Utredning av adoptioner från Sri Lanka till Holland

 

Beräknad lästid 2 minuter

Torsdagen den 6 december 2018 meddelade Ministry of Justice and Security i Nederländerna att en oberoende kommitté ska utreda den holländska statens roll i de illegala adoptionerna från bland annat Sri Lanka till Holland.

Initiativet till utredningen grundar sig i en förfrågan från Patrik Noordoven som adopterades illegalt från Brazilien till Holland åren kring 1980. En minister vid myndigheten har talat om ”möjliga övergrepp” avseende adoptionerna av barn från Brazilien ”i vilka holländska statstjänstemän har varit involverade”. Kommittén ska genomföra en fördjupad utredning av adoptionerna från Colombia, Indonesien, Sri Lanka och Bangladesh under åren 1967-1998.

Omständigheterna kring hur Patrik Noordoven hamnade i Holland är oklara. Adoptivföräldrarna ville genomföra adoptionen snabbt. Den officiella proceduren skulle ta alldeles för lång tid. Falska födelsehandlingar upprättades bland annat. År 2013 fick Patrik Noordoven kännedom om att hans adoptivföräldrar hade åtalats under början av 1980-talet för att ha genomfört en illegal adoption. Men åtalet lades ned. Idag ser Patrik Noordoven att det är hög tid att utreda adoptionerna från andra länder till Holland.

I Sverige är vi många adopterade från Sri Lanka som känner en ovisshet avseende om vår adoption förmedlades illegalt eller legalt till Sverige. Hälsoministern i Sri Lanka har uppskattat att uppemot 11000 av de 13000 adoptionerna som förmedlades till västvärlden kan ha genomförts på ett illegalt sätt.

Sri Lanka är det ursprungsland som genom åren har skapat mest merarbete och problem för svenska myndigheter. Alltifrån taxichaufförer till politiker som erbjöd försäljning av barn till turister, baby farms, falska mödrar och uppdiktade adoptionshistorier. Ansvariga myndighetetspersoner med nära kopplingar till adoptionsbyråerna uppfattade dock behovet av adoptioner som odiskutabelt.

De srilankesiska myndigheterna reagerade ett flertal gånger med att stoppa adoptionsaktiviteten och 1992 gjordes en ändring i adoptionslagen som syftade till att begränsa utlandsadoptionerna. Men det var först 1995 när de illegala adoptionerna kriminaliserades i Sri Lanka som verksamheten kollapsade. Sverige och Holland hade då blivit bland de största mottagarländer av adopterade från Sri Lanka i världen.

Den svenska Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd (MfoF) har uttalat att det omöjligt att garantera att varje adoption sker på ett etiskt godtagbart sätt. Adopterade kan följaktligen inte ställa adoptionsbyråerna till svars eftersom MFoF accepterar illegala och oetiskt förmedlade adoptioner.

Det är verkligen hög tid att Sverige, precis som Holland, startar en oberoende utredning av adoptionerna från andra länder och ställer de ansvariga till svars.

Daniel Cidrelius

Daniel Cidrelius, MA i socialantropologi och adopterad från Sri Lanka som har forskat om den srilankesiska adoptionshistorien. Jag föddes i Kandy i slutet av 1970-talet och adopterades sedan till Sverige. I samband med skrivandet av masteruppsatsen har jag spenderat längre perioder i Sri Lanka. Vid sidan av mitt arbete är jag bland annat engagerad i adoptionsfrågor och driver ett skrivprojekt om reseskildringar av Sri Lanka.