Den Bengaliska svälten från perioden 1943-1944 måste rankas som den största katastrofen på subkontinenten Indien. Nästan 4 miljoner indier dog på grund av en ”konstgjord” hungersnöd som skapats av den brittiska regeringen, och ändå blir det lite mer än ett omnämnande som passerar de indiska historieböckerna. I europeiska historieböcker, nämns detta överhuvudtaget inte.
Världskriget var på topp och tyskarna härjande över hela Europa. Det tog Adolf Hitler och hans nazister 12 år att mörda 6 miljoner judar. Den brittiska förtryckarmakten lyckades döda nästan 4 miljoner indier under drygt ett år, med sin premiärminister Winston Churchill som tydligt författat upplägget och manuskriptet för hur de ”bestialiska indierna” skulle utrotas.
Bengalen hade en riklig skörd 1942, men britterna började avleda stora mängder mat spannmål från Indien till Storbritannien, vilket bidrog till en massiv matbrist i de områden som utgör dagens Västbengalen, Odisha, Bihar och Bangladesh.
Författaren Madhusree Mukerjee har följt några av de överlevande och målar upp en skrämmande bild av effekterna av svält och umbäranden. Hon beskriver vidare “Föräldrar dumpade sina svältande barn i floder och brunnar. Många tog sitt liv genom att kasta sig framför tåg. Svältande människor bad för stärkelserika vatten där exempelvis ris hade kokats. Barnen åt blad och vinrankor.” Hundar och schakaler festade på högar av döda kroppar i Bengaliska byar.”
Churchill kunde lätt ha förhindrat hungersnöd men han ville inte det. Även ett par transporter av livsmedel spannmål skulle ha hjälpt, men den brittiska premiärministern vände benhårt ner överklaganden från två av hans egna statssekreterare för Indien och även ordförande i USA. Churchill var helt obeveklig i att avleda livsmedel till de brittiska trupperna.
Hans motivering var delvis följande “den svält som bengalerna drabbats av var mindre allvarligt än de krigen han förde”, en känsla som statssekreterare för Indien och Burma, Leopold Amery bekräftade. Amery fördömde Churchills “Hitler-liknande attityd”. Amery och dåvarande vicekung Archibald Wavell bönföll Churchill att släppa livsmedelslager för Indiens folk, men på detta svarade Churchill med ett telegram som istället sa ”varför har Gandhi inte dött ännu?”
Churchills ursäkt för den indiska svältdöden som nu stöttas bestämt av hans familj och supportrar var att Storbritannien inte kunde avvara sina fartyg för att transportera förnödenheter, men författaren Mukerjee har grävt fram dokument som utmanar hans påstående. Hon citerar officiella uppgifter som avslöjar fartyg som transporterar spannmål från Australien och hur dessa åker förbi Indien på väg till Medelhavet. Archibald Wavell informerade London om svälten med följande text ” detta var en av de största katastrofer som har drabbat alla människor under brittiskt styre”.
Churchills avsky mot indier och Mahatma Gandhi har länge dokumenterats- även om västvärlden systematiskt låtit dessa dokument passera. Vid ett krigskabinettsmöte, konstaterade den brittiske premiärministern att indierna skall skylla sig själva för ”sin” svält och att “indier föder som kaniner”. Hans inställning till indierna kan sammanfattas enligt Amery: “Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion. Vid ett annat tillfälle, insisterade han att de var” det mest bestialiska människor i världen nästintill tyskarna “.
Mukerjee skriver i The Huffington Post, “Churchill ansåg vete som ett alltför dyrbart livsmedel för att dela ut det till icke-vita, än mindre på motsträviga individer som krävde självständighet från det brittiska imperiet. Han föredrog att lagra spannmål för att föda européerna efter kriget var över. ”
Ingen ursäkt, ingen sanning räcker från Storbritanniens sida för att kompensera Indien för 250 år av förnedring och rasism som indierna utsattes för. Det jag vill är att Västeuropa ska sluta prata om Churchill som en fredens och demokratins bärare. Han var ett monster av Adolf Hitlers och Saddam Husseins nivå. Låt oss prata om detta monster nu! Västeuropa kan inte fortsätta spackla över sina monster i all evighet.
