Hurusom jag skrev en taskig recension och blev en vedervärdig figur i författarens nästa bok.
”Vi ses i min nästa roman”, måste författaren Mikael Bergstrand ha tänkt när han läste min recension i Vagabond nr 9.2011 av hans debut i gubblitt-genren, Delhis vackraste händer (Norstedts 2011).
Sedan något år tillbaka har det indiska bokförlaget HarperCollins satsat på en udda men ytterst intressant serie pocketböcker om indisk film. Utvalda namnkunniga skribenter ges i uppdrag att skriva en bok, eller långessä, om sin favoritklassiker ur Bollywoods digra historia.
De flesta av oss förknippar indisk film med glitter, glamour och Bollywood. Andra uppskattar den konstnärlige, självständige regissören och har upptäckt den charmiga indiska konstfilmen.
Att sammanföra europeisk barockopera med Bhutans traditionella dans och musik låter kanske som en omöjlig, och något udda, uppgift. Men den 12 oktober händer det för första gången i kungarikes historia, när Acis och Galatea premiärspelas på Kungliga Textilakademin i Thimphu.
