Clowner och klimatflyktingar

Enligt beräkningar från FN finns det en risk att Maldiverna år 2100 står under vatten till följd av stigande vattennivåer. Hundratusentals personer blir statslösa klimatflyktingar och behöver ett nytt hemland. En naturlig destination för många av dessa vore Indien, men där är det få som känner till begreppet klimatflykting. Det säger regissören och skådespelaren Björn Dahlman som just kommit hem från en månadslång turné i Indien med föreställningen Ragulabuggla som handlar om just klimatflyktingar.

Björn Dahlman har tillsammans med den indisk-svenska skådespelaren Rupesh Tillu och en ensemble bestående av sammanlagt fem personer turnerat med föreställningen i Bombay, Delhi och Dehradun.

”Det var vansinnigt högt tempo”, säger Dahlman.

Vi slet hårt från morgon till kväll, for hit och dit, åt oregelbundet och bodde tätt inpå varandra. Jag minns särskilt en föreställning då delar av ensemblen var magsjuka och bokstavligen spelade med spypåsen i fickan. Men ändå… det var helt klart värt det!

I Ragulabuggla, som är skriven av Dahlman och Tillu, får publiken möta Mauri som tvingas lämna sitt hem och sin ö när den en dag sjunker i havet. Som klimatflykting, plötsligt utan existerande hemland och därmed även utan ett giltigt pass, verkar ingen vara beredd att hjälpa honom. ”Med Ragulabuggla vill vi kasta ljus på det här problemet som vi anser är förbisett av politiker och som inte får tillräckligt mycket utrymme i medierna.”

Vid sidan av föreställningen har de även genomfört en workshop som de kallar Environmental Drama Workshop. Den har tidigare gjorts i Sverige, USA och Kina. ”Syftet är att blottlägga attityder kopplade till klimatproblematiken. Det är oerhört spännande att se skillnaderna mellan resultaten från deltagarna från de olika länderna. Deltagarna i Indien kände till att en rad länder hotas av den stigande havsvattennivån, men ingen var medveten om de flyktingströmmar som det kommer föra med sig. Begreppet klimatflykting hade de aldrig hört talas om.”

Rupesh Tillu och Björn Dahlman utgör delar av teatergrupperna Theatreact och Bananteatern. När det stod klart att en turné i Indien skulle bli verklighet såg de en möjlighet att nå ut till ytterligare en målgrupp och inledde ett samarbete med Clowner utan gränser. De båda skådespelarnas clownföreställning Popo och grodkungen passade väl in i Clowner utan gränsers arbetsformer och tillsammans tog de kontakt med organisationer med verksamhet för utsatta barn.

”Syftet med barnföreställningarna var enbart att få barn att skratta och att ha så roligt som möjligt. Vi såg helt enkelt en möjlighet att nå ut till barn som har det svårt på olika sätt” Föreställningarna gavs framför allt på sjukhus, i slumområden och på barnhem. Björn Dahlman nämner särskilt en föreställning där de spelade för prostituerades barn i Bombays prostitutionsområde.

Det är det tuffaste jag har gjort. Jag minns hur jag stod och grät inne på toaletten mellan föreställningarna men tvingade mig att ta mig samman för barnens skull.

En föreställning spelades på en fotbollsplan för 800 gatubarn. En annan dag spelades föreställningen i ett bostadsområde i slummen precis mellan en järnväg och en motorväg. Skådespelarna var tvungna att skrika för att överrösta lastbilarna och tågen som dundrade förbi.

Nu har 15 000 indiska barn sett föreställningen. De flesta av dem hade antagligen aldrig tidigare sett en teaterpjäs.

”Jag vill att föreställningen ska ge barnen en upplevelse av att det finns någon därute som bryr sig. Det finns någon därute som kom till oss för att ge oss det här. Jag hoppas att de för en stund kan glömma de problem och svårigheter som deras liv innebär. Om barnet till en prostituerad, som tvingas gömma sig under mammas säng när det kommer en kund, kan få en stunds flykt från verkligheten genom att tänka på Popo och grodkungen… då har vi lyckats.”

Björn Dahlman vill mer än gärna ge sig ut och spela för barn i liknande situationer igen.”Jag har gjort de absolut viktigaste föreställningarna hittills i mitt liv. Jag är inte samma skådespelare nu som jag var för två månader sedan.”

En annan framtidsvision är att nå ut med Ragulabugglas viktiga budskap till ännu fler. Drömmen vore en stor USA-turné. Men han har med tiden också insett att teater är installationskonst. ”Ragulabuggla fick mycket medialt utrymme i Indien. Åtminstone sex tidningar i Bombay, ett par i Delhi och ett flertal i Dehradun skrev om oss, inklusive Hindustan Times och Times of India. Många som inte såg föreställningen hörde talas om den, vilket väcker tankar och känslor. Det ger ringar på vattnet.”

Foto: Johan Badh