Här följer inledningen av Zac O’Yeahs essä som finns att läsa i sin helhet på tio sidor i Sydasiens färska reportagemagasin.
För första gången på åratal inleddes regnperioden, såvitt jag kan minnas, på utsatt tid. Den senaste punktliga monsunen jag annars erinrar mig ägde rum 2013, men därefter har den kommit sent, ibland väldigt försenat, och även om jag nog glömt eller försökt förtränga dess tidigare försummelser är det tyvärr ett faktum att någonting har förändrats. Inom loppet av bara några få år. Vi människor tenderar ju att undertrycka
tankar som känns obekväma.
I regel når regnen södra Kerala den 1 juni varje år och kommer till Karnataka (där jag bor) tio dagar senare för att bevattna de djungeltäckta bergen i Kodagu (som på äldre kartor kallas för Coorg) där källan till södra Indiens största flod Kaveri ligger.
Sedan fortsätter den uppför kusten, via Goa till Mumbai, för att slutligen nå nordligaste Indien i månadsskiftet juni-juli. En sammanlagd färd på en månad med andra ord. Regnens ankomst har normalt följt samma schema och bönderna har således kunnat planera sina årliga arbetskalendrar, medan folk i allmänhet upplevt lättnad efter de heta dammiga månaderna (som varar från mars till maj) och poeterna skaldade dikter eftersom monsunen ansetts vara romantisk.
Som jag kommer ihåg det kunde man för tjugo år sedan i princip ställa klockan efter de dagliga skurarna, så punktligt regnade det.
Som jag kommer ihåg det kunde man för tjugo år sedan i princip ställa klockan efter de dagliga skurarna, så punktligt regnade det. Fast på sistone har monsunen ofta nått Karnataka mot slutet av juni. Ibland så sent som mitten av juli. Den huvudsakliga nederbörden har somliga år rentav kommit i augusti. Sådana intensiva väderhändelser när flera månaders regn koncentreras till några veckor, har resulterat i översvämningar, jordskred, och exempelvis i Kodagu berättar vänner som odlar kaffe att hela plantager spolats bort eller delvis täckts av lera som kvävt kaffebuskarna.
För ett par år sedan rasade en bergsbrant i Kodagus distriktshuvudstad Madikeri ned på den gamla busstationen som jämnades med marken – och det var enbart ett av det lilla
distriktets 107 jordskred under samma regnperiod. Några dagar dessförinnan visade en bekant ett videoklipp på sin telefon, där ett helt bostadshus sköljdes utför en lerig sluttning av de ovanligt massiva ösregnen. Varför diskuterar vi Kodagu? Jo, för att den över 750 kilometer långa sydindiska floden Kaveri brukligen jämförs med Nordindiens
heliga Ganges och bevattnar mycket av Deccaplatån och Tamil Nadus bördiga jordbrukslandskap. Så böndernas liv hamnar ur led om de inte längre kan lita på att regnen kommer när de borde och fyller floden till bräddarna.
Även om man som stadsbo kanske inte grubblat särskilt över bondepraktikan kontra modernt leverne, i och med att man i egenskap av urbant däggdjur mer eller mindre valt att vända ryggen till djungler och jordbruk, kan jag inte låta bli att undra om naturens påtagliga återhämtning och det faktum att monsunen nästan följer sitt vanliga mönster kan ha något orsakssamband med den globala coronapandemin.
Den ledde till att Indien stängdes ner två månader innan regnen väntades. Privatbilism förbjöds från mars till maj 2020, undantag gjordes endast för ambulanser och nödvändig trafik. Även industrier och byggarbetsplatser spärrades av. Därmed uppstod inga avgaser och få föroreningar.
Resultatet var häpnadsväckande i min hemstad Bengaluru: himlen blåare, träden grönare… den genomsnittlige Bengaluru-invånaren spenderar tydligen vanligtvis motsvarande 6 200 kronor per år på mediciner och annat som kan kopplas till bilismens hälsoeffekter (andningssvårigheter, astma, högt blodtryck, stress), men nu blev det lättare att andas (trots obligatoriska munskydd) och man kände sig friskare, ingen rethosta, inget svart snor i näsduken.
Fortsättningen kan läsas i tryckta Sydasien. Läs inledaren till Sydasiens reportagemagasin 2020 och se innehållet här.
I magasinet finns reportage och artiklar som inte har publicerats på Sydasien.se och enbart kan läsas i magasinet. Beställ magasinet här (för 120 kr inkl frakt, eller 200 kr för magasin och Sydasiens årsbok vid årsskiftet)!
Alternativt, be ditt bibliotek beställa tidskriften, om den inte redan finns i deras ställ.
