Acis och Galatea i Bhutan

Att sammanföra europeisk barockopera med Bhutans traditionella dans och musik låter kanske som en omöjlig, och något udda, uppgift. Men den 12 oktober händer det för första gången i kungarikes historia, när Acis och Galatea premiärspelas på Kungliga Textilakademin i Thimphu. Sydasien har pratat med Aaron Carpene, dirigent och upphovsman till det unika projektet.

I det bhutanesiska samhället anses musik ha en viktig roll för att överföra både kultur, andliga värderingar och traditioner från generation till generation. I och med att landet genomgår en succesiv öppningsprocess mot världen utanför har möjligheterna för befolkningen att ta del av nya musikaliska erfarenheter ökat drastiskt. Möjligheten att uppleva livemusik i form av västerländsk opera har däremot varit mycket begränsad och inte förrän nu har det satts upp någon fullskalig opera som bhutaneserna kunnat ta del av på hemmaplan.

Idén till projektet fick Aaron Carpene redan 2004. Genom sitt dåvarande arbete som musikalisk assistent åt Händel-specialisten Alan Curtins, hade han samlat på sig stor erfarenhet av den stringens och filologiska disciplin som krävs för att närma sig barockopera. Han insåg också att det kunde vara en bra utgångspunkt om man vill placera en barockopera i annorlunda och nya kontexter.

– Min amerikanske vän Preston Scott började 1998 att arbeta som konsult i jordbruks- och miljöfrågor åt Bhutans regering. 2004 började vi diskutera idén om att ta någon sorts kulturellt projekt till Bhutan och jag föreslog att vi skulle sätta upp en opera, eftersom just opera var helt okänt här.

2008 fick Carpene en unik möjlighet att uppleva delar av Bhutans musikaliska tradition. Då arrangerades det dittills största framträdandet av bhutanesisk kultur utanför kungadömet på The Smithsonian Folklife Festival i Washington DC, och hans vän Scott stod som arrangör. Under festivalen mötte de två männen dessutom representanter för The University of Texas at El Paso och fick höra om skolans långtgående kontakter med Bhutan. I och med det blev Opera Bhutan ett internationellt samarbetsprojekt med deltagare från bland annat El Paso Opera, Music of Bhutan Research Center i Santa Cruz, Kalifornien och Thimphu i Bhutan.

Ett år senare presenterade Scott idén om ett operaprojekt för Bhutans regering genom att arrangera så att Carpene kom till Thimphu med honom och framförde ett utdrag ur Händels opera Acis och Galatea.

– Uppgiften att framföra en operaföreställning för bhutaneserna var magnifik – eftersom det är ett buddistiskt samhälle helt utan tidigare bekantskap med den här genren insåg jag att det nog var osannolikt att framföra någon av de västerländska favoriterna som La Traviata eller Don Giovanni. Jag kände att jag behövde en opera med en historia som var relevant för bhutaneserna.

Valet föll på Acis och Galatea ur den grekiska mytologin. Men sina olika teman av kärlek, hyllning till naturen, komedi och svartsjuka, men även död som leder till transformation, verkade den vara det ideala valet. Alla de ingående temana borde kunna associeras av det buddistiska sinnet. Operan är dessutom skriven på engelska, Bhutans andraspråk, och därför direkt tillgänglig för allmänheten i landet.

– Jag förstod också att för att göra produktionen mer relevant och intressant för en bhutanesisk publik, måste den integreras med bhutanesisk musik, dans och kostym.

Vid framförandet för premiärministern och hans följe spelade Aaron Carpene således operan på piano, samtidigt som han berättade storyn. Efteråt diskuterade de alla igenom på vilka sätt projektet skulle kunna gagna Bhutan och dess unika kultur. Att projektet till slut godkändes berodde just på det igenkännande temat i Acis och Galatea, de bhutanesiska inslagen samt möjligheten till kulturellt utbyte.

Resultatet, som alltså har urpremiär den 12 oktober, har blivit en Händel-produktion komplett med orkester, kör och fyra solister. För att förhöja och omtolka specifikt dramatiska ögonblick i berättelsen avbrytas den då av bhutanesisk dans och musik som framförs av sex dansare, en sångare och fem musiker.

De senaste två åren har arrangemanget bland annat bestått av planering och ett antal workshops i El Paso. Där har artisterna tillsammans arbetat igenom en serie experimentella liveframträdande på El Paso Opera under ledning av Aaron Carpene och Stefano Vizioli för att bygga upp de olika block av dans, rörelse och musik som behövs för att spegla de kulturella uttryck som kännetecknar den nya versionen. Repetitionerna och urpremiären i Thimphu kommer att följas upp av föreställningar på El Paso Opera under september 2014 och förhoppningen är att kunna turnera vidare för att även inspirera publik på andra ställen runt om i världen.

Själv har Carpene knappast tid till njutning av att vara i slutfasen av sitt mångåriga projekt. Han har fullt upp med de utmaningar ensemblen ställs inför under de dagliga repetitionerna, men säger sig uppskatta den glädje och förväntan som uppstår när man får arbeta med en framstående internationell ensemble.

– Jag njuter särskilt av vad alla andra känner – häpnad över att vara del av ett så unikt projekt, möjligheten att samarbeta och vara kreativa tillsammans med olika kulturer. Vi får se hur jag känner efter premiären. Troligtvis kommer jag vakna upp en morgon och fråga mig själv om det verkligen hände eller om det bara var en dröm.

Och visst kanske Opera Bhutan är en dröm, men det är en dröm som blir sann den 12 oktober 2013.