Vilken briljant och udda idé! Tänker jag spontant när jag hör talas om Bombay takeaway. Indien genom maten. Sedan tänker jag: men fungerar det?
Journalisten och nu författaren Malin Mendel Westberg brukar synas i svt. Sedan 2005 är hon svt:s korrespondent i Indien med Bombay (Mumbai) som bas.
Det är onekligen ett intressant projekt och angreppssätt författaren tagit sig an. Idén känns självklar men ändå uppseendeväckande. Boken är Indien personifierad. Det sägs att, vad man än säger som är sant om Indien finns det samtidigt en motbild. Något som tyder på att första utsagan inte alls är sann. Det finns parallella världar.
Jag menar att jag inte kan säga att Bombay takeaway är en reportagebok. För då skulle någon ropa att det är en kokbok (bara lite färre recept; ett 20-tal), en tredje skulle hojta att det är en typisk coffee table book – visst är utformningen med den rikliga mängden foton, tagna av författaren själv, sin danska bindning minst lika läskande som flera av recepten. Med den reservationen gjord är det främst en reportagebok, trots allt. Bombay är en modern kosmopolitisk stad med över 20 miljoner invånare. Författaren möter ett lika pluralistiskt urval av intressanta personer. Bombay kan betraktas som ett mikroindien.
Till Bombay kommer indiska immigranter från hela landet. Och de tar givetvis med sig sin egen mat. Där kan man finna hakka noodles; en fusion mellan det indiska och kinesiska köket från nordöstra delarna av landet. Den nordindiska maten som liknar den maten vi får på indiska kvarterssyltor här i Sverige. Mat från södra Indien där kokos är en viktig bas.
Boken förklarar hur maten kan visa på olika markörer; socioekonomisk status, religiös övertygelse (man lär sig att alla hinduer inte är vegetarianer eller ratar nötkött), regionalt ursprung. Boken berättar om hur jainisters matvanor påverkat deras yrkesval, varför de inte äter exempelvis potatis. Mendel Westberg lär oss vilka som är de karakteristiska kryddorna som gör smaken till den distinkta ”indiska” och hur allt finns parallellt i Bombay.
Reportagen i boken berör många gånger. En del blir nära plågsamma att läsa, som det om skolflickan Shabana som kontrasteras tydligt med den jämngamla Meher. Fattigdom och klasskillnader är en tydlig realitet i såväl Indien som Bombay.
Somliga är otroligt fascinerande som det med dabbawhallas, man undrar hur sjutton de lyckas med en sådan träffsäkerhet – det samma gäller dhobiwallas. Bägge yrkesgrupperna har i princip 100 % rätt i leveranserna. I generation efter generation!
Boken är personligt skriven och fiffigt upplagd. Ett 20-tal kapitel, rikt illustrerade med härliga foton. Varje kapitel avrundas med ett recept på maträtt vilken relateras till kapitlets reportage. Lite tips till svenska förhållanden och personliga knep ges.
Med mer kritisk blick tycker jag boken, stundtals, är allt för upprepande och när något särskilt intressant träder fram lämnas det nästan lika fort som det dykt upp. Många reportage avslutas allt för abrupt för att på nästa uppslag ha något recept. Vilket troligen kan förklaras med att Mendel Westberg, i huvudsak, arbetat med journalistik för diverse TV-inslag. Det ska vara snabba klipp. Korta kärnfulla repliker.
Men man önskar att flera personer fick yttra sig än mer, och utveckla sin syn på Bombay, sin livssituation, och givetvis maten. Språket har entonig rytm många gånger. Längst bak i boken finns en tacksam ordlista, jag hade inte haft något emot ifall författaren hade kompletterat med en egen personlig lista över favoritmatställen. Från enkel ”street food” till finare restauranger. En guide för den som har ont om tid och vill hitta guldkornen.
Initialt ställde jag den retoriska frågan ifall konceptet fungerar; svaret är ja, trots en del reservationer. Jag uppmuntrar konceptet och tror många läsare kommer kunna lära sig mycket om Bombay, Indien, dess medborgare, deras mat och matlagning. Jag uppskattar verkligen att boken är ”up to date” – viktiga i händelser i Indien fram till och med våren 2013 finns med.
Och jag har fått lära mig hur jag kan göra min egen masala dosa eftersom jag aldrig funnit något ställe här i Sverige som serverar den.
