Kocken och restaurangentreprenören Nahid Hassan har gett ut sin andra kokbok, nu med fokus på hela det bengaliska köket. Recepten i Shanti har förhöjt vardagskvällarna för vår recensent Henrik Schedin de senaste veckorna. Här finns nytt att pröva – varför inte peta in en rätt nu när ännu en stor svensk sillhelg står för dörren.
Kocken och restaurangentreprenören Nahid Hassan har gett ut sin andra kokbok, nu med fokus på hela det bengaliska köket. Goda recept som har förhöjt vardagskvällarna de senaste veckorna.
Ska man bedöma kokböcker som litteratur? Kanske inte, men recepten är lika enkla att följa som i vilken modern kokbok som helst. Så jag vänder mig snabbt till texterna som binder ihop avsnitten med kött, fisk och vegetariska rätter.
Boken innehåller texter med putslustiga kommentarer om den svenska matkulturen som är rappa men också lite klyschiga. Visst stämmer det att chilifrukterna vi köper på Coop och Ica inte är lika starka som i Bangladesh, det vet vi. Den bengaliska matkulturen är mer färgstark och smakrik än våra smaker med dill, kryddpeppar och ättikssprit, behövs det påpekas igen?
”En underhållande kokbok med fina stycken med beskrivningar av Bangladesh och Bengalen”
Jag ska så klart inte förringa Hassans upplevelser av det menlösa svenska köket, och det kanske bör påpekas att jag inte känner mig kränkt som beskyddare av den svenska matkulturen. Jag uppskattar den milt för vad det är, men som litteraturkritiker tycker jag dessa stycken blir för mycket skrivet på näsan.
Med det sagt, är det en underhållande kokbok med fina stycken med beskrivningar av Bangladesh och Bengalen och hur viktig matkulturen är där.
I dessa texter finns småtips och anekdoter från bengaliska mammors tekniker. Som till exempel att späda grytor med varmt vatten för att karamelisera kryddor. Och att de av någon anledning aldrig byter håll när det rör i grytor, medsols eller motsols men aldrig båda i samma gryta. Dessutom finns bra tips och recept på de grunderna i det bengaliska köket som jag nu märker har saknats när jag tidigare försökt återskapa smakerna i mitt hemmakök, som chilipasta och vitlök- och ingefärapasta.
Dessutom finns recept på fler bröd än naan. Paratha och chapti blir också enkelt att göra hemma och får mig att minnas gatumat och middagsbjudningar i Indien och Nepal. Mina egna parathas blev goda, men inte lika goda som proffsens så klart. Det får bli några till försök för att förfina tekniken, men de smakade gott till Khichuri, en rätt med ris och linser som får koka ihop med kryddor och lök.
Något som förvånar mig var hur vanligt senap är i det bengaliska köket. Jag har sett senapsodlingar – lika gula som svenska rapsfält men ofta i mindre format – och vet att senapsoljan är vanlig i matlagning men jag hade tidigare inte förstått att det användes så mycket.
Det går bra att använda svensk grovkornig sådan enligt Hassan. Senap har som röra eller sås har jag alltid kopplat till västerländsk mat, men här används det så klart som smaksättare inte som tillbehör. Som i Mustard fish curry, Bangladeshs nationalrätt, ett enkelt och smakrikt recept.
Shanti innehåller recept för fisk och skaldjur som skildrar den bengaliska kulturen och dess många vattendrag väl. En indisk eller sydasiatisk restaurang i Sverige består mest av kötträtter från de nordindiska köken, men här finns möjligheten att även bli introducerad till fiskcurries.
Läs mer | Sydasiens ”matnummer”
