Demokratin i Sri Lanka riskerar torka in i ett envälde

Många bedömare höjer varningsflagg över den riktning mot auktoritärt styre som Sri Lankas nya parlament är på väg att ta. I Sri Lankas flagga symboliserar lejonet med svärd omgärdat av fyra blad det singalesiska folket och buddismen. De två minoriteterna, tamiler (orange) och muslimska morer (grönt) framställs som de smala banden i flaggans kant. Foto: Dragos Dragomirescu /Shutterstock

Sedan parlamentsvalet i Sri Lanka den 5 augusti har färdriktningen tagits ut. Med två tredjedelar i parlamentet kan bröderna Rajapaksa driva igenom ett 20:e tillägg till konstitutionen. Framför allt stärks presidentens makt. Risken är uppenbar för auktoritärt envälde på ön.

Sri Lankas parlamentsval kunde hållas den 5 augusti 2020 med försiktighetsåtgärder för att inte riskera spridning av coronaviruset. Innan dess hade det skjutits fram från april till juni och sedan augusti, då utegångsförbud gällt i delar av landet från mitten av mars och ett par månader framåt.

Fortfarande är ön avskärmad från omvärlden. Inga internationella flyg landar på flygplatsen norr om huvudstaden Colombo. När landet väl ska öppna igen, eventuellt i november, kommer besökare att få sitta två veckor i karantän vid ankomst.

Den som vill ha en snabb överblick över valresultatet gör bäst i att besöka engelska Wikipedia och sidan Sri Lanka Parliamentary Elections 2020. Även regeringens sida för nyheter ger detaljerad information och en överskådlighet.

Sammanlagt 15 partier tog sig in i parlamentet den här gången. Många på en enda plats. Ett av småpartierna är nu forna regeringspartiet UNP (Förenade nationella partiet, mer om det fiaskot senare).

Valdeltagandet var runt 71 procent enligt de första rapporterna, men nu anges 75,9 procent, bara ett par procent lägre än vid det helt pandemifria valet 2015.

Rajapaksas SLPP sopade banan med allt politiskt motstånd

Det går inte annat än att konstatera att släkten Rajapaksas tämligen nyformade parti SLPP (2016) sopade banan med allt politisk motstånd och nu sitter på 145 platser. Sri Lanka Podujana Peramuna, förkortat SLPP, står för Sri Lankas folkfront.

Med stödpartier inom Sri Lanka People’s Freedom Alliance tillkommer ytterligare fem platser vilket ger sammanlagt 150 av de 225 platserna i parlamentet – 66,66 procent – exakt två tredjedelar.

Såväl The Hindu i Indien som BBC valde ordet ”supermajoritet” för att beskriva valresultatet.

Resultatet noterades också av New York Times (som har god täckning i Sydasien och inte bara för den skull är väl värd en dollar i veckan).

Från London ser den tamilska diasporatidningen Tamil Guardian med oro på utvecklingen.

Resultatet blev precis det önskade. Två tredjedelar var det som krävdes för att kunna ändra i konstitutionen från 1978, till vilken en rad tillägg och begränsningar lagts genom åren. Nu ska den formas om så att den passar Rajapaksas.

Till att börja med ska ett tjugonde tillägg, 20A eller 20th Amendment (mer om den längre ned), drivas igenom, och det snarast möjligt enligt Rajapaksa, presidenten. Den politiska kolumnen i Sunday Times i Sri Lanka (en helsida i gamla tidningars fullformat) följer frågan nogsamt och ingående.

Under veckan som gick lades förslaget fram i parlamentet. I den process som satts igång ska landets högsta domstol granska om tillägget följer konstitutionen. Inkomna invändningar ska också värderas. Men regeringen kan och väntas, oavsett diskussionerna, verka för att driva igenom tillägget innan oktober månads utgång.

Det innebär bland annat att personer med dubbelt medborgarskap numera ska tillåtas bli parlamentsledamot, minister eller president. Det primära syftet är att öppna dörren på ett lagligt sätt för broder Basil Rajapaksa, som också har amerikanskt medborgarskap. (Läs mer om 20A längre ner i den här texten).

Vem hade, efter valförlusten 2015, trott att bröderna Rajapaksa skulle ta sig tillbaka till makten? Knappast ens de själva. Det var den 9 januari 2015 som Mahinda Rajapaksa motvilligt lämnade presidentposten sedan hans tidigare hälsominister Maithripala Sirisena vänt honom ryggen och ställt upp som kandidat för den UNP-ledda oppositionen – och vann. Befolkningen var då trött på Rajapaksas auktoritära envälde.

Gotabaya Rajapaksa visade vägen med segern i presidentvalet i november 2019

Efter fem år med president Sirisena (SLFP) och premiärminister Ranil Wickremesinghe (UNP) som inte kom överens, anklagelser om korruption och allvarliga brister i rutinerna kring säkerhet som öppnade dörren för de blodiga terrordåden påskdagen 2019 banade väg för Rajapaksas återkomst. Gotabaya Rajapaksa visade vägen med segern i presidentvalet i november 2019.

Allt återställdes till ett utgångsläge med Rajapaksabröder i de viktigaste positionerna. Sirisena har mirakulöst nog ordnat in sig igen. Om Sirisena har kommit fram att han lovat Hemasiri Fernando, den tidigare chefen för försvarsministeriet, en ambassadörspost i valfritt land om han tog på sig skulden för att terrordåden påskdagen 2019 inte stoppades, vilket ledde till att 260 personer dödades.

Ett politiskt köpslående som Fernando tackade nej. Han poängterar i förhör och utfrågningar att Sirisena var informerad. Sirisena kom tillbaka två dagar efter terrordåden efter en semesterresa till Indien och Singapore.

SLPP bildades 2016, som en utbrytarfraktion från SLFP. Som symbol valdes knoppen av en lotusblomma. Till en början undrade alla om det verkligen skulle räcka med Rajapaksas popularitet som dragplåster. Det slutliga svaret kom nu.

Vid parlamentsvalet den 5 augusti valde de flesta i de bredaste singalesiska befolkningsfolklagren SLPP – och därmed bröderna Rajapaksa. Flera partier såg det som säkrast att ingå i den segertippade alliansen.

En sak kan konstateras, demokratin i Sri Lanka är ingen vinnare i det här valet. Om något så är en fungerande opposition en garant för att saker och ting inte löper amok i någon riktning.

Men i ett politiskt klimat där parlamentsledamöter slänger stolar på varandra i plenisalen, eller häller vatten på talmannens stol, finns inga garantier. Bilderna från 2019 finns fortfarande på näthinnan. I det här valet vann den stolslängande SLPP-sidan. Det var häpnadsväckande nog en framgångsrik politisk strategi.

Endast 12 av 225 ledamöter i parlamentet är kvinnor – i botten i Sydasien

Inte undra på att kvinnor inte lockas av att kliva in i politiken. Endast 12 av 225 ledamöter är kvinnor – tillsammans med Maldiverna är det lägst kvinnlig representation i hela Sydasien. Enligt en sammanställning som tidningen Daily Financial Times i Sri Lanka gjort. Jämförelsevis har Nepal, Afghanistan och Pakistan med närmare 30 procent kvinnliga parlamentsledamöter. Jämfört med resten av världen uppvisar Sri Lanka ett än större bottennapp.

Det är en tillbakagång med en jämfört med föregående mandatperiod, där 13 kvinnor tog plats i parlamentet. I Sri Lankas befolkningsstruktur utgör kvinnor en bit över 50 procent.

Sri Lanka, som haft både en kvinnlig president och premiärminister, brottas vidare med sned könsfördelning. Varför, kan man verkligen fråga sig. Kanske är det för enkelt att peka på att politiken på ön i mångt och mycket handlat om bråk, korruption, strider och allt för ofta våld, mer än om mjuka frågor som välfärd, allmänt välmående och välstånd för alla.

Flera mördare tar plats i parlamentet – liksom misstänkta för krigsbrott

Det kan också noteras att två mördare har en plats i parlamentet. Premalal Jayasekara, som representerar SLPP, dömdes för mordet 2015 på en UNP-aktivist i samband med en aktion under valrörelsen. Han eskorteras från fängelset för att kunna vara med vid sittningar i parlamentet.

Sivanesathurai Chandrakanthan, alias ”Pillayan”, anklagas för fler mord än det går att räkna till under inbördeskriget. Först var han medlem i LTTE, sedan gick han 2003 över till regeringens sida för att slåss mot LTTE. Han sitter nu i häkte anklagad för mordet på den tamilske parlamentsledamoten Joseph Pararajasingham, som sköts till döds i en kyrka i Batticaloa på juldagen 2005.

Även ”Pillayan” ingår i regeringsalliansen. Dessutom finns Douglas Devananda, ledare för det tamilska, tidigare paramilitära partiet EPDP på Rajapaksas sida. Denne har en kriminell historia i både Indien och Sri Lanka. Hans parti anklagas för mord på civila, bland andra flera journalister, tortyr, kidnappningar och utpressning.

Lägg till detta att bröderna Rajapaksa är internationellt misstänkta för krigsbrott och brott mot mänskligheten, så är det uppenbart att landet kommer att få problem i internationella relationer. Vissa saker som sopas under mattan tenderar att göra det väldigt knöligt. Sanningen kryper förr eller senare fram.

Fördelen för de Rajapaksas som nu sitter vid makten är att landet blir lättstyrt. Det behöver inte bli käbbel, när två bröder är president respektive premiärminister. Båda vet att det ligger i bådas gemensamma intresse att hålla sams. Det framhålls också att Gotabaya Rajapaksa och hans militära apparat har lyckats väl med att hålla nere spridningen av coronaviruset på ön. Endast 13 människor har dött, enligt officiell statistik.

Efter ”Gota”, 71 år, och ”Ma-Ra”, snart 75 år, kommer brodern Basil, 69 år, i tronföljden. Broder Chamal Rajapaksa, 77 år, tidigare talman i parlamentet, är nu bevattningsminister.

Mahindas son Namal Rajapaksa, 34 år och sport- och ungdomsminister, är den som med pigga ben på sikt ska ta hand om makten och säkerställa familjens position i decennier framåt.

Sydasien har rapporterat inför Sri Lankas val i augusti och innan dess om de djupa sprickorna i partiet UNP, Förenade nationella partiet. För partiet grundat 1946 är valet en fullkomlig katastrof. Det var i sista stund inför valet den 5 augusti som UNP-ledaren Ranil Wickremesinghe drog tillbaka stödet till UNP-partivännen Sajith Premadasa och valalliansen SJB, som kan översättas till ”Folkets fredskraft”. Resultatet, 54 platser i parlamentet, var en besvikelse för Premadasa som nu ska leda en svag opposition.

Helt ute i kylan befinner sig nu plötsligt Wickremesinghe, som för första gången sedan 1977 inte sitter i parlamentet. Det traditionellt singalesiska, liberal-konservativa UNP har skjutit sig i foten både en och två gånger de senaste åren. Följden av den interna splittringen inom UNP har banat vägen för 2/3-majoriteten för SLPP med dess stödpartier.

Sri Lankas politiska system handlar i praktiken mycket om att öborna, eller medborgarna i Sri Lanka rättare sagt, ska ha nära till en parlamentsledamot. De ska kunna ta kontakt för att lyfta frågor i stort och smått. Och de gör det. I de inte alltför avlägsna krigstiderna var det ofta på liv och död när parlamentsledamöter ingrep.

En genomgående splittring bland de tamilska politikerna och muslimska politiker i periferin

Det är svårt att se de tamilska parlamentsledamöterna som valts från Jaffna i norr kunna sitta i samma rum. Tidigare fanns en samsyn i TNA, Tamilska nationella alliansen. Enigheten vid valet 2001 bidrog till vapenvila och fredssamtal mellan Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) och den dåvarande regeringen. Sedan det sammanhållande kittet försvunnit har den tamilska muren i norr vittrat och rasat.

Det har också resulterat i totalt sett färre TNA-representanter i parlamentet, tio nu jämfört med 16 efter förra valet. Ytterligare sex platser intas av tamiler från partier utanför TNA. Några av dessa partier står på Rajapaksas sida.

Den i Kanada baserade tamilske journalisten D.B.S. Jeyaray har behandlat ämnet utförligt i sin långa kolumn i Daily Mirror.

Den muslimska representationen är minimal med endast tre platser i parlamentet, samtidigt som muslimer utgör drygt tio procent av invånarna. Den muslimska minoritetens uttrycker farhågor inför framtiden.

Tussa samman representanterna från Jaffna i norr med den tidigare LTTE-barnsoldaten ”Pillayan” som gick över till regeringssidan och nu för första gången valdes in i parlamentet från Batticaloa och allt blir än mer uppenbart.

En fråga som behandlats under september handlar om nötkött. Det ska inte längre vara tillåtet att slakta kor, eftersom det anses fel enligt buddistisk tradition. Sri Lanka ska enligt den nu sittande regeringen ses som en buddistiskt, singalesiskt land. Nötkött får istället importeras.

Det 20:e tillägget till konstitutionen (värd en artikel i sig i sinom tid) utformas för att befästa makten och stärka presidentens exekutiva funktion. Det 19:e tillägget, som den föregående regeringen förde fram för att inskränka presidentens makt och inte tillåta obegränsat antal mandatperioder för presidenten, skrotas naturligtvis.

Samtidigt diskuteras att slopa det 13:e tillägget till konstitutionen. Motivet är att stärka centralmakten genom att i förlängningen avskaffa provinsstyrena. Frågan om att ge de norra och östra delarna där tamiler är i majoritet någon form av självstyre, vilket Mahinda Rajapaksa som var president lovade till FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki-Moon efter krigsslutet i maj 2009, är nog glömt vid det här laget.

Professor Jayadeva Uyangoda beskriver 20A och dess konsekvenser i Colombo Telegraph ett enklare sätt, vilket motståndet mot 20A också görs i en kortare artikel i Daily Financial Times i Sri Lanka. Kort och gott, vägen mot diktatur är utstakad genom förslaget, vilket bland andra Groundviews beskriver i ett flertal artiklar. När det väl är genomdrivet är det för sent. Flera petitioner mot 20A har lagts fram till parlamentet, rapporterar Ceylon Today.

Det står också klart att Sri Lanka kommer att lämna FN:s råd för mänskliga rättigheter och inte följa den resolution landet tidigare varit med och undertecknat. President Gotabaya Rajapaksa klargjorde redan 2019 att han hade för avsikt att lämna alla internationella forum som inte var gynnsamma för Sri Lanka.

Hur Sri Lanka i allt detta på en och samma gång ska lyckas hålla goda relationer till den store långivaren Kina, den lokala supermakten Indien, en framtida administration i USA och den viktige biståndsgivaren och handelspartnern EU återstår att se.

Sri Lankas singalesiska, politiska ledare är dödströtta på tjatet om utkrävande av ansvar för krigsbrott

Det är ingen hemlighet att Sri Lankas politiska ledare, samtliga singaleser, är dödströtta på allt tjat om mänskliga rättigheter och utkrävande av ansvar för krigsbrotten mot tamiler.

International Truth & Justice Project Sri Lanka (ITJPSL), som arbetat ihärdigt sedan krigsslutet, med att kartlägga bevis för krigsbrotten är bara en av en rad organisationer som inte släpper taget och uppmanar det internationella samfundet att agera, vilket klargörs en debattartikel i Colombo Telegraph.

För övrigt: Sri Lankas politiska representanter har ofta öppnat dörren inför en utländsk reporter som intresserat sig för de frågor och ämnen som varit aktuella.

I Sri Lanka kommer det politiska livet så mycket närmare. Parlamentsledamöterna är också lätta att hitta genom parlamentets webbplats. När jag går igenom listan på parlamentets webbplats blir det tydligt hur många av de 225 (plus den sittande presidenten) som ställt upp på intervjuer i olika sammanhang.

Flera av de parlamentsledamöter jag intervjuade åren 1997–2003, samtliga tamilska, blev senare mördade. I de flesta fall pekade spåren mot regeringen och paramilitära grupper som stred på regeringens sida mot LTTE, som sedan 1970-talet stred för självstyre för den tamilska befolkningen i norr och öster. Inbördeskriget varade 1983–2009.

Även LTTE utförde en lång rad politiska mord, främst på singalesiska ministrar, men även på tamiler som trotsade gerillans dekret, som Neelan Tiruchelvam som i slutet på 1990-talet arbetade för dåvarande presidenten, Chandrika Kumaratunga, med ett program för självstyre för de tamilbefolkade norra och östra delarna. Efter tre varningar tog en självmordsbombare livet av honom i morgontrafiken.

Det politiska systemet handlar i praktiken mycket om att ha direktkontakt med sina folkvalda

Sri Lankas politiska system handlar i praktiken väldigt mycket om att öborna, eller medborgarna, ska ha nära till en parlamentsledamot. De ska kunna ta kontakt för att lyfta frågor i stort och smått. Och de gör det. I de inte alltför avlägsna krigstiderna kunde det ofta handla om liv och död. Parlamentsledamöter drog i politiska trådar för att människor skulle leva – och andra dö.

Flera av dessa möten med politiker är starka minnen, som de med Neelan och Joseph, vilka båda senare dödades och kan räknas in i inbördeskrigets dödstal. Likaså intervjuerna med ministern Jayalath Jayawardana, läkare i grunden och en av få singalesiska politiker som med innerlighet arbetade för fred mellan de stridande sidorna i inbördeskriget. Han avled 2013 av naturliga orsaker, endast 60 år gammal.

Intressant på ett annat sätt var intervjun med turistministern 2003. Samtidig som jag försökte intervjua honom och han svarade effektivt på en och annan fråga, hade han parallella telefonsamtal. Det ringde oupphörligen i både en fast telefon och en mobil. Samtidigt tog han emot besökare som kom och satte sig på en stol intill min på ministerns kontor. Allehanda ärenden skulle lösas.

Ett par sekreterare kom med jämna mellanrum in och sträckte fram dokument för ministern att läsa och underteckna. Snacka om simultankapacitet. På den tiden var i alla fall varken Twitter eller Facebook uppfunnet. Kraven som de sociala medierna ställer på ständig uppdatering kan vara droppen som får bägaren att rinna över för dagens politiker.

Då, 2003, var det fortfarande fredssamtal på agendan, även om vapenvilan blev allt darrigare. Nu är det en helt annan verklighet. Även om inbördeskriget slutade för drygt elva år sedan ligger efterdyningarna och skvalpar. Men just i dessa dagar står öns framtida demokrati på spel.

Av det som går att utläsa på distans från Sri Lanka 2020 kommer den som inte omedelbart lyder presidenten att få sona för det. Allt för folkets bästa, enligt presidenten. Folket har gett sin röst. Nu får alla invånare leva med konsekvenserna.

Johan Mikaelsson
Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är en av två redaktörer för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort film om Sri Lanka, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter och situationen för journalister i krigets spår. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் اردو اردو