, som fått utstå repressalier för att ha utfört normalt reporterarbete.
Bhutan 150 (152)
Bhutan var ett av de sista länderna som tillät tv och internet. Kungariket, som har ungefär lika många invånare som Göteborg, erbjuder inte mycket diversitet. Det branta fallet i indexet för ett par år sedan kändes kanske inte helt motiverat och kastar nu en skugga på lyckonationalprodukten.
Bangladesh 152 (149)
Det anmärkningsvärda är egentligen föregående års placering, 149, som då innebar ett lyft från plats 165. Nu faller Bangladesh åter tillbaka några placeringar. Brända mediehus, hotade, jagade, mördade och fängslade journalister och ökat inflytande av islamistiska extremister som ständigt sänker takhöjden gör att situationen inte bara är ”mycket allvarlig”, utan också känns väldigt dyster, näst intill hopplös. Det är en bild som stärks vid samtal med exiljournalister.
Pakistan 153 (158)
Militära och politiska konflikter och maktkamper i landet sätter pressfriheten under konstant press. Fundamentalister såväl som styrande elitskikt utgör hot mot fritänkare, inklusive medier som vill granska makthavare. I vissa regioner är situationen prekär.
Indien 157 (151)
Indien faller åter tillbaka. Våld och hot mot journalister tillhör inte ovanligheterna. Ägarskap och lojaliteter med det styrande BJP bidrar till likriktning i medielandskapet. Men situationen skiljer sig mycket åt. I vissa delar och delstater åtnjuts mer pressfrihet, medan det på andra håll, som i Kashmir, är en mycket svår situation.
Afghanistan 175 (175)
Talibanerna håller befolkningen på 40 miljoner under uppsikt och i ett järngrepp. Kvinnor får inte ta plats i samhället. Allt mer inskränks människors frihet i religionens namn. De som faller utanför ramarna straffas hårt.
