Forskaren och etnologen Susanne Lundin är aktuell med reportageboken Organ till salu som kom ut i svensk bokhandel i januari. Sydasiens Teresia Borgman har intervjuat författaren.
I boken får vi följa Susanne Lundins resa genom Moldavien, Israel, Filippinerna och Sydafrika. I levande miljöbeskrivningar möter hon fattiga organsäljare, desperata njursjuka och följer likt en kriminalutredare i spåren av sofistikerade kriminella affärsmän. Det är en thrillerartad historia långt borta från vetenskapliga artiklar och schablonbilden av forskaren som sitter i sin ensamhet på kammaren.
– Det är spelets regler inom etnografin att man utsätter sig för känslomässigt och fysiskt jobbiga saker, säger Susanne Lundin, som menar att upplevelserna också kan vara av godo – till en viss gräns.
Det är väldigt svårt att skriva om utsatta människors liv utan att själv erfara det, säger hon.
Åker till Pakistan. Historien ramas in av av berättelsen om njursjuke Sam som åker till Pakistan för att köpa en njure. Indien och Pakistan är några länder dit njursjuka svenskar söker sig för att köpa en ny njure. Boken berättar hur eftervården av organsäljarna ofta brister och hur deras förhoppningar om ett bättre liv efter operationen sällan infrias. Ofta blir organsäljarna sjuka och i värsta fall avlider de efter sviterna av operationen. Inte heller är det säkert att den nya njuren fungerar som den ska hos köparna till följd av bristande kontroller före operationen. Något som även drabbar Sam.
– Pakistan är en verklig hotspot för illegala organtransplantationer och har varit ett av de länder som haft en rutten syn på att utnyttja människor, berättar Susanne Lundin.
Hon berättar hur det fortfarande finns ett slags feodalvälde i Pakistan där en lantarbetare som har skulder till godsägaren varit tvungen att arbeta av den och där skulden gått vidare i arv till nästa generation.
– Nu betalar man i form av kroppsdelar eller organ. Det är både läskigt och intressant att se hur gamla mönster vidareutvecklas med ny medicinsk teknik.
Många av de svenskar som åkt utomlands till Pakistan och andra länder har ofta någon slags koppling till de länderna sedan tidigare. De har ett misstroende mot det svenska systemet och söker sig utomlands.
– Sam försökte i många år i det svenska systemet och när det inte funkade tror jag det var ganska självklart för honom att ta till en alternativ strategi.
Varför ville du skriva en reportagebok?
– Jag har debatterat den här frågan mycket och kände att jag ville få ut diskussionen i Sverige. Det är väldigt lätt att vi sitter i Sverige och tänker att det här angår inte oss. Jag ville visa att det finns människor som åkt utomlands och gjort det man inte får i Sverige och köpt ett organ. Även om det är i liten skala så upprätthåller vi det här globala systemet.
Kommersialisering av kroppen i fokus. När Sydasien når Susanne Lundin per telefon befinner hon i Sydafrika där hon just håller på att avsluta två månaders forskning på Stellenbosch Institute for Advanced Studies. Tillsammans med läkare, sociologer, polis- och åklagarmyndighet ska hon under de kommande tre åren arbeta med att bygga upp ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt kring kommersialisering av kroppen. Handel med organ, ägg och stamceller är i fokus.
– Vi vill undersöka varför olika former av kommersialisering av kroppen uppstår och de gråzoner som existerar, säger Susanne Lundin och ger ett exempel som forskarna precis börjat undersöka.
– I Sydafrika har en ny lagstiftning införts för att skydda utsatta kvinnor från att bli utnyttjade och sälja sina ägg. Men i stället åker de sydafrikanska kvinnorna nu till Indien och säljer ägg via ett nytt illegalt system.
Till vardags är Susanne Lundin verksam vid institutionen för kulturvetenskap vid Lunds universitet. Den röda tråden i hennes forskning har varit medicinsk teknik, identitet och hälsa.
– Medicinska tekniker skapar behov som inte tidigare fanns när det gäller transplantationer och reproduktion.
Susanne Lundins forskning har inte kretsat så mycket kring situationen i Sydasien, men hon bekräftar att organhandel är ett utbrett fenomen i både Pakistan och Indien. Skrämmande historier om ”kidney villages” i Indien där en stor andel av byborna sålt sina njurar florerar i de indiska dagstidningarna.
Att det är i länder som Indien med kastsystemet och Sydafrika med en historia med apartheid och i Filippinerna som organhandeln förekommer är ingen slump, menar Susanne Lundin.
– Det är länder som har en djup tradition av att förtrycka människor ekonomiskt och där man har en människosyn som innebär att vissa människor inte är värda någonting över huvudtaget och dem kan man behandla hur som helst.
Indien särskiljer sig. En sak som särskiljer Indien från andra platser i världen är att det ofta är kvinnor som säljer sina organ i Indien. Det är något som kan hänga samman med synen på reproduktion och den kvinnliga identiteten, tror Susanne Lundin.
– Över hela världen tillskrivs reproduktionen den kvinnliga identiteten. Men i Indien tycks reproduktionen även omfatta ett annat slags reproduktion än skapandet av liv eller barn, nämligen upprätthållande av liv genom organdonation. Det här är ett mönster som inte alls finns i andra delar av världen.
– På andra håll handlar det i stället om att ”en riktig man ska kunna sälja sina organ och stå på benen nästa dag”.
Men när det handlar om att överleva så gäller inte oberörbarhetsbegreppet längre.
– Det är intressant att de här betänkligheterna kring att röra människor eller sitta i samma rum sätts åt sidan när det handlar om att integrera deras kroppsdelar i ens egna kropp för att överleva.
– Desperationen att överleva åsidosätter alla principer eller ideologier.
