Unga hazariska flyktingar vill inte kallas afghaner. För att förstå varför behöver vi titta på Afghanistans historia och på det hazarer benämner folkmord. Läs ett utdrag ur Karin Fridell Anters text, som kan läsas i sin helhet i boken Sidor av Sydasien – Nyanser.
”Jag är hazar inte afghan!” Det deklarerar den norsk-hazariske poeten Kamran Mir Hazar på sin hemsida. Samma mening uttrycker många av de unga människor som sökte asyl i Sverige för ungefär tio år sedan.
Redan hösten 2015 stod en liten grupp unga killar på Mynttorget i Stockholm med skyltar ”Stop Hazara genocide” och under 2017 hölls stora demonstrationer med samma tema, med unga hazariska flyktingar som arrangörer och talare. Ingen av dem förnekar att de kommer från Afghanistan, eller att deras föräldrar kommer därifrån. Afghanska myndigheter godtar dem oftast som medborgare.
För att förstå varför unga hazariska flyktingar inte vill kallas afghaner behöver vi titta på Afghanistans historia. Det landområde som nu är Afghanistan har i årtusenden legat i skärningspunkten mellan olika kulturer och imperier och varit platsen för viktiga handelsvägar mellan öst och väst.
Under en stor del av dess historia har det varit del av det persiska kulturområdet, men det har också kommit viktiga influenser från Alexander den stores hellenism, från indisk buddhism och hinduism och från mongoliska och centralasiatiska erövrare. Sedan mer än 1000 år tillbaka är islam den absolut dominerande religionen och persiskan det gemensamma språket.
Här bor en mängd olika folk. De har olika ursprung, språk, kultur och utseende. Det finns stora skillnader även inom varje grupp, och människornas viktigaste tillhörighet var länge den egna klanen, släktgrenen eller hemtrakten snarare än en större grupp.
Ett av dessa folk är hazarerna. De talar persiska och är oftast shiamuslimer.
Deras typiska utseende är tydligt östasiatiskt och det finns olika teorier om deras ursprung. Är de ättlingar till människor som bodde i området innan indoeuropeiska folk kom dit för 3 000 år sedan?
Eller till många vågor av erövrare från Centralasien? Eller kanske rent av från soldaterna i Djingis Khans armé för 800 år sedan? Den senare förklaringen lanserades på 1930-talet men förkastas idag av de flesta forskare. Hazarerna själva anser sig ha funnits i regionen i åtminstone 2 000 år, sedan innan den buddhistiska kulturblomstring som skapade buddhastatyerna i Bamiyan.
* * *
Läs mer | Sydasiens Nyårskalender 2025-2026
1 | Ett superexklusivt förhandsutdrag från Den väldigaste indiska matresan ∙ bokutdrag ∙ Zac O’Yeah
2 | Trädgårdshistoria i Indien – från heliga lundar till gröna tak ∙ reportage ∙ Karl-Johan Fabó
3 | Ayurveda är en hälsolära för alla – åtminstone i Indien ∙ essä ∙ Julia Wiræus
4 | Här skapas gröna oaser på hustak i storstaden∙ essä ∙ Jenny Wikström och Karl-Johan Fabó
5 | Följ med till Kumbh Mela – hinduismens megafestival ∙ bildreportage ∙ Mattias Löw
6 | Hazarer i Sverige: ”Kalla oss inte afghaner” ∙ essä ∙ Karin Fridell Anter
7 | Maktskifte och förändringar efter Gen-Z-protesterna ∙ reportage ∙ Henrik Schedin
8 | Yttrandefrihet och demokrati under attack i Bangladesh ∙ essä ∙ Anisur Rahman
9 | På språkjakt i Pakistans Norrland ∙ essä ∙ Henrik Liljegren
10 | Språkresan – eller att prata med tamiler om tamilska ∙ essä ∙ Johan Mikaelsson
11 | Om att förlora och att återerövra dhivehi ∙ essä ∙ Ijunad Junaid
12 | Drömbygget Gelephu Mindfulness City en verklig utopi ∙ reportage ∙ Alf Persson
