Den Uppsalabaserade svensk-bengaliske poeten, dramatikern och författaren Anisur Rahmans diktsamling Utvalda dikter har översatts till arabiska och släpps på Bokmässan i Kairo. Sydasien har samtalat med honom inför avresan kring vad som väntar i Kairo och om hans pjäs som nyligen sattes upp i Uppsala.
Den för Sydasiens läsare bekante, mångsidige skriftställaren Anisur Rahman reser den här veckan till Kairo. Sydasien pratade med honom inför avfärden och en händelserik period, kring poesin och dramatiken, då hans pjäs ”Jag är Sheikh Mujib” nyligen sattes upp i Uppsala.
Du har fått en inbjudan till den stora bokmässan i Kairo, och reser snart till Egypten, där din diktsamling Utvalda dikter i arabisk översättning kommer att släppas och presenteras, kan du berätta om diktsamlingen?
– I samband med bokmässan kommer Kairos Yastoron Publishing House att ge ut min diktsamling i arabisk översättning. Boken lanseras under mässan, och översättningen är gjord av Uppsalas fristadsförfattare Mamon Zaidy. Förordet är skrivet av en av Egyptens mest kända poeter och översättare, Osama Gad.
– Originalmanuskriptet har titeln Förlorade dikter och består av ett urval dikter. Den arabiska utgåvan kombinerar denna diktsamling med min poetiska essä ”Poesi, eller vad annars”.
– Låt mig ge lite bakgrund. År 2013 var temat för Bokmässan i Göteborg ”Röster från Bangladesh”, i samband med firandet av hundraårsjubileet av Rabindranath Tagores Nobelpris i litteratur 1913. Under vårt besök på bokmässan, tillsammans med min familj, utsattes min fru för en stöld, då hennes väska försvann. I väskan fanns originalmanuskriptet på bengali – den enda kopian – som aldrig återfanns.
Lyckligtvis hade dikterna redan bevarats i översättning, antingen till engelska eller svenska. Dikterna uppmärksammades i Bangladesh, och det skrevs också om diktsamlingen (artikel i BD News).
Bokmässan pågår under drygt tio dagar, vad känner du till om bokmässan i Kairo och vad som väntar dig där?
– År 1926 besökte 1913 års Nobelpristagare i litteratur, den bengaliske poeten Rabindranath Tagore, Kairo och Alexandria på inbjudan av kung Fuad. Nu är det min tur att hedra detta minne och fira 100-årsjubileet genom mitt besök på Kairos bokmässa.
– Jag vill gärna påminna oss om att Sheikh Mujibur Rahman är Bangladeshs grundare, och att Rabindranath Tagore är vår andra centralgestalt – för oss och för den bengaliska kulturen. Under resan kommer jag att upptäcka platser som Alexandrias bibliotek samt museet till minne av Tagores vän, Egyptens mest kände poet Ahmed Shawqi (biografi på Britannica.com). Jag planerar också att besöka flera museer och teatrar, liksom pyramiderna.
– Jag vill särskilt besöka Al-Azhar-universitetet, där den bengaliske klassiske författaren Syed Mujtaba Ali (artikel på Wikipedia) studerade åren 1934–1935.
– Självklart ser jag fram emot att träffa författar- och översättarkolleger, förläggare och många nya vänner. Jag kommer inte heller att glömma att besöka stadens kaféer och bokhandlar.
– Från början till slut vill jag lära mig hur livet ser ut i dag i ett land med flera tusen års civilisationshistoria. Det finns mycket för mig att upptäcka.
– Suezkanalen invigdes officiellt år 1869. En av mina favoriter, den norske dramatikern Henrik Ibsen, deltog i ceremonin som officiell gäst från Sverige-Norge. Under min vistelse kommer jag att undersöka vilka bengaliska och svenska böcker som finns i arabisk översättning på biblioteken, bokmässan och i Kairos bokhandlar.
I november sattes din pjäs, monologen ”Jag är Sheikh Mujib” upp i Uppsala, hur kändes det att se pjäsen?
– Det känns fantastiskt roligt för mig. För tio år sedan skrev en journalist om mitt författarskap i en tidskrift och formulerade uttrycket ”ena benet i Sverige och det andra i Bangladesh”. Sådan är jag – jag står med fötterna i två kulturer.
– Mitt arbete handlar om både kolonial och postkolonial historia i Bangladesh och på den indiska subkontinenten.
Var har den spelats tidigare och finns några fler föreställningar inplanerade?
– Pjäsen har tidigare satts upp i Kathmandu, i Kenya, i Bangladesh och även i Sverige. Teaterlinjen vid Wiks folkhögskola presenterade den som en kursproduktion år 2019.
– i Kenya 2022 producerades pjäsen av Kisii University i Kenya i samarbete med Kistrech International Theatre. I Kathmandu hade One World Theatre premiär 2020 i samband med firandet av Sheikh Mujibur Rahmans 100-årsjubileum.
– I Bangladesh sattes pjäsen upp 2021 av studenter vid teaterlinjen på Jahangirnagar University som ett kursarbete. Produktionsteamet är för närvarande upptaget med en annan pjäs.
– Det kommer dock definitivt att bli fler föreställningar och nya versioner framöver, eftersom pjäsen redan har översatts till mer än tio språk.
Med tanke på situationen i Bangladesh, och den nya regimens vilja att radera landets historia, vad tänker du att kulturen kan spela för roll?
– Precis. Kulturen kan spela en avgörande roll. Därför är det viktigt att skydda rätten till det fria ordet.
– Låt mig påminna om att kulturen har spelat en ledande roll i Bangladeshs framväxt. Språkrörelsen i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet lade grunden för Bangladeshs befrielse år 1971.
– Pjäsen handlar om dessa historiska resor – både Bangladeshs och den indiska subkontinentens. Det är inte särskilt effektivt att utbilda människor i historia om man inte använder praktiska och levande metoder. Litteratur, liksom historia, måste vara ett ”tillämpat” ämne.
– Jag vill gärna se pjäsen som ett exempel på tillämpad litteratur eller tillämpad historia.
Fotnot: Sydasien kommer under tisdagen den 20 januari
att publicera några av Anisur Rahmans dikter (på svenska).
Läs mer | Om Bangladesh
Se artiklar med koppling till Bangladesh under fliken Länderna i huvudmenyn. I Sidor av Sydasien – Nyanser som kan beställas har Anisur Rahman skrivit essän ”Yttrandefrihet och demokrati under attack i Bangladesh”.
