Mänskliga rättighetsbrott begås mot hinduer i Pakistan och Bangladesh

Vid delningen av det koloniala Indien 1947 uppkom först två stater, Indien och det tvådelade Pakistan; Öst- och Västpakistan. Efter en lång frihetskamp slog sig Östpakistan fritt och nationen Bangladesh bildades 1971. Att vi ser liknande problematik i länderna Bangladesh och Pakistan idag är således inte konstigt då de två länderna har en rik historisk gemenskap. Inte bara har de en gemensam statsreligion, de har även en gemensam sak i att brott mot mänskliga rättigheter begås mot religiösa minoriteter i de båda länderna.

Sydasien har träffat Radjni Gowri, som är verksam som ambassadör för Global Human Rights Defence i Pakistan, och Chaity Rahman, författare från Bangladesh. De är ense om att det sker systematiska övergrepp på hindubefolkningen och att dessa måste adresseras. Detta uppmärksammades på Mänskliga Rättighetsdagarna på Stockholmsmässan i november i år då Hindu Forum Sweden höll ett mini-seminarium.

Radjni Gowri berättar att varje månad kommer rapporter om tvångskonverteringar till Islam, barnäktenskap och kidnappningar av hinduflickor.

Ända sedan de båda ländernas självständighet har hindukvinnor och flickor fallit offer för brott mot mänskliga rättigheter. Gowri

Radjni Gowri är advokat och presenterade under seminariet tre specifika rättsfall, vilka hon själv har varit involverad i.

Ett av dem handlade om Apu Rani Das, som var 22 år gammal när hon i juni 2018 kidnappades av en granne, Mohammed Anowar. Samma dag som hon försvann fick familjen hot om att de inte skulle vidta några juridiska åtgärder, för då skulle kidnapparna döda henne. Familjen kontaktade ändå den lokala polisen, men de avfärdade kidnappningen och avskrev den som ett kärlekspar som rymt iväg tillsammans, och hävdade att flickan rymt av fri vilja när hon i själva verket blev bortrövad.

De mänskliga rättighetsbrott som begås i Bangladesh och Pakistan är kidnappning, våldtäkt, tvångskonvertering och tvångsäktenskap, attacker mot religiösa platser som hinduer och kristna besöker, grundlösa anklagelser om blasfemi samt markrofferi och kommunalism. Kommunalism är en samlingsterm som innefattar våld och brott som begås av hinduer mot muslimer och vice versa på basis av religion.

Rahman berättade sorgset att kommunalism, sedan delningen av Pakistan 1971, är och förblir ett stort problem än idag, trots att konstitutionen deklarerat lika rättigheter för alla oavsett religion.

Tvångskonvertering och barnäktenskap är olagligt, men trots det faller flickor och deras familjer i de båda länderna offer för det och de har svårt att få laglig hjälp på grund av deras status som religiös minoritet. Gowri menar på att det är ett misslyckande från de båda ländernas regeringar att kunna skydda sina etniska minoriteter.

Chaity Rahman, författare från Bangladesh och deltagare i panelen under seminariet, kände igen berättelserna om övergreppen och beskriver läget av det som händer i Bangladesh som en tyst etnisk rensning av hinduminoriteter. Detta är ingen ny företeelse, det har pågått länge, men frågorna har tystats ner både i media och i samhällen.

Det verkar som att detta är en bangladeshisk tradition, så vanlig att ingen höjer sina ögonbryn längre. Den stora massan accepterar dessa överträdelser och vill inte erkänna det abnormala i situationenRahman

Frågan om minoriteters rättigheter i de båda länderna skall upp till FN med hjälp av Hindu Forum Sweden och Hindu Forum Europe. Hinduerna i Bangladesh får ofta höra ”Hur länge ska du stanna här? När ska du åka hem till Indien?”

Chaity Rahman berättar att dessa frågor är mycket vanliga och illustrerar mentaliteten kring hinduminoriteten. Majoriteten tycker att Bangladesh ska vara ett land för muslimer, inte för hinduer, och hon menar att en transformation av samhället och ett inkluderande synsätt måste implementeras om fördomarna gentemot hinduminoriteten ska bekämpas.

“Lagstiftningen och samhället måste stå på minoriteternas sida, vi måste reformera vårt utbildningssystem till att bli ett progressivt modernt humanitärt samhälle, så att våra barn kan växa upp fria från fördomar.”